Råttigt
Så frustrerande. Jag var ute på en promenad. Längs Godhemsberget. Fick syn på något litet litet med lång lång svans. Först tänkte jag: ekorre. Sedan kom jag på att ekorrar har mycket mer svans. Framför allt har de mycket lurvigare svans.
Det var en råtta. Alldeles för stor för att vara en mus. Och med en råttaktigt naken svans. Jepp, definitivt en råtta. Den kilade runt på marken. Stannade upp, nosade runt, tassade vidare. Kollade efter något ätbart. Hittade inget. Jag betraktade den fascinerat.
Så fick den syn på mig. Bestämde sig för att det var dags att dunsta. Slank in i en hålighet i marken. Jag tittade efter den ett tag men den kom inte tillbaka. Synd. Jag gillar råttor. De är smarta. Överlevare.
Om jag ändå hade haft med mig kameran.
Läs även andra bloggares åsikter om djur, råttor, promenader, kamera, majorna, städer
Vacker Thaïs
Var på Göteborgsoperan i onsdags. Såg Thaïs av Jule Massenet. Massenet är ett namn som inte säger mig någonting. Jag är ingen operakännare. Dålig på klassisk musik överhuvudtaget, men särskilt på opera.
Ännu sämre på ämnet var jag för för två och ett halvt år sedan. Då tog min mamma med mig på Faust. Jag hade bara varit på opera en gång tidigare, och det var åtskilliga år tidigare. Vet inte riktigt vad jag väntade mig av Faust. Men inte så mycket som jag fick. Jag var helt betagen. Och ville ha mer.
Sedan dess har det blivit ytterligare några besök på Göteborgsoperan. Dessutom har vi sett operabio på Roy och Bergakungen. Mamma har föresatt sig att få in lite känsla för opera i min skalle innan hon dör. Jag vet inte om hon är på väg att lyckas. Jag har trots allt noll musiköra. Lyssnar helst på band som skapar ljud genom att slå sönder saker. Som Einstürzende Neubauten.
Men ändå. Det är något speciellt med opera. Och Thaïs var en fantastisk upplevelse. Vacker musik. Lättillgänglig. Malin Byström som sjöng Thaïs var fantastisk. Har sett och hört henne tidigare. I Faust. Jag tänker fortfarande på den föreställningen.
Kostymerna i Thaïs var vackra. Mer än vackra. Underbara. Scenografin fantasifull. Till och med kulisserna var lysande. Vanligtvis brukar jag tycka att kulisserna på Göteborgsoperan är trista. Inte den här gången.
Själva historien i Thaïs är ganska blek. En munk beslutar sig för att övertala en firad kurtisan att lämna sitt syndfulla liv. Han lyckas; kurtisanen följer munken genom öknen till ett kloster där hon blir nunna. Sedan dör hon. Punkt.
Munken Athanaël var för övrigt en besvikelse. Inte sången. Men hans utseende. Som en övervintrad hippie. Med åtskilliga år av flitigt bruk av illegala substanser i bagaget. Inget heligt där inte. Då spelade det ingen roll hur vackert Thomas Lander sjöng. När jag såg på honom tänkte jag bara: Övervintrad hippie. Illegala substanser. Och förresten ser han ut som om han skulle behöva ett bad.
Inte det jag vill tänka på när jag ser på en helig man. Så ok, det var mindre lyckat. Men i övrigt var Thaïs en stor upplevelse.
Läs även andra bloggares åsikter om opera, göteborg, thaïs, bio, roy, bergakungen
Hunderi
Det fina vårvädret fortsätter. Jag hyllar det med att gå ut med ett par hundar mitt på dagen. Eller ja. Ut med hundarna hade jag gått även om det haglat. Men den här veckan kan jag tillbe våren under hundpromenaderna.
Det är grannens hundar. En vuxen hund och en valp. Små lurviga varelser. Jag har en katt som är större. Fast den katten är i och för sig jättelik. Och oerhört fientligt inställd till hundar. Jag kan inte ta vovvarna hem till mig. Constantine skulle få ett nervsammanbrott. Av ilska och rädsla.
Veckans tillbedjan av våren får ske utan kameran. Valpen är studsig. Och har en tendens att skälla. Jag har fullt upp med henne. Inte en chans att fotografera. Men det kanske ändrar sig. Valpen har blivit lugnare. Åtminstone vad gäller skällandet. Hon vrålskäller inte längre när hon ser en människa eller hund. Eller barnvagn – av någon anledning är hon rädd för barnvagnar. Men hon skäller inte på dem längre. Det reserverar hon för stora hundar.
Sedan januari har jag gått ut med hundarna. Fyra dagar i veckan. Korta promenaderna, en halvtimme är idealet. En lagom dos dagsljus för mig.
Vårröj
Fantastiskt vårväder den här helgen. Jag har fixat på min odlingslott. Och på odlarnas gemensamma område. För första gången i år. Jag borde ha startat för ett par veckor sedan men det blev inte av. Spelade väl datorspel. Och ägnade mig åt föreningslivet. Februari och mars är intensiva månader i föreningsavseende.
I vilket fall som helst. När en granne ringde på i fredags eftermiddags och pratade odlingslotter insåg jag att det var dags att sätta fart. På kvällen gick jag ut och till odlingslotterna och började röja. Tog bort vissna växter och döda löv. Mängden av döda löv var imponerande. Och synen av det spirande livet under löven uppiggande. Krokusar och andra vårblommor. Perenner. Och ett par nyckelpigor.
Råkade bryta några krokusar under lövröjningen. Insåg att jag borde ha tagit bort löven för några veckor sedan. Innan krokusarna fick blommor. Så nu vet jag det till nästa gång. Krokusar är ömtåliga. Lättbrutna.
I fredags hjälpte en granne mig med lövröjningen. Och i går när jag kom ut till odlingslotterna såg jag att någon hade tagit krafttag i en av rabatterna.
Nu måste vi köpa jord och gödsel. Och en kratta och ett par trådkomposter. Det fanns tre trådkomposter vid odlingslotterna men två av dem stals i höstas.
Önskar att jag hade haft kameran med mig i fredags. Jag hade sällskap en del av tiden. Ett rådjur. Det finns gott om rådjur i den här delen av Majorna. Och eftersom de lever så nära människor är de inte särskilt skygga. Det här rådjuret stod en bit bort och brydde sig inte nämnvärt om vad jag sysslade med. Snacka om fotoläge.
Hah!
Snödroppar, krokusar, påskliljor. En herrans massa sjungande fåglar. Och ingen förbaskad snö.
Här hemma växlar katterna mellan totalfnatt och lojt slappande i solen.
Det är vår. Spelar ingen roll om det kommer en meter snö i morgon. Det är ändå vår.
Hah!