En sån där förmiddag

Jag satt på hallgolvet och pratade i telefon och det ringde på dörren och Bela som stod i hallen blev rädd och sprang in i badrummet och på vägen dit välte han min kaffemugg. Jag svor DJÄVLAR så det hördes över hela huset och när jag öppnade dörren stod det en kille från Jehovas vittnen eller något liknande och log vänligt samtidigt som han stack fram en religiös skrift.

Må Gud förlåta mig men jag sa bara “Inte intresserad” och drämde igen dörren. Normalt brukar jag le vänligt mot dem. Alla människor som får dörrar igendrämda framför sig gång på gång på gång förtjänar ett leende. Men i dag var det en akutsituation. Kaffe över halva hallgolvet och i telefonen undrade mamma vad som stod på.

När jag sagt hejdå till mamma och torkat upp kaffet gjorde jag nytt. Och tappade kokplattan till vattenkokaren i (den vattenfyllda) diskhon.

Sen gick jag ut på en promenad. Och för den som är allergisk mot skolungdomar kan jag meddela att Slottsskogen är en bra plats att undvika just nu.

Men bortsett från det har jag haft en bra dag.