Saknaden och sorgen

Jag går in i rum och förväntar mig att Bela är där. Han är inte där. Han är död. Jag skulle egentligen gått ut med kompisar i kväll (druckit öl! dansat!) men insåg att det inte skulle funka. Jag är lätt labil. Jag kan börja storböla bara så där. Och fylleböl kan lägga sordin på vilken utekväll som helst. Och i vilket fall som helst hatar jag att gråta offentligt.

Jag saknar min grabb. Jag vill att han ska vara här. Han är inte här. Han är någon annanstans och det är inte här.

Vad en inte bör diskutera med en treåring

En kompis berättade på Facebook om förskolevikarien som hamnade i en diskussion med en treåring. Diskussionen rörde huruvida treåringen hade en pappa eller inte. Vikarien hävdade att alla barn har en pappa. Ungen förklarade att hen inte har en pappa, “det har mamma sagt”. Vikarien fortsatte att hävda att alla barn har en pappa. Kompisen, som känner till barnets hemförhållanden, flikade in något om skillnaden mellan biologi och kultur. Vikarien svarade nä, det finns alltid en pappa till ett barn.

Någonstans där skulle jag vilja backa bandet till när ungen första gången hävdade att hen inte har en pappa. Jag vill säga till vikarien: släpp diskussionen. Du pratar med en treåring. Det finns ingen anledning till att vinna en diskussion med en treåring. Dessutom vet du inte ett skvatt om hens hemförhållanden. Sluta klampa runt som en elefant i en porslinsfabrik.

Det är sådana situationer som får mig att förstå hur viktigt det är med utbildad förskolepersonal.

Inne i djungeln

Att köpa bh som inte är i sport-bh-modell är som att vandra in i en djungel utan karta och kompass och obeväpnad. Så många sorter. Så många storlekar. Jag borde ha tagit med ett måttband. I stället fick jag prova mig fram.

Det märke jag brukar köpa är så enkelt. Finns i small, medium, large och en behöver inte vara ett geni för att räkna ut vilken storlek jag ska ha. Men märket i fråga tas inte längre in och utbudet där hemma börjar falla isär; jag var tvungen att ge mig in i djungeln.

Till de goda nyheterna hör att jag, kom ut ur djungeln levande, med bh. Och gröna tajts för halva reapriset.

Herrbesök

Sedan i morse har vi en liten kattherre på tillfälligt besök. Bela tog en titt på honom och beslöt sig för att han var ointressant. Elli har talat om för honom att det är bäst för honom själv att han håller sig i köket. Själv tycks han inte ha några planer på att upptäcka resten av lägenheten. Han har legat under byrån i köket och sovit större delen av dagen. Jag har ställt fram mat och vatten och låda och stängt dörren om honom så han får vara ifred.

Jag litar inte riktigt på Elli. Hon har vari som katten runt het gröt hela dagen. Köket är grötskålen och Simba gröten. Om gröten mot förmodan skulle gå på upptäcksfärd i lägenheten kommer det bli slagsmål, om inte jag är där och kan stoppa det.

Annars är det anmärkningsvärt hur snabbt Elli accepterade att det är en främmande hankatt i köket. Jag minns hur arg hon blev när vi hade en kattfröken på besök i vintras. Elli kan om nödvändigt godta hankatter men honkatter vill hon bara inte ha i huset.

Mardrömmar

Jag drömde om zombies och vaknade med känslan av att världen gått under medan jag sov. Det finns drömmar jag kan leva utan. Nu försöker jag skaka av mig zombiecalypskänslan men det går inte så bra. Kanske middag hjälper.

Kanske borde jag börja bunkra upp käk och vapen och göra lägenheten till en ointaglig fästning. Just in case.