Tolkien eller Martin? – Dag 2/100

Jag var på middag i helgen hos vänner. Vi åt gott och pratade om allt möjligt och vi hade väldigt trevligt. En sak vi pratade om var fantasy. Bästa kompisen och jag gillar båda fantasy, episk fantasy.

Men.

Kompisen älskar J. R. R. Tolkien. Jag anser att Tolkien är en kvinnohatande stofil som romantiserar krig och manliga män. Jag älskar att påpeka att Jackson när han skapade filmerna var tvungen att hitta på kvinnliga karaktärer för att inte den manliga dominansen skulle bli total.

Däremot älskar jag George R. R. Martin. Han skildrar krig som det verkligen är, smetigt och blodigt och otäckt och inte alls romantiskt. Han har inga idiotiska idéer om manliga ideal och ridderliga dygder. Martin hämtade inspirationen till sina böcker från Rosornas krig i England på 1400-talet och det var ju ingen trevlig historia.

Och Martin har inga problem med kvinnor. Påtagligt många av de framträdande karaktärerna i hans böcker är flickor och kvinnor. Väna jungfrur, beväpnade jungfrur, intriganta drottningar, blodtörstiga vildingar.

Om tv-serien Game of Thrones tycker kompisens inte. Hennes dotter har nyligen börjat kolla på den och det verkar som kompisen också kastat ett getöga eller två. Hon har i alla fall kollat tillräckligt mycket för att dra slutsatsen att serien är sjukt dålig, bara sex och våld och dessutom ser tjejerna ut som bimbos. Jag höll inte med. Jo, jag höll med om att det är mycket sex och våld och jag sa att våldet är bra. Våldet är realistiskt och så vidare och så drog jag en rant om Rosornas krig.

Mycket längre än så kom vi inte. Men det finns en lärdom att dra av diskussionen och det är att episk fantasy är en förvånansvärt bred genre. Här finns något för alla, förutsatt att en accepterar drakar och andra övernaturligheter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *