Hårfärgning och kommentatorskrångel

Jag är rödhårig igen. Hoppas jag. Håret är fortfarande blött så jag vet inte. Men det stod kastanj på förpackningen. Och min kalufs ser inte grön ut.

Kastanj, ja. När jag var mycket yngre än jag är nu, och betydligt mer radikal vad gällde mitt utseende, använde jag mörk mahogny. Mitt hår lös rött. Åtminstone de första veckorna.

Svart har däremot alltid varit uteslutet. För mörkt hår och jag blir gul i hyn. Något som retade mig något så oerhört när jag var yngre. Förvånade mig också. Både min mamma och min mormor var svarthåriga. Jo, mamma lever fortfarande, men det svarta har för längesen förvandlats till grått. Ljust grått. Hon är numera en gammal dam.

Jag färgade håret för första gången när jag var 14. Eller snarare, min storasyster gjorde det åt mig. På den tiden stank hårfärgen ammoniak och för att blanda till den fick vi använda plastskål och träpinne. Inga smarta flaskor att skaka då, inte. I vissa avseenden har utvecklingen gått framåt.

För övrigt messade Åsiktskanonen mig i förmiddags om att kommentatorsfunktionen på min blogg inte funkade. Tyckte väl att min blogg drabbats av total kommentatorstorka. Okej, jag har inte den mest lästa bloggen i bloggiversum. Men någon kommentar brukar alltid trilla in (och jag blir alltid lika glad, för jag älskar kommentarer). Men inte på sistone.

När Åsiktskanonen förklarat för mig hur det verkligen låg till antog jag först att jag sabbat något när jag fipplade med teman och html-koder. Men nehej. Att återgå till det gamla temat – eller vilket jäkla tema som helst – hjälpte i allafall inte.

Till slut var det Åsiktskanonen som räddade dagen, genom att ändra inställningarna för kommentatorsfunktionen. Nu är det fritt fram att kommentera igen. Ordningen är återställd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 thoughts on “Hårfärgning och kommentatorskrångel”

Comments are closed.