Valborgsmässoafton i Slottsskogen

Firade Valborgsmässoafton, mot all förmodan och för första gången på flera år. Det var kul.

Normalt undviker jag mänskligheten på Valborg och midsommar. För många överberusade som vinglar, gapar, kräks och slåss. Jag tycker fylleslag är obehagligt. Tjurigt har jag hållit mig hemma varenda Valborg och midsommar det senaste decenniet.

Så var planen också denna gången. Nå, hemma och hemma. Jag hade tänkt arbeta på min odlingslott. Att beskära rosor och rensa ogräs framstod som harmlöst valborsgmässogöra. Men istället trillade jag på ett par grannar som jag umgås en del med. De drog med mig på picknick i Slottsskogen.

I Slottsskogen var det fullt med folk. Mycket få av dem var packade tonåringar, vilka annars brukar förpesta Valborg i Göteborg. De flesta såg ut att vara i 20-25 årsåldern. Många barnfamiljer, däribland sällskapet jag befann mig i. En och annan 70+ och åtminstone en dam som måste varit närmare 90. Hon satt tryggt på en stol, omgiven av två andra ur det gamla gardet.

Vad mer? Musikframträdanden, fiskdamm, sminkning och ballong- och korvförsäljning. Volontärer som delade ut skräppåsar. Många poliser, de flesta tryggt förskansade i sina bilar. En OLA-ambulans, så jag gissar att firandet fick ett abrupt slut för åtminstone en deltagare. Två-tre brandbilar, av allt att döma på plats i förebyggande syfte. Det enda jag såg som brann var engångsgrillarna. Och majbrasan.

Majbrasan, ja. Strax före 21 kom en grupp fackelbeväpnade häxor ner för berget, ackompanjerade av trummor. De skrek och grimaserade och satte eld på den jättelika högen med ris.Leo 3 år, tjöt av förtjusning.

Jag har aldrig sett en påsk- eller majbrasa tidigare. Jag stod nästan längst fram och såg på elden. Och jag tänkte: så varm den är. Elden. Jag tvingades backa när hettan blev för stark.

När jag gick hem vid halv tio hade polisen spärrat av vägen vid Säldammen. Alla under 20 tvingades visa väskor och fick drickat beslagtaget. Jag såg några ungar springa upp i skogen för att komma undan. Ett gäng killar ställde sig en bit bortanför avspärrningen för att tömma sin bag-in-box. Jag log för mig själv och tänkte att det nog var bra att smita hem innan det blev lite väl livat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Våren har kommit till Göteborg

Läste på gp.se för någon dag sedan att våren har kommit till Västkusten. Åtminstone den meteorologiska våren. Något om att dygnsmedeltemperaturen har varit 0 grader eller mer 7 dygn i sträck.

Det stämmer nog. Visserligen har jag försökt undvika att gå ut senaste tiden men helt har jag ju inte lyckats. Och så fort jag stuckit näsan utanför dörren har jag noterat vissa tecken. Fåglar som sjunger. Snödroppar i full blom. Krokusar som börjar slå ut. Och ljuset. Inte bara att dagarna blivit längre. Själva ljuset förändras.

P1050325-002Nåja. Att ljuset blivit annorlunda hade jag märkt även om jag inte gått. Vårljuset tränger in i min lägenhet, avslöjar mina försyndelser på städområdet och talar om för mig att det inte är meningen att jag ska sova på dagen. Det där sista håller jag inte med om. Jag överväger att köpa nya mörka, tjocka gardiner som inte släpper in något ljus till sovrummet.

Ett annat vårtecken här hemma är att katterna blivit ljuvligt vårspattiga. Åtminstone Elli och Constantine. De sover mindre och busar mer, kräver ständigt min uppmärksamhet och godtar inte ett avvisande, sitter i fönstret och låter lustigt när de ser en fågel.

Så gp.se har rätt. Det är vår. Åtminstone på Västkusten. Underbart. Jag är less på vintern. Jag är less på att behöva sätta på mig halva garderoben för att inte frysa inomhus. Jag är less på parkas med (fusk)pälskrage, halsdukar, vantar och grova vinterkängor. Jag är less på att det när som helst kan börja snöa. Jag är less på att naturen är kal och trist och deprimerande. Jag vill ha blommor, gröna blad, lite lagom värme. Jag vill ha vår – MER vår!

Krokusarna på bilden fotograferade jag i syrrans trädgård förra våren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Tjugondag Knut och ett par djur av halm.

En ramsa har surrat i mitt huvud de senaste dagarna. “Tjugondag Knut, då ska julen ut”.

Jag har dålig koll på svenska högtider. Dålig koll på traditioner överhuvudtaget. Jag var runt 20 när jag fattade att i Sverige hör sill, färskpotatis och jordgubbar ihop med midsommar. Dans runt midsommarstången har jag aldrig provat på. Jag har aldrig konstruerat julklappsrim och känner inte till några jullekar. Av den svenska julmaten är jag sedan barndomen bekant med julskinka och risgrynsgröt. Och clementiner och julmust. Att det finns mer julmat insåg jag när jag var sådär 30. Till min stora glädje ska tilläggas, eftersom jag älskar att äta.

