Den försummade dagboken

Min dagbok ligger övergiven på vardagsrumsbordet. Jag har inte skrivit i den på flera dagar, kanske en vecka. Jag minns inte riktigt. Och när  jag inte minns när jag skrev i dagboken sist brukar det betyda en vecka.

Jag tycker om att skriva dagbok. Men de perioder då det händer som mest har jag svårt att hinna skriva. Dumt egentligen. Det är ju de dagar jag vill minnas. Som när jag sprang mellan seminarierna på årets bokmässa och tänkte: det här är höjdpunkten i mitt liv. Nå. I mitt liv hittills i alla fall.

Efter bokmässan har det blivit mycket pocketbloggande. Sex inlägg på två dygn. Och jag är inte klar ännu.

En vecka att minnas alltså. I positiv mening. Någon som står mig nära hade det mindre kul. Det gör mig arg. Det ska inte behöva vara så. Hon ska inte behöva ha det så.

Mycket att skriva i dagboken, alltså. Bäst jag sätter i gång.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 thoughts on “Den försummade dagboken”

  1. tack för omtanken, för jag antar att det är mig du menar?
    jag blir alldeles varm i kroppen när det är så många omkring mig som blir arga för min skull och tar mitt parti. Tack!

  2. Jepp, det var du. 😀 Egentligen hade jag velat skriva ett milslångt inlägg men…

Comments are closed.