Bloggberöm tur och retur

Jag är glad, glad, glad. Eller snarare, jag blev det för några dagar sedan när jag såg att en av mina favoritbloggar, Psykbryt, i ett inlägg om bloggar den rekommenderar också nämnde min. Det är ofint att skryta om sin egen förträfflighet. Men vad fanken. Jag älskar beröm. Lapar i mig som en katt slukar grädde. Och rent principiellt är det inte jag som skryter. Jag vidarebefodrar bara andras åsikter. Inte ofint alls.

Naturligtvis borde jag smida medan järnet är varmt. Skriva en radda (det var planen) intelligenta och intresseväckande inlägg, för att belöna eventuella nyfikna som hittar hit via Psykbryt.

Men nej. Jag är totalt tömd på idéer och inspiration. Står still i skallen. Lite mindre aktivitet och vilken läkare som helst kan förklara mig kliniskt hjärndöd. Skrämmande. Jag skyller på förkylning, sedvanlig stress, en antydan till vårdepression och en rejäl dos prestationsångest.

Istället returnerar jag komplimangen. Ni som inte hittat hit via Psykbryt, ta en tur dit. En ordentlig tur, för bloggen har funnits länge, länge. Där hittar ni tre skribenter som skriver om psykisk sjukdom – givetvis – men också om diverse aktuella ämnen.

Psykbryt fick mig att inse att det faktiskt går att med ett innifrånperspektiv skriva smart, tankeväckande och roligt om psykisk sjukdom – och få läsare (humorn är viktig -är det något jag rekommenderar vid psykisk sjukdom är det humor). Den visar världen att psykiskt sjuka inte bara är sjuka och utan också kan ha välunderbyggda och välformulerade åsikter om samhället i övrigt och att samhället i övrigt gott kan lyssna. Det är mycket uppiggande.

Och, medan ni ändå är igång – kolla gärna in de andra bloggarna i blogglistan till höger. De finns där för att jag verkligen gillar dem och jag rekommenderar dem. Mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

11 thoughts on “Bloggberöm tur och retur”

  1. Det är klart du får skryta lite, du skriver ju bra! Sopa Jante av axeln vet jag 🙂
    Och som jag sa förut, du får byta blogg (nä jag vet, det är ett himla jobb) men då får du dina smilys 🙂
    Kramis

  2. Ja, anledningarna att överge Blogger för något bättre hopar sig. Bloggers kommentatorsfunktion är ett elände och inte kan jag ha smileys heller. WordPress framstår allt mer som ett bra alternativ.

  3. Jo du, rävar är ena lustiga rackare – även om det inte alltid är så lustigt när de knycker ens saker i trädgården och så. Morsan hade en som gick hemma och en gång klev hon ur sina skor ute på trappen…. hi hi, sen hade hon bara en sko för den andra hade räven snott. Och hon matade den ibland men då fick hon binda fast bunken hon hade maten i – annars knyckte han den också….
    Jag funderar förresten på en wordpress utan .com alltså en i egen regi, men har inte riktigt tid att fixa det nu!
    Kramis

  4. Hi hi… då ser du ju ut som mej, mager om armar och ben… men så fasiken magen är mager inte 🙂 Men känner verkligen att jag måste köra igång med något, är verkligen ur form!
    Synd att du bor 50 mil bort, annars kunde vi ju ha börjat tillsammans 🙂
    Kramis

  5. Och ändå har jag ungefär 30 mil upp till “mitten” (tror jag). Bor väl i något jäkla köldhål antar jag 🙂
    Ha en skön dag!

  6. Tack snälla du för dina fina ord om Psykbryt, de uppskattar och värmer jättemycket ska du veta.

    Kram!

  7. Ha, jag har alltid trott psykbryt var en person. Där ser man, så jag missuppfattat.

    Grattis till berömmet.

  8. Nej, nej, de är tre personer. Förut var det två – Psyk och Bryt – men de fick ett mycket trevligt nytillskott för en tid sedan, Fall.

  9. Det är fint att skryta om sin egen förträfflighet! Det tycker i alla fall jag och tur är väl det, för det är ju i stort sett det min blogg bygger på! Haha!

  10. Jag har funderat och kommit fram till att det bara är nyttigt att skryta om sig själv när man förtjänar det och lite annars också! Om man är bra på något ska man givetvis tala om det för världen (och hoppas den håller med).

Comments are closed.