Snön borta

Det hände något medan jag satt hemma och tjurade över att jag slutat röka. Medan jag nikotindeppade framför datorn och drömde om cigaretter.

Snön försvann. Ja, inte helt. Men nästan. Enstaka fläckar kvar på gräsmattor och liknande. I övrigt är det barmark som gäller. Yes! Och hurra!

Lite sol nu och mitt liv skulle vara perfekt.

Eller nej. Mitt liv skulle vara perfekt om jag kunde fortsätta röka 40 cigaretter om dagen utan risk för KOL, cancer eller lungemfysem. Utan att min ekonomi sabbas fullständigt. Men det kommer aldrig hända. Så jag framhärdar i mitt senaste försök att sluta röka. Tre veckor i lördags. Hurra för det också.

Tövädersfaror och vårtecken

Jag hade en nära döden-upplevelse i dag. Eller nä. En nästan-nära-döden-upplevelse.

Det har ju snöat en del den här vintern. Resulterande i stora mängder snö och is på taken. Och nu töar det. Inte bra. Inte ur säkerhetssynpunkt. Tövädret får snön och isen att rasa ner. Gissa vem som befann sig under ett sånt tak i dag?

Jag gick längs huset på gården bredvid. Upptagen med att försöka undvika att kliva i det värsta snöslasket. Plötsligt hörde jag: MULLER MULLER MULLER. Sekunderna därefter rasade ett halvt ton snö och is ner i gatan. Några meter från mig. Gaaahahh, liksom.

Ok. Kanske inte ett halvt ton. Men närapå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vintern är farlig. Bäst jag stannar hemma tills den är avklarad.

Vilket inte kan dröja länge nu. Jag vet. Ljuset har ändrats. Fåglarna sjunger. Och idag såg jag de första blomsterlökarna sticka upp. Att döma av storleken har de varit på väg ett tag. Men det är först nu jag kan se dem. Först nu som de inte längre döljs av snön.

Aj!

Gick för att handla mjölk. Uppför den redan så omtalade backen. Och vägen upp gick det bra. Och jag köpte min mjölk. Men på vägen hem halkade jag på isen. Föll DUNS på rygg. En förbipasserande frågade oroligt hur det gått. Jag kravlade upp och sa glatt att det gick fint. Och att jag längtar efter våren.

Eftersom jag var i stånd att kravla upp förstod jag att jag inte brutit något. Det var ju bra. Mjölkpaketet klarade sig. Också bra. Jag tycker om mjölk i morgonkaffet.

Men tendensen är tydlig. Det är farligt att gå ut just nu. Tror jag stannar hemma resten av vintern.

Katastrofkondition

Gick för att köpa kattmat häromdagen. Och jag hade bråttom. Satte iväg upp för backen i maxfart.

Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.

Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.

Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.

Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.

Blä. Tyck synd om mig.  Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.

Höstkyla och ett par ljusröda converse

Gick ut för att handla kattsand tidigare i kväll. Ja, igår kväll om jag ska vara noga. Klockan är visst över midnatt. I dag har blivit igår.

I vilket fall som helst: det var ruggigt kallt ute. Riktigt höstnattskallt. Jag hade gått ut i tunn kappa och converse och frös som attan. Köpte en påse godis för att trösta mig. Utöver kattsanden, alltså.

Höstkyla betyder att det är dags att strukturera om utomhusgarderoben. Fram med koftor, varma halsdukar och vantar. Och varmare skor.

Förresten, glöm det där med skorna. Har  just fått ett par converse av en yngre släkting. Vansinnigt snygga – ljusröd mocka, extrahöga skaft. Dem tänker jag njuta av ett tag. Jag struntar i om det är egentligen är för kallt för dem.

Tidsflykt

Oj. Så snabbt det gick. Det var ju försommar alldeles nyss. Nu är det höst. Redan. Vad hände, liksom?

Nä. Jag vet vad som hände. Jag satt hemma framför datorn nästan hela sommaren. Jag kunde ju gått utanför dörren lite oftare. Njutit av grönskan lite mer. Men jag hade inte lust att gå ut. Tänkte hela tiden: njuta av grönskan kan jag göra nästa vecka. Eller nästnästa.

