En vecka i limbo

Under en vecka stannade mitt liv upp. Det är svårt att planera sommaren när man inte vet om den kommer involvera cellgiftsbehandling. Som att befinna sig i limbo.

Det var en gratulerar-du-är-medelålders-välkommen-till-oss-för-mammografi-undersökning. Jag gick dit totalövertygad om att allt var ok. Själva mammografin var inte mycket att bråka om heller. Tandläkaren är värre.

Några dagar senare fick jag ett brev. Undersökningsresultatet visade att jag måste komma på återbesök. Först blev jag förvånad. Men jag fick veta att det är vanligt med återbesök. Då så. Jag traskade iväg till mottagningen igen, övertygad om att nu skulle allt ordna sig.

Det var under ultraljudsundersökningen jag insåg att något var fel. Och när läkaren var klar sa hon att jag skulle remitteras vidare. För säkerhets skull. Antagligen hade jag inget att oroa mig för. Men för säkerhets skull.

Veckan som följde var inte den bästa i mitt liv. Jag är inte en komplett idiot. Jag förstod att de hittat något centimeterstort på vänster sida som kan innebära bekymmer. Och på en vecka får man god tid på sig att fundera igenom alternativen. Inte allt för muntert.

I onsdags var det dags för Dagen D. Jag gick till mottagningen med hjärtat i halsgropen. Det blev ett kort besök. Nej, jag har inte cancer. Jag har förändringar som kan utvecklas till cancer. Risken ligger på några procent. Om ett halvår ska jag tillbaka på kontroll.

Behöver jag ens nämna att jag blev enormt lättad?

Nu ska jag landa och sedan fortsätta med mitt liv. Som alltså innefattar en förhöjd risk för cancer. Och min poäng är att om jag får cancer kommer den antagligen upptäckas tidigt. Ökar överlevnadschanserna betydligt. Så när ni får kallelser till mammografi – gå dit. Undersökningen är inte besvärlig alls. Den kan bespara er åtskilliga framtida bekymmer. Och bara så ni vet – de sköterskor och läkare jag pratade med var jättesnälla och gulliga. Det underlättar mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 thoughts on “En vecka i limbo”

  1. Cancer är ett helvete. Jag blev så otroligt lättad och glad att du inte drabbats. Själv väntar jag på friskförklaring och var på Karolinska förra veckan. Då klämmer de och undersöker hela mig. Efter min cancerbehandling äter jag hormoner, vilket i sin tur kan leda till eeh cancer. Ond cirkel det där.

    Kram

  2. Oh va skönt att du inte har cancer! Finns massor man kan göra som minskar risken för att få cancer. Googla på det så hittar du säkert. Annars får du mejla mig, för jag har lite om det i några tidningar hemma. =)

Comments are closed.