Tövädersfaror och vårtecken
Jag hade en nära döden-upplevelse i dag. Eller nä. En nästan-nära-döden-upplevelse.
Det har ju snöat en del den här vintern. Resulterande i stora mängder snö och is på taken. Och nu töar det. Inte bra. Inte ur säkerhetssynpunkt. Tövädret får snön och isen att rasa ner. Gissa vem som befann sig under ett sånt tak i dag?
Jag gick längs huset på gården bredvid. Upptagen med att försöka undvika att kliva i det värsta snöslasket. Plötsligt hörde jag: MULLER MULLER MULLER. Sekunderna därefter rasade ett halvt ton snö och is ner i gatan. Några meter från mig. Gaaahahh, liksom.
Ok. Kanske inte ett halvt ton. Men närapå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vintern är farlig. Bäst jag stannar hemma tills den är avklarad.
Vilket inte kan dröja länge nu. Jag vet. Ljuset har ändrats. Fåglarna sjunger. Och idag såg jag de första blomsterlökarna sticka upp. Att döma av storleken har de varit på väg ett tag. Men det är först nu jag kan se dem. Först nu som de inte längre döljs av snön.
Aj!
Gick för att handla mjölk. Uppför den redan så omtalade backen. Och vägen upp gick det bra. Och jag köpte min mjölk. Men på vägen hem halkade jag på isen. Föll DUNS på rygg. En förbipasserande frågade oroligt hur det gått. Jag kravlade upp och sa glatt att det gick fint. Och att jag längtar efter våren.
Eftersom jag var i stånd att kravla upp förstod jag att jag inte brutit något. Det var ju bra. Mjölkpaketet klarade sig. Också bra. Jag tycker om mjölk i morgonkaffet.
Men tendensen är tydlig. Det är farligt att gå ut just nu. Tror jag stannar hemma resten av vintern.
Katastrofkondition
Gick för att köpa kattmat häromdagen. Och jag hade bråttom. Satte iväg upp för backen i maxfart.
Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.
Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.
Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.
Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.
Blä. Tyck synd om mig. Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.
Väckarklocketristess
Min väckarklocka har stannat. För gott är jag rädd. Att byta batteri hjälper inte. Inte att knacka på den heller. Jag funderar på att kasta den i väggen. Inte för att jag tror att det skulle få klockan att fungera. Men mig skulle det pigga upp.
På min lista över saker som är urtrista att köpa hamnar klockor på andra plats. Efter dammsugarpåsar som intar hedersplatsen. Just före strumpor. Mördande tråkiga att handla. Gör det så sällan jag bara kan.
Finns dock en fördel med klockinköp. Dammsugarpåsar och strumpor betyder spårvagnsresor. Klockor däremot finns på promenadavstånd. Närmaste uraffär ligger ett par kvarter bort. Det kan jag leva med.
Jag måste leva med det. Två dagar i rad har jag vaknat 20 minuter innan jag ska ge mig iväg. Irriterande. Jag tycker inte om att stressa när jag är nyvaken. Vill dricka mitt kaffe i lugn och ro. Inte fnatta runt som en hysterisk höna i jakt på minuterna.
Så i morgon ska jag göra slag i saken. Jag går och köper en väckarklocka. Sen kan jag dricka mitt kaffe i lugn och ro. Förutsatt att jag orkat släpa mig upp när klockan ringt.
Panikstädning
Det finns en enorm fördel med att folk oväntat ringer och säger att de droppar in om en halvtimme. Panikstädningen. Snabbt och effektivt förvandlas lägenheten från Yttersta Kaos till Ett Minimum av ordning. Åtminstone så länge ingen öppnar dörren till sovrummet.
Och det finns det ju ingen anledning att göra.
Även besök som annonseras någon dag i förväg har sina fördelar. Måste ju städa inför dem också. Och då finns det ju tid att vara lite grundligare. Inte bara dammsuga utan också torka golven. Damma lite. Ta en tur till sopsorteringsstationen. Kanske röja lite bland pappershögarna på skrivbordet.
Kanske. Om andan faller på. Och inget roligare dyker upp. Och det är problemet med städning. Det dyker alltid upp något som är roligare.
En höst att minnas
När jag blir gammal – om jag blir gammal – kommer jag minnas den här hösten som ja just det, det var då svininfluensan härjade. Och jag blev en Facebooksspelsjunkie.
Med tanke på det förstnämnda kanske det är bra med det sistnämnda. Dumt att gå ut IRL med tanke på influensarisken. Bättre stanna hemma i den trygga virtuella världen, där det värsta som kan hända är att jag bränner vid käket i CafeWorld eller får min vampyr dödad i VampireWars.
Ok, det finns värre faror i den virtuella världen. Som att hårddisken kraschar. Eller att jag spiller kaffe i laptopen. Men ni fattar. Just nu är IRL farligare än vanligt. Elaka flunsan härjar där ute. Och efter närmare tre decenniers rökning har jag säkert sabbat både luftrör och lungor så mycket att jag platsar i någon av riskgrupperna. Och det är personer tillhörande riskgrupperna som dör i elaka flunsan. Och dö vill jag ju inte. Inte IRL. Det räcker med att min FB-vampyr åker på storstryk hela tiden.
Med andra ord: när vaccinationerna av vanliga dödliga (=inte riskgrupp, inte barn) börjar ställer jag mig i kö. Visst, jag vet att vaccinationen har biverkningar. Men att få influensan kommer kännas betydligt värre. Den risken vill jag inte ta.
Kattmatsproblematik
Min katt Leslie äter specialfoder som bara kan köpas hos veterinären. Svindyrt men kisse tål inget annat. Och det är en fin kisse. Jag vill inte att han ska bli sjuk. Och sjuk blir han när han äter annan mat.
Jag brukar köpa maten hos en veterinärklinik här i Majorna. I fredags gick jag dit för att fylla på förrådet. Men nehej. Stängt. Stänger tidigare på fredagar. Hade jag glömt. Klantiga jag.
Igår traskade jag dit igen. Nu var det öppet. Men den åtrådda kattmaten var slut. Kommer in nästa vecka. Tills dess skulle Les hinna bli bra hungrig. Jag hade bara mat för ett dygn hemma. Den snälla sköterskan gav mig visserligen ett par provpåsar för att lindra den akuta nöden. Men för att köpa den sedvanliga tvåkilossäcken måste jag vända mig till en annan klinik.
Idag har jag ringt runt. På den första kliniken fick jag negativt besked. Tyvärr, eftersom den ligger i närheten. Men på Blå stjärnan blev det napp. Längre bit att åka, visserligen. Men det får jag leva med. Kisse måste ha mat.