Vår!
Inget mer sånt här, tack
Visst. Det är svinkallt ute. Börjar det regna nu faller det troligtvis ner som snö. Men ändå. Det är vår.
I går såg jag de första utslagna krokusarna. Och är jag vaken tillräckligt långt in på natten hör jag massa fåglar gasta som inte hördes för en månad sedan. Och i natt går vi över till sommartid.
Det sistnämnda kunde de ha hoppat över för min del. Jag gillar mörker. Fattar inte poängen med ljusa kvällar.
Fler vårtecken: folk har börjat dumpa vinterkläderna. Själv har jag grävt fram skinnjackan jag köpte på loppis i höstas. Och ett par svarta sneakers. Adjöss till vinterjacka och vinterkängor.
Snart åker den stickade halsduken samma väg.
För att fira köpte jag ett par converse-kopior i fredags. Kostade 200. Det har jag råd med.
Kyla och deadlines
Jaha ja. Efter några timmars letande efter lämpliga wordpressteman – jag håller på att sätta upp en liten sajt – går jag och lägger mig för några timmars välförtjänt sömn. Vaknar fem timmar senare, stapplar ut i köket för att göra kaffe och kastar en sömnig blick ut genom fönstret. Och ser att världen är vit igen. Det har snöat. Mycket, att döma av utsikten från mitt fönster.
Visst. Det har inte undgått mig att det har varit ovanligt kallt på sina håll senaste dagarna. Karesuando hade -41 i går natt. Men jag hade hoppats att Göteborg genom något slags vädergudomligt ingripande skulle undantas när vintern åter kopplar järngreppet över landet. Men inte.
Nåväl. Jag har ändå inte tid att gå ut de närmaste dagarna. Jag har en deadline. Nej, tre. Den ovan nämnda sajten. Dessutom ska jag åstadkomma en enkät och en rapport. Varken sajt, enkät eller rapport är mina egna. Jag behöver inte fundera på huvuddragen i innehållet. Mitt jobb är att presentera innehållet. Få det snyggt, lockande, lätttillgängligt, begripligt.
Får se om jag lyckas. Framför allt: få se om jag lyckas hålla mina deadlines.I går spenderade jag sex timmar på att rädda innehållet på min stationära dator. Jag var under tidspress redan innan, ett hotande hårddiskhaveri var det sista jag behövde. Lika bra jag börjar jobba.
För övrigt: jag vill aldrig aldrig aldrig flytta till Karesuando. Eller Nikkaloukta. Där var det -41 i natt. Brrr-r.
Tvättdag
Tvättdag. Festligare kan man ju ha. Men. Kunde varit värre. När mormor var i min ålder tvättade hon för hand. Att tvätta för hand är tungt och blött. Svårt att få tvätten ren är det också. Så otroligt mycket behändigare att bara slänga in det där berget av tvätt i maskinerna, hälla i tvättmedel och starta. Piece of cake, egentligen. Så varför gnäller jag egentligen? Fy på mig för att jag gnäller så bortskämt.
Ska fokusera på det positiva i stället. Som att snön smälter undan i en uppmuntrande hög hastighet. Så här mycket asfalt har inte jag sett sedan slutet av november. Vintern kom tidigt i år. Kall som fan blev den också. Kallaste december sedan mitten av 1800-talet. Någonting om nordatlantisk oscillation. Ett begrepp vars exakta vetenskapliga innebörd jag inte har brytt mig om att sätta mig in i. Det räckte med att veta att det innebar Moskvaväder i en stad där vintern normalt mer liknar höst än vinter.
Men nu är ordningen återställd. Temperaturerna är tillbaka på det för årstiden det normala. I Göteborg innebär det att termometern håller sig kring nollstrecket. Snö på morgonen, regn på kvällen. Dropp dropp dropp från taken när snön som fallit några timmar tidigare smälter.
Jag gillar det där droppandet. Får mig att tänka på våren.
Hm. Snart dags att gå ner i tvättstugan igen. Dags att börja samla ihop galgar. Och lite mer tvätt. Håhåjaja.
Det jag aldrig trodde skulle hända
Jaha ja. Nu har jag fått det bekräftat. Jag är en tant. Något jag i och för sig misstänkt ett tag. Företrädesvis varenda gång jag fått en skymt av mig själv i en spegel. Men nu vet jag.
Jag har köpt broddar.
Inte mitt fel. Jag föll för trycket. En viss äldre dam har tjatat om om att jag ska fixa broddar i närapå två månader. Sedan den första snön kom till Göteborg. Och den kom i slutet av november. Jag vägrade, givetvis. Förklarade att broddar är så 65+. Att jag går så försiktigt nu när det är så halt ute. Att jag inte alls tänker ramla och bryta armen. Och så vidare.
Men gumman gav sig inte. Hon framhärdade envetet. I princip varje gång jag pratade med henne. Och i måndags gav jag upp. Gick (halkade) iväg till apoteket och köpte. Broddar alltså. Svindyra. Skitfula. Men funktionella. Erkände jag motvilligt när jag tog mina första stapplande tant-steg.
Så. Alltså. Tant var det. Hur gick det här till? När fasen blev jag inte-längre-lite-drygt-25?
Enda trösten just nu? Mina systrar. De är många år äldre än mig. De är tanter på riktigt. Hah!
Temperaturchock
Däckade strax efter tio i går kväll. Blev plötsligt så där otroligt sömnig. Släpade mig till sängen, somnade genast och sov till sju.
Hade kunnat tro att jag skulle vakna pigg och glad och redo att möta världen. I stället hade jag en ångest som skulle fått Kirkegaard att hicka till. Högst existensiell. Av typen jag-överlever-inte-den-här-dagen.
Normalt är ångest en irritationsfaktor som slår till ibland, förpestar mitt liv några dagar och sedan försvinner *poof* utan att lämna några spår efter sig. I dag var den av grövre kaliber. Klättra-på-väggar-kalibern.
För att trösta mig gick jag ut för att köpa ett par cigaretter. Och fick en temperaturchock. Frysgrader ute. Och jag har inte vant mig vid vintern ännu. Jäklar vad jag frös.
Elaka ångesten fick också en temperaturchock. Smet genast iväg till något mörkt utrymme i mitt inre. Nu sitter den där och huttrar och tjurar, reducerad till ett irritationsfaktor.
Se där. Kyla som ångestdämpare. Den var ny.
Mycket uppiggande.
Läs även andra bloggares åsikter om sömn, ångest, kyla, rökning
Lycklig
Jag är lycklig. Jag vädrar höst i luften. Ser den i trädens skiftningar.
Missförstå mig inte. Jag tycker väldigt mycket om sommaren. Men hösten älskar jag.
Jag vet. Efter hösten kommer vintern. Den är jag inte vän med. I januari, när jag klafsar omkring i snömodden med blöta fötter, kommer jag tycka att det är så lagom mysigt.
Men. Det här. Nu. Och några veckor framåt. Jag älskar det.
Läs även andra bloggares åsikter om årstider, höst, lyckadet.