Zombies på tv
I kväll visas zombierullen 28 dagar senare (2002) på tv 4. Rekommenderas.
Egentligen gillar jag inte zombies. De är fula, dumma och klumpiga. Deras matvanor är mer än motbjudande. Zombies har ingen elegans, ingen finess, det är bara slafs-slafs, tugg-tugg, slabb-slabb, skrik-skrik. Antagligen luktar de illa också.
Men det finns bra zombiefilmer, t.ex. brittiska 28 dagar senare. Filmad med digital videokamera och med relativt okända skådespelare i ledande roller. Otäckt – särskilt skildringen av soldater under extrem stress – och hyfsat trovärdigt.
Förra helgen visades en annan zombiefilm på tv 6, Land of the Dead (2005). Också riktigt bra. Regisserad av George A. Romero som också gjorde Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985)
Night of the Living Dead var den första filmen med moderna zombies, utan samband med voodoo-myten. Moderna zombies som käkar levande som i sin tur förvandlas till döda som också käkar levande och så vidare.
Night of the Living Dead är filmad i svart-vitt. Budgeten var liten och specialeffekterna blev därefter. Jag stängde av tv:n efter 45 minuter. Filmen är hejdlöst deprimerande. I en värld där de döda går igen finns det inget hopp. Även om de döda till slut besegras finns inget hopp. Lika bra att ta livet av sig med en gång. Helst innan de döda börjar gå igen. Typ.
Romeros andra zombiefilm Dawn of the Dead har jag inte sett men däremot gjordes en riktigt hyfsad remake 2001.
Läs även andra bloggares åsikter om film, George A. Romero, Night of the Living Dead, 28 dagar senare, tv, zombies
Excel i bokföring och bokslutstrubbel
Snart är det dags för årsmöte i vår lokala hyresgästförening. Årsmöte innebär pappersarbete. I söndags fyllde kassören och jag – i egenskap av ordförande – i bokslutsblanketten för 2008.
Jag tycker inte om bokföring. Jag blir nervös av hur en felskrivning i kassaboken eller ett felslag på miniräknaren kan få hela bokföringen att haverera. Och fel blir det, för det är en herrans massa siffror som staplas under ett budgetår.
Därför mottog jag med tacksamhet vår nuvarande kassörs förslag om att sköta bokföringen på Excel. Tangentbord i stället för papper, penna och miniräknare, alltså. Excel sköter matematiken. Kassören skriver in våra inkomster och utgifter och den snälla datorn räknar ut hur mycket vi har spenderat hittills och vad vi har kvar. Jag kontrollerar och skriver under. Mycket behändigt.
Bokslutsblanketten däremot måste vi fortfarande fylla i för hand, med miniräknare som tekniskt hjälpmedel. Det vi hade i kassan den 1 januari 2008 plus våra inkomster 2008 minus våra utgifter 2008 ska bli samma summa som vi hade i kassan den 31 december 2008.
I söndags gick inte siffrorna ihop. En differens på 40 eländiga ören. Oacceptabelt. Felet bara måste hittas. Suckande gick vi igenom alla kvitton, kollade att siffrorna stämde med vad som skrivits in i Excel. Och jodå, allt var i sin ordning. Men lik förbannat hade vi 40 öre för mycket i kassan. Eller om det var för lite. Suck och stön och suck igen.
Till slut hittade jag felet. En siffra hade blivit fel på bokslutsblanketten. Vi ändrade siffran, hamrade på miniräknaren, konstaterade att allt stämde, skrev under blanketten.
Idag var kassören hos revisorn och visade upp bokföring och bokslutsblankett. Revisorn fann att allt var i sin ordning. Tack och lov för det. Nu är det dags för nästa punkt i förberedelsearbetet inför årsmötet. Jag ska författa en verksamhetsberättelse.
Läs även andra bloggares åsikter om bokföring, bokslut, datorer, Excel, föreningsbyråkrati, Hyresgästföreningen, årsmöte
Nymålat
Jag är aktiv i den lokala hyresgästföreningen i mitt kvarter. Vi har en kvarterslokal, som vi ägnat en hel del tid åt att göra mysig och funktionell. Men själva lokalen var ett problem. Fukt fick målarfärgen längs en vägg att bubbla upp och putsen rasade. Måste lagas, helst av någon med yrkeskunskaper. Dessutom var vi innerligt trötta på färgen på väggarna. Gult, med en dragning åt aprikos. Störtfult.
Vi pratade vackert med fastighetsskötaren. Han anlitade en murare som lagade fuktskadorna. Måla lokalen fick vi hyresgäster göra själva, men vi fick pengar till färg. Gräddvitt och grönt enades vi om, efter visst dividerande.
En granne mätte upp väggarna, diskuterade färgtyper och målningsmetoder med färgaffären, lade in en beställning. Dessutom röjde han ut en massa skräp som legat i lokalen sedan hedenhös. Jag engagerade en annan granne, tillika lycklig bilägare, att hänga med till affären och hämta rubbet.
