Tövädersfaror och vårtecken
Jag hade en nära döden-upplevelse i dag. Eller nä. En nästan-nära-döden-upplevelse.
Det har ju snöat en del den här vintern. Resulterande i stora mängder snö och is på taken. Och nu töar det. Inte bra. Inte ur säkerhetssynpunkt. Tövädret får snön och isen att rasa ner. Gissa vem som befann sig under ett sånt tak i dag?
Jag gick längs huset på gården bredvid. Upptagen med att försöka undvika att kliva i det värsta snöslasket. Plötsligt hörde jag: MULLER MULLER MULLER. Sekunderna därefter rasade ett halvt ton snö och is ner i gatan. Några meter från mig. Gaaahahh, liksom.
Ok. Kanske inte ett halvt ton. Men närapå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vintern är farlig. Bäst jag stannar hemma tills den är avklarad.
Vilket inte kan dröja länge nu. Jag vet. Ljuset har ändrats. Fåglarna sjunger. Och idag såg jag de första blomsterlökarna sticka upp. Att döma av storleken har de varit på väg ett tag. Men det är först nu jag kan se dem. Först nu som de inte längre döljs av snön.
Aj!
Gick för att handla mjölk. Uppför den redan så omtalade backen. Och vägen upp gick det bra. Och jag köpte min mjölk. Men på vägen hem halkade jag på isen. Föll DUNS på rygg. En förbipasserande frågade oroligt hur det gått. Jag kravlade upp och sa glatt att det gick fint. Och att jag längtar efter våren.
Eftersom jag var i stånd att kravla upp förstod jag att jag inte brutit något. Det var ju bra. Mjölkpaketet klarade sig. Också bra. Jag tycker om mjölk i morgonkaffet.
Men tendensen är tydlig. Det är farligt att gå ut just nu. Tror jag stannar hemma resten av vintern.
Katastrofkondition
Gick för att köpa kattmat häromdagen. Och jag hade bråttom. Satte iväg upp för backen i maxfart.
Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.
Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.
Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.
Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.
Blä. Tyck synd om mig. Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.