Varför det där med Tjugondag Knut fastnat vet jag inte. Antagligen för att det finns en ramsa och den rimmar.

I vissa avseenden tycker jag det är trevligt att hålla på traditionerna. Följaktligen har jag i dag ställt undan mina julprydnader. Alla två. En liten julgris i halm och en ännu mindre julbock, också i halm. Bägge presenter från vänner som tyckte att min julsmyckning var i väl magraste laget. Obefintlig alltså.

Ställer undan och ställer undan, förresten. Jag tycker min lilla julgris och julbock är för söta för att gömmas i en låda större delen av året. Därför har jag placerat dem på bokhyllan i vardagsrummet, bredvid min rad av gosedjur (samtliga katter, de flesta av dem av den vilda sorten).

Inför nästa jul, när jag satt fram mina halmdjur på vardagsrumsbordet igen, kanske jag hänger upp en adventsstjärna i fönstret också. Jag tror jag har en adventsstjärna i ett skåp någonstans. Och adventsstjärnor är fina.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Trettondagen utan morgontidning

Släpade mig upp ur sängen halvelva i förmiddags. Jag hade gärna legat kvar några timmar men Constantine gastade om mat. Alltså gick jag upp, gav katterna käk och gjorde kaffe till mig. Slog på datorn, kollade in bloggar och nyheter.

Efter en timmes slösurfande insåg jag att det var något som saknades. Min morgontidning. Var tusan är min morgontidning? Jag betalar för att varje dag få GP levererat i min brevlåda. Idag har jag inte fått någon GP. Jag muttrade surt om tidningsbud som borde byta arbete och gick in på gp.se för att göra en anmälan om utebliven tidning. Då slog det mig: Trettondagen. Helgdag. Det kommer ingen jämrans tidning i dag.

En gång i tiden, före datorernas och internetuppkopplingens lyckliga tidevarv, avskydde jag storhelger. Storhelger betydde ingen morgontidning. Att inte få läsa nyheterna till morgonkaffet gjorde mig nervös och irriterad. Numera kan jag bara slå på datorn. Och uppenbarligen är datorn en fullgod ersättning för papperstidningen; det tog ju mig en timme idag att fatta att något saknades. Får mig att undra om jag överhuvudtaget ska prenumerera på en tidning.

Enligt en artikel på gp.se firas Trettonhelgen till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Eller firas och firas. I Sverige går numera Trettonhelgen tämligen obemärkt förbi. Bortsett från extra ledighet och ingen morgontidning, alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nyårsfest, nyårsfyrverkerier och två stressade katter

Nyårsfirandet är över för den här gången. Jag var bjuden på fest hos kompisar. Trevliga människor- både vuxna och barn -, massa god mat, lekar och musikframträdanden (piano, dragspel och fiol, fast inte samtidigt). Avspänt och mysigt, precis så jag vill inleda ett nytt år.

Hemma var det inte lika avspänt. Mina katter är ett bekymmer i nyårssammanhang. Sedan gammalt vet jag att Leslie hatar fyrverkerier och jag hade mina dubier när det gällde Constantine också. När klockan närmade sig tolvslaget gick jag därför hem en sväng. Gav katterna mat, klappade dem och lekte med Leslie och Constantine i ett försök att avleda uppmärksamheten. Det fungerade någorlunda på Leslie. Gud vare tack för snören och lättdistraherade katter. Constantine däremot bet inget på. Han var påtagligt stressad, ilade runt i lägenheten på jakt efter en plats där han kunde gömma sig från oväsendet.

Honkatterna kunde inte brytt sig mindre om vare sig fyrverkerier eller mig. Möjligtvis var de irriterade för att smällandet hindrade dem från att somna.

Av detta drog jag en högst ovetenskapliga slutsats: hankatter är nervösa och blir rädda av fyrverkerier, honkatter är tuffare och bryr sig inte. Undrar om det skulle hålla i en mer vetenskapligt genomförd undersökning?

När det värsta var över runt 00.20 och Leslie och Stantin återfått lugnet gick jag tillbaka till festen en stund. Men inte så länge. Senast två låg jag nerbäddad i min egen säng, beväpnad med en bok. Läste tills jag somnade, med två (avsevärt lugnare) hankatter bredvid mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Julgodis

Pepparkakor och chocklad, hemlagad kola och knäck, clementiner och julmust. Jag är i paradiset. Lätt illamående, men i paradiset.

Imorgon ska jag ut och bunkra. Jag hoppas verkligen det finns någon mataffär öppen. Och att julmusten inte är slut. Coca Cola Companys reklammakare får säga vad de vill. Coca Cola har inte i min jul att göra. Här är det julmust som gäller. Litervis med julmust.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,