Så jag avstår från långpromenaderna och väntar på tö. Det måste ju börja töa nån gång.

Vad gäller föreningslivet så är det högsäsong och jag har haft en del att göra. En del har varit intressant och kul, annat sänkte mitt humör alldeles. I går blev jag först jätteglad över ett positivt besked och sedan blev jag totalt jävla förbannad när jag fick skäll för att någon annan gjort fel.  Föreningslivet är med andra ord som vilket arbetsliv som helst.

Nu har jag en hel del jobb framför datorn som väntar. Jag ska börja med att renskriva ett protokoll jag borde tagit itu för en vecka sen. När jag orkar släpa fram laptopen. Jag kanske orkar i morgon på morgonen.

Och så är det över sex veckor utan cigaretter.

Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.

Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.

Halvvägs till apoteket och (de efterlängtade) nikotinplåstren kom jag på att jag glömt sätta på mig mössa. Jag funderade faktiskt att gå tillbaka och hämta den. Men det gjorde jag inte för det får vara lite måtta på saker och ting och jag är inte någon vekling minsann.

En stund senare ångrade jag att jag inte gått hem och hämtat mössan för jag frös om öronen. Och beslöt mig för att inte ta omvägen till mataffären och köpa julmust för jag inte ville vara ute i kylan längre än nödvändigt.

Jag har blivit så tant. Och nu har jag julmustabstinens.

I lördags nyårsfest hos samma kompis. Massa människor, massa god mat, massa roliga diskussioner och så quiz. Jag gick hem strax före tolvslaget, när de andra skulle iväg och kolla på fyrverkerierna.

Constantine och Leslie är rädda för fyrverkerier och när det smäller som värst vill jag vara hemma. När jag kom hem var de lugna men fem minuter senare drog det igång på allvar och Constantine flydde i panik in under badkaret. Var Leslie tog vägen vet jag inte. Men de dök upp igen vid ett och då var dom som vanligt. Fördelen med katter. Deras minne räcker inte särskilt långt.

Monsterdisken död, besegrad, förvisad till diskstället.

Jag är en hjälte. Min triumf är total. Jag förtjänar den där glassen jag köpte när jag var ute och handlade.

För ute har jag också varit, trots stormen. Kattsanden var slut och det finns ett par killar här som är  noga med kattlådan. Hade jag inte handlat nytt hade jag fått ett uppror på halsen.

Och stormen var inte så mycket storm längre. Tror det värsta blåst över. Så att säga.

Kaffe har det blivit mycket av på sistone. Sen jag slutade röka har konsumtionen gått upp en del. Däremot äter jag inte mer och det förvånar mig. Jag borde vara hungrigare.

För övrigt är min julledighet över. Jag trodde nog att den skulle vara över nyårshelgen men igår tog ledighet slut. Jag måste ta itu med min Att göra-lista typ nu och massor på den borde jag ha tagit itu med i går.

Ett av samtalsämnena på PocketBloggmötet var årets bok- och biblioteksmässa. Den är i slutet av september, vilket inte är så långt bort. Sommaren har gått snabbt.

På tal om telefoner. Jag måste köpa en ny. Den jag har är i bedrövligt skick. Eller kanske inte, med tanke på allt den fått stå ut med under de år jag haft den. Jag har snubblat på den, tappat den i golvet, spillt kaffe på den (det tog ett dygn för den att torka och under tiden lät den konstigt). Nu låter den konstigt hela tiden, även om jag inte dränkt den med kaffe.

Dags att köpa en ny alltså. Tror jag ska satsa på en plommonröd den här gången. Eller knallgrön. Eller vad som helst som syns så att jag inte snubblar på den lika ofta.

Sommarregn är bra. Ingen som säger åt mig att gå ut i det fina vädret. Jag talar inte om för mig själv att jag borde gå ut i det fina vädret. Vilket jag för övrigt nästan aldrig gör. Klarblå himmel och 25 grader och jag håller mig hemma till kvällen kommer. Jag hanterar inte sol och värme särskilt bra. Medicinska skäl. Promenerar gör jag helst när solen håller sig borta och termometern håller sig på 22 eller under.

Enda nackdelen med regn är att det är svårt att fotografera i. Det går, men det är lite meckigt. Men jaja. Världen är inte perfekt.

På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.

På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.

För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.

Jag glömmer alltid vad för slags land jag lever i. Det här är Sverige. Maj betyder inte nödvändigtvis varmt.

I eftermiddags när jag gick och röstade i landstingsvalet var jag bättre klädd. Skinnjacka ovanför munkjackan alltså.

I vallokalen var det ganska tomt. Utanför ännu tommare, inga funktionärer som delade ut valsedlar. Enligt gp.se var valdeltagandet uruselt, ca 43 %. Jag funderade på hur mycket vädret spelade in. Regn och blåst inbjuder inte till söndagspromenad i demokratins tjänst. Men vädret brukar inte vara på topp i september heller och då ligger valdeltagandet på uppemot det dubbla. Omval verkar helt enkelt inte så intressant, särskilt inte omval till regionfullmäktige. Vilket egentligen är underligt med tanke på vilken stor fråga som framför allt sjukvården är.

Det är verkligen synd att inte fler gick och röstade. I ett avseende har vi faktiskt de politiker vi förtjänar.