Dramatikångest

Några dagar nu har jag haft en praktfull ångest. Skulle tro att orsaken är senaste tidens kattdramatik. Det är så jag reagerar på dramatik, med ångest.

Nu väntar jag på att ångest ska sjunka undan och under tiden kollar jag på tv, läser dåliga böcker och sover. Och så promenerar jag. Promenader är bra. Inte mot ångest, men mot en massa annat. Som dålig kondition och de där extrakilona jag samlade på mig när jag slutade röka. Jag vill gärna bli av med dem nu. Jag har jeans jag inte kommer i längre och det irriterar mig.

Men det här med ångest som konsekvens av dramatik bekymrar mig. Jag skulle aldrig fixa ett krig. Eller en zombieapokalyps. Jag skulle flippa ut och sen skulle jag gå under. Och det vill jag ju inte.