Bloggberöm tur och retur
Jag är glad, glad, glad. Eller snarare, jag blev det för några dagar sedan när jag såg att en av mina favoritbloggar, Psykbryt, i ett inlägg om bloggar den rekommenderar också nämnde min. Det är ofint att skryta om sin egen förträfflighet. Men vad fanken. Jag älskar beröm. Lapar i mig som en katt slukar grädde. Och rent principiellt är det inte jag som skryter. Jag vidarebefodrar bara andras åsikter. Inte ofint alls.
Naturligtvis borde jag smida medan järnet är varmt. Skriva en radda (det var planen) intelligenta och intresseväckande inlägg, för att belöna eventuella nyfikna som hittar hit via Psykbryt.
Men nej. Jag är totalt tömd på idéer och inspiration. Står still i skallen. Lite mindre aktivitet och vilken läkare som helst kan förklara mig kliniskt hjärndöd. Skrämmande. Jag skyller på förkylning, sedvanlig stress, en antydan till vårdepression och en rejäl dos prestationsångest.
Istället returnerar jag komplimangen. Ni som inte hittat hit via Psykbryt, ta en tur dit. En ordentlig tur, för bloggen har funnits länge, länge. Där hittar ni tre skribenter som skriver om psykisk sjukdom – givetvis – men också om diverse aktuella ämnen.
Psykbryt fick mig att inse att det faktiskt går att med ett innifrånperspektiv skriva smart, tankeväckande och roligt om psykisk sjukdom – och få läsare (humorn är viktig -är det något jag rekommenderar vid psykisk sjukdom är det humor). Den visar världen att psykiskt sjuka inte bara är sjuka och utan också kan ha välunderbyggda och välformulerade åsikter om samhället i övrigt och att samhället i övrigt gott kan lyssna. Det är mycket uppiggande.
Och, medan ni ändå är igång – kolla gärna in de andra bloggarna i blogglistan till höger. De finns där för att jag verkligen gillar dem och jag rekommenderar dem. Mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om beröm, bloggar, blogginlägg, debatt, psykiatri, psykiskt sjuka, skrivkramp
Odells agerande uttryck för sympati?
På dn.se finns en artikel där några Konstfackstudenter ger deras syn på den senaste tidens turbulens kring Konstfack.
Studenterna förstår inte de kritiska reaktionerna på Odells iscensatta psykos. En av dem vänder sig mot påståenden om att Odell drivit med psykiskt sjuka och understryker att Odell genom sin aktion själv försatt sig i en mycket sårbar situation. En annan påpekar att han anser att det är ett uttryck för “djupaste form av sympati” för psykiskt sjuka att försöka sätta sig in i deras situation.
Tack, men nej tack. Om Odells agerande är ett uttryck för sympati är det sympati som iallafall jag kan leva utan. Om hon velat sätta sig in psykiskt sjukas situation kunde hon ha börjat innan hon gick upp på Liljeholmsbron och agerade suicidbenägen. Hon kunde ha funderat över hur människor kan må så dåligt att de överhuvudtaget hamnar på psykakuten. Det finns gott om litteratur som beskriver fasorna med svår psykisk sjukdom, som beskriver ångesten, skräcken och desperationen.
Och om Odell verkligen förstått betvivlar jag på att hon agerat som hon gjorde. Hon borde insett att hon riskerade orsaka ytterligare lidande hos redan lidande människor.
Studenterna som ansåg att Odell agerat i sympati hävdade också att om Odell varit man och journalist skulle hon krönts till en ny Janne Josefsson. Det hoppas jag verkligen inte. Jag hoppas att en journalist som varit så klumpig och hänsynslös skulle fått sparken.
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, intervju, Konstfack, psykiatri, psykakut, St. Göran, studenter
Årsmötet avklarat
Igår kväll hade Lokala hyresgästföreningen Polstjärnan årsmöte. Vanligtvis är det bara de närmast sörjande – styrelsen – och en eller två tappra grannar som kommer till våra års- och budgetmöten. Men inte igår. Ovanligt många grannar dök upp.
Jag drog igenom verksamhetsberättelsen utan att någon somnade (kaffet och smörgåstårtan piggade väl upp) och kassören lade fram revisorns berättelse. Mötet konstaterade att allt var i sin ordning och beviljade styrelsen ansvarsfrihet för föregående år. Svensk föreningsbyråkrati är så härlig – jag har kommit i närkontakt med så många nya fenomen. Dagordning. Justerare. Bokslutsrapport. Ansvarsfrihet. Låter inte det skoj?
Därefter var det dags att välja ordförande och styrelse för detta år. Jag omvaldes till ordförande. Knappast en överraskning. Konkurrensen om jobbet är inte mördande. I styrelsen skedde ett par förändringar – en tjej avgick, en ny förmåga välkomnades.
Längst tid tog den efterföljande diskussionen om verksamhetsinriktning. Budgeten fastställde vi i höstas men inköp som gick på mindre än vi beräknat har gett oss oväntat ekonomiskt utrymme. Pengar har vi alltså till de förslag våra grannar lade fram igår. Problemet är hur vi ska få frivilliga som kan hjälpa till. Polstjärnans styrelse arbetar ideellt, på vår lediga tid. Vi gör redan så mycket vi orkar med. Ofta vill vi mycket mer än vi kan och hinner.
Nu väntar pappersarbete. Hyresgästföreningen Region Västra Sverige ska ha en hel bunt blanketter av oss, prydligt ifyllda. Sedan får vi en första utbetalning av våra verksamhetsmedel (ännu ett skojigt ord). Hoppas jag.
