Koffeinchock
Jag har koffeinöverdoserat, mer än vanligt. Möteskväll. Och det var ett långt möte, över tre timmar. Viktiga saker som avhandlades också. Verksamheten för nästa år. Det gällde att vara på hugget, att inte tappa koncentrationen. Alltså bälgade jag i mig kaffe.
När jag kom hem strax före kl. 22 kände jag mig lätt koffeinstissig. Varvade ner med ett paket glass och en rejäl dos polisserier. Elli gjorde vad hon kunde för att sno glassen och blev sedvanligt sur när hon inte lyckades.
I måndags kväll var det också möte. Då handlade det om bostadsfrågan. Hur Göteborg får fler bostäder. Det mötet tog inte lika lång tid. Jag var hemma strax före åtta, inte fullt så koffeinstissig. Men jag varvade ändå ner med glass och polisserier.
Föreningslivet betyder ofta mycket möten. Då är det bra att våra möten ofta är roliga. För det är det som fascinerar mig mest med våra möten. De är roliga.
Ingen middag, sen middag
När jag har mycket att göra och skriver långa måste-listor borde jag rafsa ner ÄT MIDDAG högst upp. Jag har en tendens att glömma att äta när jag har mycket annat i skallen. I torsdags blev det ingen middag alls. I fredags satte jag på pastavattnet tio i tio. På kvällen alltså. I går började jag fixa med middagen kl nio.
I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.
Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.
Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.
Fler tantpoäng
I dag har jag varit riktigt tant. Jag tog min tantiga dramaten (som jag fått till låns av en viss äldre dam som inte behöver den sedan hon blev med rullator) och traskade i väg till Ica beväpnad med Ica-kort och rabattkuponger.
En av kupongerna skulle ge mig en djupfryst tårta. Gratis. Som tack för att jag dragit mitt Ica-kort för första gången i butiken i fråga.
När jag lassat på mig allt annat jag skulle ha (och som jag skulle få 5% rabatt på, tack vare den andra kupongen) började jag leta efter den utlovade tårtan. Och hittade den inte. Så många frysdiskar, så få frysta tårtor. Bara glass och bär och gudvetvad som jag måste betala för och inte hade råd med. Till slut var jag mogen för den ultimata tantigheten: att grabba tag i närmaste butiksanställde och med potentiell besvikelse i rösten fråga Var är tårtan ni lovade mig?
Då såg jag den. Frysdisken som stod en bit bort från de andra frysdiskarna. Fulladdad med tårtor. Jag nappade åt mig en prinsesstårta (fler tantpoäng) och traskade glatt i väg till kassan.
När jag kom hem gjorde jag något inte fullt så tantigt. Jag gick direkt på tårtan, utan att ta omvägen över middagen. Jag menar, all den där grädden innehåller väl massa vitaminer och proteiner och krafs?
Fotona tog jag på vägen till affären.
Glass, godis, skräckfilm
Men blä vad jag mår. Två dagar med glass och godis har tagit ut sin rätt. Jag har ont i magen. Och jag har bara mig själv att skylla, ingen stod med en pistol riktad mot min tinning och väste “ÄT”. Det är lite sorgligt men min inställning till godsaker är lätt bulimisk. Jag äter tills jag blir illamående och sen äter jag lite till.
Jag måste lära mig frossa med måtta. Måttlighet är lösningen på alla mina problem.
Herreminjesus vad trist det låter.
I vilket fall som helst. Här blir det inget vettigt gjort i kväll. Ska kolla på en skräckfilm i väntan på att jag blir sömnig nog att kravla mig till sängs. Quaraintine, en remake av den spanska filmen Rec. Tjejen som spelar Dexters syrra har en av huvudrollerna. Henne gillar jag, så det här kan bli bra.
I onsdags såg jag framtidsdystopin Doomsday. Halva Doomsday. Började riktigt bra men efter ett tag urartade det. Den där typen av film där alla elakingar hade tuppkam och krigsmålning och beter sig som rabiessmittade hundar. Jag hade kanske tyckt den var bra för 25 år sedan – på den tiden gillade jag Mad Max-filmerna också – men nu blev det bara urtrist.
Kaffe, för mycket
Jag känner mig lite koffeinförgiftad. Undra på det. Jag tycker om STARKT kaffe. Sex muggar per dag. Minst. Resultat: jag balanserar ständigt på gränsen till förgiftning. Och senaste tiden har det blivit mer kaffe än vanligt. Som i torsdags, då jag var på årsmöte. Och i går när jag var och fikade på Botaniska trädgården med en kompis. För inte dricker jag mindre kaffe hemma bara för att jag stjälper i mig ett par muggar ute.
Nu mår jag bleurgh. Måste dra ner på kaffet. Åtminstone lite grann. Dricka mer te.
Herreminje vad trist det låter.
Tröstätet
Det bästa med att inte ha kunnat sova på natten för att jag gick till sängs ledsen och förbannad efter ett (mer eller mindre) berättigat utbrott på WordPress - det absolut bästa med det är att:
jag kan gå till närmaste Ica-butik precis efter att den öppnat och köpa alldeles nybakade bullar.
En kanelbulle. En pistagebulle. Bägge smakade ljuvligt. Kanelbullen lite lite mer ljuvligt än pistagebullen.
Vad gäller WordPress har jag jobbat med den lilla sajten. Och våndats. Och svurit. Det är helt uppenbart att jag har gett mig ut på djupt vatten. Ska åstadkomma några finesser jag aldrig gjort tidigare. Hittills har det inte gått direkt lysande. Och det värsta återstår. Jag tvivlar högaktningsfullt på att jag lyckas.
Arrrgh, kort och gott. Jag borde ha köpt en kanelbulle till. Jag förtjänar en kanelbulle till. Som tröst för att jag är dålig på WP.
K-k-k-kallt
Brrr-r. Det är svinkallt ute. Men måste man så måste man. Jag hade varken kaffe eller bröd hemma och det var ganska illa ställt med kattsanden också. Bara att knalla iväg till närmaste Ica-butik.
Kattsanden visade sig vara slut. Ett återkommande problem. Men resten fick jag tag på. Väl hemma igen åt jag frukost. Hungrig som en varg. Blev ingen middag i går. Jag var på Göteborgsoperan och såg Don Carlos; ingen tid för matlagning. Ska kompensera i kväll. Men först måste jag köpa middagsmat. Och så var det kattsand till katterna.
Får ge mig ut i kylan i eftermiddag. Hoppas det blivit varmare då. Inte särskilt troligt men hoppas går ju alltid.




