Jaha ja. Nu har jag fått det bekräftat. Jag är en tant. Något jag i och för sig misstänkt ett tag. Företrädesvis varenda gång jag fått en skymt av mig själv i en spegel. Men nu vet jag.
Jag har köpt broddar.
Inte mitt fel. Jag föll för trycket. En viss äldre dam har tjatat om om att jag ska fixa broddar i närapå två månader. Sedan den första snön kom till Göteborg. Och den kom i slutet av november. Jag vägrade, givetvis. Förklarade att broddar är så 65+. Att jag går så försiktigt nu när det är så halt ute. Att jag inte alls tänker ramla och bryta armen. Och så vidare.
Men gumman gav sig inte. Hon framhärdade envetet. I princip varje gång jag pratade med henne. Och i måndags gav jag upp. Gick (halkade) iväg till apoteket och köpte. Broddar alltså. Svindyra. Skitfula. Men funktionella. Erkände jag motvilligt när jag tog mina första stapplande tant-steg.
Så. Alltså. Tant var det. Hur gick det här till? När fasen blev jag inte-längre-lite-drygt-25?
Enda trösten just nu? Mina systrar. De är många år äldre än mig. De är tanter på riktigt. Hah!
haha, på med stödstrumporna också så är du i hamn!
Min mamma har också broddar. Hon har kört med det i flera år nu sedan hon ramlade och fick hjärnskakning.
Men Sound of Music som är så fin, vad har du emot den?
Jag skaffade broddar när jag var 15-16 för jag hade så dåliga knän, så vi kan vara tanter ihop om du vill? 😉
Fifi: Sound of Music är så otroligt gullig. För gullig. Fast jag kanske inte ska uttala mig. Jag har bara sett delar av filmen och det var ett tag sedan.
Christine: Oh yes! The more the merrier 😀