Råttigt

frustrerande. Jag var ute på en promenad. Längs Godhemsberget. Fick syn på något litet litet med lång lång svans. Först tänkte jag: ekorre. Sedan kom jag på att ekorrar har mycket mer svans. Framför allt har de mycket lurvigare svans.

Det var en råtta. Alldeles för stor för att vara en mus. Och med en råttaktigt naken svans. Jepp, definitivt en råtta. Den kilade runt på marken. Stannade upp, nosade runt, tassade vidare. Kollade efter något ätbart. Hittade inget. Jag betraktade den fascinerat.

Så fick den syn på mig. Bestämde sig för att det var dags att dunsta. Slank in i en hålighet i marken. Jag tittade efter den ett tag men den kom inte tillbaka. Synd. Jag gillar råttor. De är smarta. Överlevare.

Om jag ändå hade haft med mig kameran.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 thoughts on “Råttigt”

  1. Tack för att det finns vettiga människor som tycker om råttor.Jag blev jätteglad när jag läste ditt empatiska inlägg om den lilla söta råttan,som du nyligen såg i västra delen av mellersta Göteborg.Hoppas att den klarar sig från alla faror,den arma lilla/lille stackaren.

    Hälsningar från ytterligare en sann råttvän.

  2. Jag har inte sett råttan sedan dess men inte heller några otrevliga skyltar om råttgift. Så den har nog klarat sig. 😀

Comments are closed.