Äntligen ketchup

Smaskens

Senaste veckorna har jag varit så ofantligt vansinnigt hysteriskt sugen på ketchup. Det var åratal sedan jag hade det hemma, lade av med det i någon slags dra ned på-sockret-ryck. Men så åt jag det hos syrran i somras, till makaronerna. Och det var så gott. Och jag tänkte: det måste jag köpa nästa gång jag handlar.

Men mitt minne läcker ju som ett såll. Och jag skriver ju aldrig lappar innan jag går till affären, jag tappar ändå bara bort dem. Så någon ketchup hamnade aldrig i varukorgen. Och veckorna gick.

Men i veckan så. Äntligen.

2 thoughts on “Äntligen ketchup”

  1. Jag har nog aldrig ätit så mycket ketchup som jag gör nu efter att inte har ätit det alls på ett år pgav sockret också. Kan slå bakut såntdär. 🙂

  2. Jag känner igen det där. Som när jag inte åt glass och godis på jättelänge för att jag skulle vara nyttig. Och sedan hamnade i en period av totalfrosseri. ^^

Comments are closed.