En tror att en har all tid i världen. Att ringa och att mejla till, att fika med och att åka och hälsa på en vecka. Vi är ju fortfarande unga, vi är ju åtminstone inte gamla.
Men så händer någonting och senare löses upp, försvinner, kommer aldrig att hända.
Och alla minnen. Jag vet inte vad jag ska göra med alla minnen.
Men å tragiskt.
Tankar till dig.
Kram
Tack <3