Läs även andra bloggares åsikter om föreningsbyråkrati, ideellt arbete, Hyresgästföreningen, Polstjärnan, verksamhetsberättelse, årsmöte
Odell bör be sina medpatienter om ursäkt
Minns ni Anna Odell? Konstfackstudenten som för en knapp månad sedan låtsades att hon skulle hoppa från Liljeholmsbron och av polis blev förd till och tvångsintagen på St Görans psykakut i Stockholm?? Hon har i ett inlägg på Newsmill – även publicerat av DN – tackat de förbipasserande på Liljeholmsbron. För att de hjälpte vad de trodde var en sjuk och desperat människa.
Någon ursäkt framför Odell inte. Jag skulle vilja att Odell ber om ursäkt, framför allt sina medpatienter. Någon sådan framför hon inte i artikeln. Hon tycks överhuvudtaget inte inse att hennes agerande kan ha skadat andra intagna.
Jag tycker det säger en del om Odells inställning till psykiskt sjuka. Hon fattar bara inte vad psykisk sjukdom innebär.
Att vara psykiskt sjuk är inget konstnärligt projekt. Det finns ingen tjusning eller romantik i psykisk sjukdom, ingen frivillighet. Det är bara ensamt och tröttsamt och hemskt. Hur hemskt det är går inte att beskriva för en frisk människa. Det spelar ingen roll vad hur mycket man förklarar för dem som själva inte är sjuka. När allt kommer omkring tittar de bara på.
Är man i så dåligt skick att man hamnar på psykakuten befinner man i en sällsynt utsatt situation. Det sista man behöver är att – utan att bli tillfrågad och utan att veta om det – bli del i ett konstnärligt jippo iscensatt av en konststudent med världsförbättrarambitioner. För jippo var det. Odell ska ha slagits och spottat folk i ansiktet och därigenom skrämt andra patienter.
Anna Odell har betett sig respektlöst och kränkande mot psykiskt sjuka. Hon borde be om ursäkt för det.
Professor Ann-Sofie Ohlander skriver om vad hon som f.d. patient tycker om alltihop här. Intressanta inlägg hittar ni också på Psykbryt och Utbloggad.
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, konstfack, konstprojekt, patient, psykisk sjukdom, psykakut, psykiatri, St. Görans
Läget under kontroll
Nu har jag äntligen mejlat iväg verksamhetsberättelsen, som jag klagade över i ett tidigare inlägg. Den är trist som telefonkatalogen och alldeles för lång, men bättre än så blir det inte med mig framför tangentbordet. Hoppas någon i styrelsen följer mig uppmaning och mejlar mig tips om hur den kan kortas ner. Eftersom det är jag som ska läsa upp den på årsmötet på torsdag skulle jag bli väldigt glad om den kan kortas ner.
I söndags och måndags var jag nere i kvarterslokalen med några grannar. Vi skurade stengolvet och fick till vår stora förvåning bort fläckarna muraren lämnat efter sig. Dessutom målade vi ytterdörren. Och på måndag ska elementen sättas upp. Familjebostäder har hyrt in ett företag som ska fixa den detaljen.
Om allt går enligt schemat kommer vår nyrenoverade kvarterslokal vara redo att användas nästa vecka. Bra, för på torsdag är den bokad för vårt årsmöte och den följande helgen för barnkalas. Sedan är det fullbokat under helgerna ett bra tag framåt.
Läget är med andra ord under hyfsad kontroll. Blir spännande att se hur länge det varar.
Läs även andra bloggares åsikter om Hyresgästföreningen, kvarterslokal, målning, renovering, verksamhetsberättelse, årsmöte
Sömn
Idag sov jag till halv tolv. Gick upp, utfodrade katterna, drack kaffe och läste tidningen, käkade frukost. Sedan gick jag och lade mig och sov ett par timmar till.
Det var underbart. Precis vad jag behövde.
Nu är det sen kväll och jag ska snart gå och lägga mig. Jag hoppas jag somnar snabbt och inte vaknar förrän framåt tolv i morgon.
Sömn är så rehabiliterande.
Läs även andra bloggares åsikter om rehabilitering, sömn
Det går bra att hoppa över det här inlägget…
…jag vill bara gnälla lite.Det är den där verksamhetsberättelsen som spökar. Lokala hyresgästföreningens Polstjärnans öden och äventyr senaste året. Ska skrivas av endera ordföranden (=undertecknad) eller sekreteraren.
Tidigare år har jag hivat över uppgiften till vår sekreterare – han klarade uppgiften galant och så slapp jag. Men nu har vi en ny sekreterare och hon verkade inte alls pigg på saken.
Alltså återstod jag. Så i söndags slog jag på datorn. Ägnade en god stund åt att stirra på ett tomt dokument. När jag fattade att datorn inte tänkte skriva verksamhetsberättelsen åt mig – mirakel förekommer ju – tog jag mig samman och hamrade ner ett par sidor.
Resultatet blev en osammanhängande röra, trist som att se målarfärg torka. Och alldeles för låååång. Det är meningen att jag som ordförande ska läsa upp verksamhetsberättelsen under årsmötet. Det är ju bra om inte åhörarna somnar halvvägs igenom. Det är ännu bättre om inte jag somnar halvägs igenom.
De senaste dagarna har jag därför strukturerat om texten, försökt få den mer översiktlig och intresseväckande. Framför allt har jag försökt korta ner eländet. Med tvivelaktig framgång. Jag ska försöka korta ner den lite till och sedan skickar jag ut hela rasket på remiss till styrelsen.
Allvarligt talat. Hur bar sig vår förra sekreterare åt? Det är uppenbart att jag inte gav honom den uppskattning han förtjänade.
Läs även andra bloggares åsikter om Hyresgästföreningen, ordförande, sekreterare, Polstjärnan, skrivande, verksamhetsberättelse