Ur spår

Det är som att titta på ett tåg som spårat ur. Jag vet att jag inte borde titta p.g.a. kommer bli otäckt. Men jag kan inte låta bli. Och jag vet att jag borde säga ifrån eller göra något men jag kan inte. Det är för sent. Så jag tittar och tittar och önskar jag kunde blunda eller åtminstone vara så långt bort som möjligt när smällen kommer.

Jag hoppas verkligen jag inte är i närheten när smällen kommer. Och vad ska jag göra efteråt?