Men nu är det alltså höst. Inte för att det är något fel med hösten. Tvärtom. Jag älskar den. Bara en hake. Efter höst kommer vinter. Och vintern avskyr jag. Åtminstone när det snöar. Fast det där sistnämnda har väl växthuseffekten tagit kål på.

Jaja. Inget att göra något åt nu. Sommaren är över. Snart är det vinter. Punkt. Men jag undrar. Kommer jag när slutet på mitt liv närmar sig tänka: Så snabbt det gick. Vad gjorde jag egentligen?

Ösregn

P1080693tn_

15 grader och ösregn. Jag sitter framför datorn och myser. Annat var det förra veckan. Varmt, fuktigt och soligt. Jag svär, efter några dagar kändes det som om solen var ute efter mig personligen. Det var hemskt.

P1130284-1tn_

Men nu är ordningen återställd. Vädret är uselt. Och jag trivs. Jag kan igen. Jag kan andas igen.

Men för er som längtar efter högsommarvärme publicerar jag några sommarbilder, tagna i syrrans trädgård.

P1070838-1tn_

Sommarnatt

Natt. Kall och fuktig luft strömmar in genom det vidöppna fönstret. Underbar kontrast till hettan under dagen.

I huset är det tyst.  Som om bara jag och katterna är hemma och vakna.

Ute börjar det också tystna. Fredagskvällsstimmet är avklarat. Jag hör en del gastande på avstånd, men inte är det några horder som drar omkring på gatorna precis. Ok, inga större horder i alla fall. Mest folk på väg hem.

De som inte är på väg hem utan på väg ut stannar nog inte i den här delen av Majorna. Här stänger allt klockan ett. Senast.

Funderar på om jag ska gå och lägga mig. Jag är trött. Men egentligen har jag inte lust att sova. Min favorittid på dygnet. Dumt att sova bort den. Sova kan jag göra på dagen.

Blixt och dunder, typ…

Ett präktigt åskväder drog förbi Majorna i natt. Och helt oväntat kom det. Typ blixt från klar himmel.

Jag satt och tittade på Harper’s Island när det small till. Eller för att vara exakt: först BLIXT och ögonblicket  därefter DUNDER-DUNDER-DUNDER. Jag flög upp ur tv-soffan, övertygad om att krig utbrutit. Katterna for som skållade råttor.

Så kom regnet. Ett skyfall av närmast bibliska proportioner. Katterna lugnade ner sig, återgick till att göra vad de nu hade gjort innan helvetet bröt lös. Jag lugnade ner mig. Öppnade vardagsrumsfönstret på vid gavel och lät kall ovädersnattluft strömma in i lägenheten. Fortsatte se på Harper’s Island. Och tänkte att det är mysigt med ett rejält åskväder när man tittar på horror.

gp.se skriver om ovädret här. Och konstaterar att nej, det var inte ett exceptionellt kraftigt åskväder. Men jag, som en stund befann mig mitt under det, upplevde det annorlunda.

Det var riktigt häftigt. Men nu undrar jag: borde jag ha stängt av tv:n när det var som värst?

Svalka, värme och spårvagnsplågor

Kallare väder är på väg enligt gp.se. Gärna! svarar jag. Jag klarar inte värme så bra. En vecka med 25-30 grader ute och jag börjar må blä och glähh. Soldyrkarna får ursäkta, men senaste dagarna har jag längtansfullt tänkt på 18-20 grader och växlande molnighet och regn.

När det är så här varmt är det trevligt att sitta i trädgården på Styrsö. Där fläktar det härligt. Men jag drar mig för att åka dit just nu. Orsaken är spårvagnsresan, som gp.se skriver om här. Rent helvetiskt varmt. Särskilt vidrigt är det  på helgerna när människor står som packade sillar i vagnarna. Verkligen packade sillar. Ofta är det så fullt att folk inte kan kliva på. De som mot förmodan ska av före Saltholmen har åtskilligt armbågande framför sig.

Näpp, Styrsö får vänta tills det blir svalare. Vilket det alltså ska bli snart. Och under tiden funderar jag på varför Västtrafik inte sätter in fler vagnar till Saltholmen på sommarhelgerna. Och varför det ska vara så svårt att fixa ordentliga fläktar till spårvagnarna. På tåg och långfärdsbussar går det ju.