Urtrist

Att skriva text till verksamhetsberättelse är som att se målarfärg torka. Trist så klockorna stannar. Så tråkigt att det gör ont. Och så vidare. Men det måste göras och nu är jag äntligen klar och texten ivägmejlad till ordföranden och nu kan ju han roa sig med verksamhetsberättelsen bäst han kan.

Själv tänker jag bara göra roliga saker resten av helgen. Som att läsa ut den där boken av Josh Bazell. Spöa döden heter den. Huvudpersonen är en före detta maffiamördare som fått plats i FBI:s vittnesskyddsprogram och nu leker läkare. Svartsynt värre och med massa sjuk humor.

Och så ska jag sova, mycket.

Så det så.