Slappande på Styrsö
Hängde på mamma till Styrsö i söndags. För att hälsa på storasyrran. På tiden. Jag har inte varit på Styrsö på månader. Inte sen i vintras någon gång. Har liksom inte blivit av.
Mamma däremot är på Styrsö åtminstone ett par gånger i veckan. För att jobba i trädgården. Och avnjuta Axess-tv. Klassisk musik.
I söndags var det trädgårdsarbete som gällde för mamma. Jag däremot latade mig bara. Beundrade blommorna. Fotograferade blommorna. Satt i trädgården och läste. Ungefär så.
Syrran tog det också lugnt. Hon har semester. Och det märktes. Hon utstrålade semesterlugn. Enda invändningen mot tillvaron som hon hade var vädret. 20 grader och blåst. Hon vill ha 30 och vindstilla. Jag däremot tyckte vädret var alldeles lagom. Kunde ha varit mer sol, kanske. Men man kan inte få allt.
På fotona syns martorn, doftlilja, dahlior och blomstertobak.
Sovdags
Jag är så ofantligt trött. Egentligen skulle jag ha skrivit om min trevliga söndag på Styrsö, men jag orkar inte. Istället ska jag krypa till sängs, läsa lite i deckaren jag började på igår och sen sova, sova, sova tills väckarklockan kör upp mig klockan halv åtta.
Men först ska jag ge katterna ett nattmål. Annars kommer Constantine väcka mig med sitt gastande om mat vid fem-sextiden. Och så tidigt vill jag verkligen inte upp.
Rödhårig, inte grönhårig.
Det mest spännande som hänt i mitt liv senaste dygnet är att jag färgat håret. Man vet ju aldrig med hårfärgning. Det kan ju bli grönt.
Det blev det inte. Mitt hår är rött. Igen. Och stinker kemikalier. Undrar vad de har i hårfärgningsmedlet. Jag vill nog inte veta. Antagligen inte nyttigt för miljön. Säkert inte nyttigt för mig heller.
Tambitch tipsade mig om henna. Besvärligare än vanlig hårfärg men garanterat miljövänligare. Och spännande därtill. Med henna är det svårt att förutsäga resultatet. Grönt kanske det inte blir. Men med röd henna är alla nyanser mellan orange och mörk mahogny möjliga.
Det låter skoj. Jag kan behöva lite spänning i mitt liv. Lite lagom spänning. Så lagom att om resultatet blir katastrofalt så ska det gå att reparera med mer hårfärg. Eller en rakapparat.
Vad har jag gjort mer senaste dygnet? Sovit. Mycket. Tittat på tv. Och suttit framför datorn och fipplat med bloggteman. Det sistnämnda kallas sysselsättningsterapi. Mot röksuget. Nio dygn nu. Och det börjar faktiskt kännas lättare.
På Tjolöholm slott
Igår var jag på en somrig sommarutflykt. En kompis, en praktikant från hennes jobb och jag åkte till Tjolöholm slott. Ligger några mil söder om Göteborg. Vid kusten.
Slottet byggdes vid förra sekelskiftet men går i Tudorstil. 1500-tal, alltså. Resultatet är lite smaklöst. Plastigt, liksom. Men jag gillade fönstren. Och murgrönan. Och murarna. Och rosorna, även om de inte såg så pigga ut. Och vildvinen, som tycktes trivas förträffligt.
In i slottet kom vi inte. Sista guidade turen gick klockan fyra. Synd. Jag hade velat se interiören. Den ska ha varit mycket modern runt år 1900. En kontrast till slottets yttre som byggdes för att se gammalt ut.
Till slottet hör en liten slottspark och en strand. På stranden hade vi picknick. Luktade lik om det ruttnande sjögräset. Jag antar att det var sjögräset. Några lik såg jag inte till.
Sedan tog vi en promenad i skogen som också hör till godset. Mycket trevlig skog. Anlagda naturstigar som smälte in i landskapet underlättade vandringen och förhindrade att vi gick vilse.
Innan vi åkte tog vi en tur till byn där godsets arbetare bodde. Små röda stugor. Söta trädgårdar. Jag undrade hur det såg ut vid förra sekelskiftet. Lika gulligt då? Jag är skeptisk.
Vid byn fanns en kyrka. Den var också söt. Liten, enkel. Särskilt jämfört med slottet.
Nikotinabstinensrapport
“Hur går det för dig” undrade Blingbling idag. Apropå rökstoppet, alltså. Och jodå. Det går faktiskt. Över tre dygn nu och ännu klättrar jag inte på väggarna. Faktum är att jag mår riktigt hyfsat. Koncentrationsförmågan kunde ha varit bättre, men det kan jag leva med. Ett par-tre anfall av Riktigt Uselt Humör, som tack och lov snabbt gått över. Och en förlamande trötthet. Annars känns det okej.
Det där med tröttheten är ganska intressant. Första dagarna under ett rökstopp blir jag alltid så gränslöst trött. Orkar inte göra nånting. Sover mest. Mycket praktiskt. Då tänker jag ju inte på att jag slutat röka. Och jag går absolut inte ner till affären och köper cigaretter.
Tyvärr går tröttheten över om ett par dagar. Jag piggnar till, blir rastlös och uttråkad. Det är då det börjar bli besvärligt på allvar.
Jag ser inte fram emot det.
Foto är på min katt Elli. Hon tycker också om att sova.
Dags att fimpa – igen
Jahapp. Då var det dags igen. Jag ska försöka sluta röka. Med tonvikten på försöka. Det har ju inte gått så bra de senaste 100 gångerna eller så. Det längsta jag lyckats hålla upp är ett halvår.
Nej förresten. När jag var 20 lyckades jag faktiskt sluta. Det höll två år. Fråga mig inte varför jag började igen. Dumhet, antar jag. Och i vilket fall som helst var det ett par decennier sedan.
Så. Okej. Tilltron till min sluta-röka-förmåga är inte på topp. Men jag mår inte bra av att röka. Långsamt tar jag livet av mig själv. Och det finns så mycket kvar i livet jag vill göra. Slutar jag röka får jag förhoppningsvis både tiden att göra alla de där sakerna och råd med dem. Rökning är som bekant dyrt. Mycket dyrt.
Den här gången har jag ett vapen också. Nikotinplåster. Inte för att jag tror att det kommer fungera. Men hoppas går ju.
Blixt och dunder, typ…
Ett präktigt åskväder drog förbi Majorna i natt. Och helt oväntat kom det. Typ blixt från klar himmel.
Jag satt och tittade på Harper’s Island när det small till. Eller för att vara exakt: först BLIXT och ögonblicket därefter DUNDER-DUNDER-DUNDER. Jag flög upp ur tv-soffan, övertygad om att krig utbrutit. Katterna for som skållade råttor.
Så kom regnet. Ett skyfall av närmast bibliska proportioner. Katterna lugnade ner sig, återgick till att göra vad de nu hade gjort innan helvetet bröt lös. Jag lugnade ner mig. Öppnade vardagsrumsfönstret på vid gavel och lät kall ovädersnattluft strömma in i lägenheten. Fortsatte se på Harper’s Island. Och tänkte att det är mysigt med ett rejält åskväder när man tittar på horror.
gp.se skriver om ovädret här. Och konstaterar att nej, det var inte ett exceptionellt kraftigt åskväder. Men jag, som en stund befann mig mitt under det, upplevde det annorlunda.
Det var riktigt häftigt. Men nu undrar jag: borde jag ha stängt av tv:n när det var som värst?