Förra helgen var det dags att måla. Jag hade pratat med diverse villiga grannar. Men folk kan ju få förhinder i sista minuten. Jag oroade mig för att ingen skulle dyka upp och att jag och ett par-tre andra stackare skulle få arbeta 12-timmarspass både lördag och söndag.
Jag oroade mig i onödan. Massa människor slöt upp. Målandet gick som en dans. Käk fick vi också. En tjej gick och köpte pizza och kakor, en annan fixade dricka. När jag på söndagen satt på (det iskalla) golvet med pizza i ena handen och dricka i den andra tänkte jag att jag är lyckligt lottad som bor i ett kvarter med så många snälla och hjälpsamma grannar.
Den här veckan har det varit en del efterarbete. Ett par grannar har städat, ställt i ordning möblerna, hängt upp tavlorna. Jag har målat lite i förrådet. Nu börjar det se riktigt snyggt ut. I helgen ska vi måla det sista på elementen och försöka få rent golven. Det senare lär bli så lagom kul. Väggputs och stengolv är ingen bra kombination.
Läs även andra bloggares åsikter om grannar, grannsamvaro, Hyresgästföreningen, kvarterslokal, målning, renovering
Massgrav från andra världskriget i Polen
Enligt dn.se hittades i höstas en massgrav från andra världskriget i Polen. Polska massgravar från andra världskriget hör nu inte till ovanligheterna. De absolut värsta tyska övergreppen under andra världskriget skedde i Öst- och Centraleuropa.
Det som skiljer ut det här fallet från många andra är vilka de ca 1 800 döda var. Mycket tyder på att det rör sig om civila tyskar från den då ostpreussiska staden Marienburg, avlidna under krigets slutskede. Tio procent av de döda har avrättats. Resten antas ha dött av kyla och hunger och av artillerield då Röda armén trängde igenom det då tyska Ostpreussen. Underligt är att de döda begravts nakna och att tandplomber i metall tycks ha avlägsnats från kropparna.
Av naturliga skäl har historieforskningen länge fokuserat på de brott mot mänskligheten tyskarna begick under Tredje Riket och andra världskriget. Men på senare år har historikerna även börjat uppmärksamma hur krigshandlingarna påverkade de civila tyskarna, särskilt under krigets sista månader.
Intressanta böcker om det senare är:
- Stalins hämnd – Röda armén i Tyskland 1944-1945 av Niclas Sennerteg (2001),
- Dödens hav – Östersjön 1945 av Claes-Göran Wetterholm (2002),
- Dresden – Tisdag den 13 februari 1945 av Frederick Taylor (2004).
Läs även andra bloggares åsikter om andra världskriget, böcker, historia, massgrav, Polen, tyskar, Ostpreussen
Gollum – nu också som tatuering
En yngre släkting har två raskatter. Den ena är en oriental vid namn Gollum. Han älskar när man tar fram kameran. Och eftersom vi snackar katten med tusen ansikten är det störtkul att fotografera honom.
Han kan se snäll och gullig ut…
…och sant majestätisk.
Han kan agera spattekatt…
…och bli direkt läskig.
Nu har hans matte dessutom förevigat honom som tatuering.
Men egentligen är Gollum ett djur som måste ses i verkligheten. Bilderna gör honom inte rättvisa.
Läs även andra bloggares åsikter om foton, fotografering, katter, raskatter, oriental, tatuering
Trettondagen utan morgontidning
Släpade mig upp ur sängen halvelva i förmiddags. Jag hade gärna legat kvar några timmar men Constantine gastade om mat. Alltså gick jag upp, gav katterna käk och gjorde kaffe till mig. Slog på datorn, kollade in bloggar och nyheter.
Efter en timmes slösurfande insåg jag att det var något som saknades. Min morgontidning. Var tusan är min morgontidning? Jag betalar för att varje dag få GP levererat i min brevlåda. Idag har jag inte fått någon GP. Jag muttrade surt om tidningsbud som borde byta arbete och gick in på gp.se för att göra en anmälan om utebliven tidning. Då slog det mig: Trettondagen. Helgdag. Det kommer ingen jämrans tidning i dag.
En gång i tiden, före datorernas och internetuppkopplingens lyckliga tidevarv, avskydde jag storhelger. Storhelger betydde ingen morgontidning. Att inte få läsa nyheterna till morgonkaffet gjorde mig nervös och irriterad. Numera kan jag bara slå på datorn. Och uppenbarligen är datorn en fullgod ersättning för papperstidningen; det tog ju mig en timme idag att fatta att något saknades. Får mig att undra om jag överhuvudtaget ska prenumerera på en tidning.
Enligt en artikel på gp.se firas Trettonhelgen till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Eller firas och firas. I Sverige går numera Trettonhelgen tämligen obemärkt förbi. Bortsett från extra ledighet och ingen morgontidning, alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om datorer, gp, helger, morgontidning, prenumeration, Trettondagen