Snö
Det snöade i natt. Jag hatar det. Snö är kallt, blött och halt.
Vackert säger en del. Visst. På landet. Tillräckligt med snö över vilken landsbygdsmiljö som helst och man är plötsligt i ett julkort. Väldigt Jenny Nyström. Som gjort för att en rödklädd liten gubbe med skägg ska dyka upp och börja dela ut klappar. Men jag är i en stad. Göteborg. Inte känd för sitt fina vinterväder. Här förvandlas snön på nolltid till en gråbrun sörja. Inte det minsta julkortsaktigt.
Det jäkligaste är att jag nuförtiden inte kan gnälla över snön ifred. Alltid är det någon förnuftig typ som påpekar att jag ska vara tacksam över att det överhuvudtaget blir snö. Med tanke på växthuseffekten. Den globala uppvärmningen som det snackas så mycket om.
Visst. Jag ska vara tacksam för att jag får se snö. Kul att vi inte står inför undergången riktigt än. Men jag gillar inte snön mer för det.
Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, Jenny Nyström, kyla, snö, väder, växthuseffekten
Katten som avskyr p-piller
Tvingade i min katt Elli p-piller tidigare. Tvingade är rätta ordet. Hon tycker lika mycket om att få ett piller nedtryckt i halsen som jag tycker om att gå till tandläkaren. Men jag brukar inte morra åt tandläkaren och inte biter jag henne heller.
Elli hade säkert föredragit om jag struntat i p-pillrerna. Men utan dem löper hon varannan månad. Även om jag kan stå ut med hennes gastande när hon höglöper är jag inte så säker att mina grannar gör det.
Ett annat problem med en p-pillerfri tillvaro är att min hankatt Constantine är för korkad för att fatta att han är kastrerad. Sedan Elli flyttade in hos mig har jag därför fått veta mycket mer om katters kärleksliv än jag vill veta. Och ärligt talat, Elli verkar själv ganska less på Constantines uppvaktning varenda gång hon löper.
Eftersom Constantine är kastrerad har han inga små soldater som kan göra Elli på smällen. Men Elli är rymningsbenägen. Min fasa är att hon ska smita en vacker dag och komma tillbaka efter två veckor och vara med kattungar. Och är det något världen inte behöver så är det fler kattungar. Annars hade det inte varit så gott om hemlösa katter. Där jag bor dräller det av dem. Constantine och Elli var två av dem, innan de flyttade hem till mig.
Gissa om Elli kommer steriliseras så fort jag får råd.
Läs även andra bloggares åsikter om hemlösa, katter, kattungar, öpning, p-piller, sterilisering
Marsvinet Virvlis
Jag passar ett litet marsvin emellanåt. Hon verkar inte vara speciellt intelligent. Hon får min katt Constantine att framstå som en riktigt klyftig kille. Särskilt social är hon inte heller. Lyfter jag upp henne blir hon dödsförskräckt och piper hysteriskt. Släpper jag ut henne ur buren börjar hon genast tugga på sladdar. Nej, intelligent är hon inte.
Men hon är söt. Hon har svart och röd och vit päls och en lustig virvel på huvudet. Och numera när hon ser mig ilar hon inte in i sitt hus för att gömma sig tills faran är över. Istället stannar hon kvar och väntar på maten. Hon har lärt sig att jag betyder mat. Sallad, gurka, morot, äpple. Godsaker för ett litet marsvin.
Virvlis heter hon. Efter virveln på huvudet, tror jag.
Läs även andra bloggares åsikter om bur, djurpassning, husdjur, intelligens, marsvin, sladdar
Alien3
Alien3. Den i mitt tycke bästa Alienfilmen. Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postlethwaite och Lance Henriksen i mer eller mindre framträdande roller. Regidebut för David Fincher. Fincher gjorde senare Seven (lysande), The Game (urtrist), Fight Club (inte sett), Panic room (rätt trist) och Zodiac (inte sett).
I Alien3 dimper Ripley ner på en planet som fungerar som straffarbetskoloni. Elaka monstret följer med som oinbjuden gäst. Snart följer sedvanlig kamp på liv och död. Utan de sedvanliga jättevapnen som annars är standard i science fiction-filmer. Fångarna är inte betrodda med något mer avancerat än yxor och knivar. Av naturliga skäl. Vem sätter frivilligt ett jättevapen i händerna på en massmördare?
Alltså måste Ripley finna andra metoder för att döda elaka monstret. Och hon lyckas.
Bara en sådan sak.
Splittrad personlighet med hybris
En månad som bloggare och redan har min splittrade personlighet orsakat problem. En blogg om släktforskning bör hålla en viss standard. Ha ett seriöst tonfall. Framför allt bör den handla om släktforskning. Inte om knäppa katter, oförmåga att städa och usla cigarettändare. Och inte om det jag helst av allt ville skriva om igår: skräpkultur. Tv 3 frossar i Alienfilmer just nu och ikväll visas eminenta Alien3.
Det är dags att göra något. Jag skapar en blogg till. Det är ju gratis.
Hybris, kan tyckas. Korkat att skaffa ytterligare en blogg innan den första ens fått en läsekrets. Men vad tusan. Jag tycker om att överdriva.
Så härmed annonserar jag: en ny blogg har fötts. Neurotic Kitten. Mitt första inlägg ska handla om Alien3. Tror jag. Jag har inte skrivit inlägget än.
Allt var bättre förr
Allt var bättre förr. Åtminstone cigarettändarna.
Allvarligt talat. När jag som mycket ung (betydligt yngre än vad jag har lust att tänka på nu), började röka var tändarna kvalitetsgrejer. De höll i evigheter. Åtminstone ett par månader. Och det berodde inte på att jag rökte mindre då; redan ett år efter min första cigarett var jag uppe i den konsumtion jag hållit fast vid sedan dess. Alltså ett paket om dagen. En konsumtion mina då tonåriga luftrör och lungor inte riktigt var mogna för. Men tändarna höll måttet.
Idag är jag glad om inte den nyinköpta tändaren går sönder efter en vecka. Och det är så irriterande. För en hängiven nikotinist är det gräsligt frustrerande att klockan två på natten inse att tändarfanskapet inte fungerar och att närmaste nattöppna butik är 10 minuters promenad bort. Direkt ångestframkallande, faktiskt.
Nä, dags för en konsumentrevolution. För rätten till nikotinism utan frustration och ångest.
Alltså, bortsett från den välförtjänta ångest jag känner när jag tänker på hur jag genom mitt rökande frivilligt förkortat min livslängd med 10 år. Minst. För det är ett helt annat ämne, som jag inte har lust att uppehålla mig vid nu.
Läs även andra bloggares åsikter om cigaretter, rökning, tändare, livslängd, ångest