Höstkyla och ett par ljusröda converse
Gick ut för att handla kattsand tidigare i kväll. Ja, igår kväll om jag ska vara noga. Klockan är visst över midnatt. I dag har blivit igår.
I vilket fall som helst: det var ruggigt kallt ute. Riktigt höstnattskallt. Jag hade gått ut i tunn kappa och converse och frös som attan. Köpte en påse godis för att trösta mig. Utöver kattsanden, alltså.
Höstkyla betyder att det är dags att strukturera om utomhusgarderoben. Fram med koftor, varma halsdukar och vantar. Och varmare skor.
Förresten, glöm det där med skorna. Har just fått ett par converse av en yngre släkting. Vansinnigt snygga – ljusröd mocka, extrahöga skaft. Dem tänker jag njuta av ett tag. Jag struntar i om det är egentligen är för kallt för dem.
Förkyld
Jag är förkyld. Mycket. Halsen känns som nån gått lös på den med sandpapper, näsan rinner och jag svettas och fryser om vartannat.
Blä, alltså. Helst vill jag gräva ner mig i sängen och gå upp nästa vecka nån gång.
Med tanke på svininfluensan är det vad jag borde göra. Inte för att jag tror att jag har elaka flunsan. Men säker kan jag ju inte vara. De flesta som insjuknar blir lindrigt sjuka. Symptomen är dessutom diffusa och svåra att skilja från en vanlig förkylning.
Misstänker man att man har svininfluensan ska man stanna hemma, sägs det. Men inte sjutton kan jag isolera mig hemma varenda gång jag blir förkyld. På hösten blir jag förkyld åtminstone ett par gånger i månaden. Att isolera mig hemma varenda gång är inte praktiskt genomförbart. Vad jag än själv anser om saken måste jag gå utanför dörren ibland. Ganska ofta, till och med. Varje dag närmare bestämt. Förkylning eller inte.
Alltså går jag ut. Och försöker undvika att hosta och nysa. Många människor blir så nervösa nuförtiden när man hostar. Och det är ju dumt att oroa någon i onödan.
Tidsflykt
Oj. Så snabbt det gick. Det var ju försommar alldeles nyss. Nu är det höst. Redan. Vad hände, liksom?
Nä. Jag vet vad som hände. Jag satt hemma framför datorn nästan hela sommaren. Jag kunde ju gått utanför dörren lite oftare. Njutit av grönskan lite mer. Men jag hade inte lust att gå ut. Tänkte hela tiden: njuta av grönskan kan jag göra nästa vecka. Eller nästnästa.
Men nu är det alltså höst. Inte för att det är något fel med hösten. Tvärtom. Jag älskar den. Bara en hake. Efter höst kommer vinter. Och vintern avskyr jag. Åtminstone när det snöar. Fast det där sistnämnda har väl växthuseffekten tagit kål på.
Jaja. Inget att göra något åt nu. Sommaren är över. Snart är det vinter. Punkt. Men jag undrar. Kommer jag när slutet på mitt liv närmar sig tänka: Så snabbt det gick. Vad gjorde jag egentligen?