RSS Feed
Jan 1

Årets första filmmiss

Posted on Thursday, January 1, 2009 in digitalt och analogt

Åååååh vad irriterad jag blir. Kanal fem visade animerade Corpse Bride av Tim Burton idag. Upptäckte jag när jag slog på tv:n tio minuter innan filmen slutade. Jag har velat se Corpse Bride i evigheter, vilket i det här fallet betyder sedan 2005. Nu fick jag nöja mig med eftertexterna.

Tim Burton gör sagor. Roliga, cyniska, inte alltid barnvänliga sagor, ibland med mängder av lik. Han har gjort världen till en roligare och mer spännande och lyckligare plats genom filmer som Edvard Scissorhands (1990 – gullig), Ed Wood (1994 – vansinnigt rolig), Mars Attacks! (1996 – hysteriskt rolig) och Sleepy Hollow (1999 – läskig och rolig).

Planet of the Apes (2001) var inte lika bra som originalet och med lätt träaktige Mark Wahlberg som hjälten. Men Helena Bonham-Carter hade en ledande roll som apa med samvete och stal större delen av showen, så jag översåg så gärna med resten. Batman (1989) och Batman returns (1992) hör inte heller till favoriterna. Jag är inte totalsåld på superhjältar och det irriterade mig att Kim Basinger i första Batmanfilmen skrek fånigt så fort något hände.

En film jag däremot tyckte om var söta spökhistorien A Nightmare before Christmas (1993). Animerad liten pärla regisserad av någon Henry Selick; Burton hittade på storyn och producerade. Gulligt, läbbigt och inget för småbarn och lättskrämda.

En av Burtons finaste egenskaper är att han har en förkärlek för Johnny Depp i huvudrollen. Och på senare år även för Helena Bonham-Carter. Alltså, Depp och Bonham-Carter. Mer än så behöver iallafall inte jag.

Nu har jag alltså snopet missat Corpse Bride. Men en av syskonbarnen har Burtons senaste, Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007). Johnny Depp och Helena Bonham-Carter i huvudrollerna och med så vitt jag kan förstå massor av lik. Den ska jag låna pronto.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jan 1

Nyårsfest, nyårsfyrverkerier och två stressade katter

Posted on Thursday, January 1, 2009 in djur och natur, årets gång, ätbart och drickbart

Nyårsfirandet är över för den här gången. Jag var bjuden på fest hos kompisar. Trevliga människor- både vuxna och barn -, massa god mat, lekar och musikframträdanden (piano, dragspel och fiol, fast inte samtidigt). Avspänt och mysigt, precis så jag vill inleda ett nytt år.

Hemma var det inte lika avspänt. Mina katter är ett bekymmer i nyårssammanhang. Sedan gammalt vet jag att Leslie hatar fyrverkerier och jag hade mina dubier när det gällde Constantine också. När klockan närmade sig tolvslaget gick jag därför hem en sväng. Gav katterna mat, klappade dem och lekte med Leslie och Constantine i ett försök att avleda uppmärksamheten. Det fungerade någorlunda på Leslie. Gud vare tack för snören och lättdistraherade katter. Constantine däremot bet inget på. Han var påtagligt stressad, ilade runt i lägenheten på jakt efter en plats där han kunde gömma sig från oväsendet.

Honkatterna kunde inte brytt sig mindre om vare sig fyrverkerier eller mig. Möjligtvis var de irriterade för att smällandet hindrade dem från att somna.

Av detta drog jag en högst ovetenskapliga slutsats: hankatter är nervösa och blir rädda av fyrverkerier, honkatter är tuffare och bryr sig inte. Undrar om det skulle hålla i en mer vetenskapligt genomförd undersökning?

När det värsta var över runt 00.20 och Leslie och Stantin återfått lugnet gick jag tillbaka till festen en stund. Men inte så länge. Senast två låg jag nerbäddad i min egen säng, beväpnad med en bok. Läste tills jag somnade, med två (avsevärt lugnare) hankatter bredvid mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,