Avig

I går kväll vid 19-tiden gick jag och lade mig i sängen för att läsa. Men jag somnade och sov till åtta i morse. Nu känner jag mig lite avig. Och rastlös.

Det myckna sovandet kommer sig av förkylningen jag plockade upp på Mölndal sjukhus förra veckan. Ett tag i helgen var jag övertygad om att jag skulle dö. Jag var också övertygad om att jag, om jag trots allt inte skulle dö, aldrig skulle få tillbaka rösten igen. Jag lät som Kalle Anka.

Jag borde ha spelat in mig själv och sparat. Som ett minne.

Nu är förkylningen i avtagande. Den frakturerade handleden mår också bättre. Och nu ska jag äta frukost. Jag är hungrig som en varg.