Datorhelvete
24 filer som inte kunde öppnas vid F-secures genomgång av datorn. 12 var systemfiler så det är väl ok. Men 12 var det inte. Alla varningsklockor vrålringer alltså och jag har inte en aning om vad jag ska göra. Står inget i manualen. Står bara hur jag ska göra när antivirusprogrammet hittat virus eller annan skit MEN ANTIVIRUSPROGRAMMET KAN JU INTE ENS ÖPPNA FILERNA FÖR GENOMSÖKNING. Har googlat runt men den enda information jag hittar är att filer som inte kan öppnas av antivirusprogrammet betyder problem OCH DET VET JAG REDAN. Jag vill veta vad jag ska göra åt saken men inte fan hittar jag något svar på DET.
Överväger att hiva ut datorn genom fönstret och återgå till livet pre-internet. Eller formatera om hårddisken och hoppas att den andra hårddisken – där antivirusprogrammet inte har haft några problem med att söka igenom filerna – inte kraschar under tiden.
Jag hatar allt och framför allt så hatar jag datorer. Så jävla mycket.
Kort kundkarriär
Ok. Det var nog den kortaste tiden jag varit kund hos ett företag någonsin.
Viaplay har ett erbjudande, första månaden gratis om man som nykund tecknar abonnemang. Såg jag i kväll när jag skulle kolla på Vampire Diaries på play. Bra tillfälle att prova på tyckte jag, skaffade konto och beställde TV-paketet. Vampire Diaries är värd att betala för när provmånaden var över.
Och sen skulle jag kolla på Vampire Diaries. Men inte. Vampire Diaries fanns inte ens med i utbudet. Ett mejl till supporten senare fick jag bekräftat att Vampire Diaries mycket riktigt skulle ingå i TV-paketet. Jag ombads kontakta telesupporten.
Jag satt redan i telefonkö till telesupporten. Och där satt jag i en timme innan jag kom fram. Då bad jag killen jag pratade med att säga upp mitt abonnemang. Jag hade kunnat leva med att tekniken krånglade, men inte med att sitta i telefonkö en timme. Telefonköer är deprimerande.
Ska tilläggas att mejlsupporten var betydligt snabbare än telefonsupporten. Personen jag hade mejlkontakt var artig och professionell. Hon sa också att de hade haft många telefonsamtal i kväll, därav kön. Men ändå, hon kunde ju inte avhjälpa själva problemet, att jag inte kunde kolla på vampyrerna jag ville kolla på.
Viaplay är snabba att svara på Twitter också. Bra att företag finns på Twitter och bra när de svarar snabbt.
Men ändå. Det blev alldeles för mycket trassel för en tjänst. Inget mer Viaplay premium för mig på ett bra tag. Jag får se Vampire Diaries på ordinarie play-tid.
Stressigt värre
Om någon undrar vad jag sysslar med så är jag i full gång med föreningsarbetet. Säsongen har startat på allvar med diverse möten och konferenser och massa uppgifter att lösa. Det senaste jag gjorde var att göra massa anslag i InDesign och med en annan tjej fixa skylten i föreningslokalen (hon stod för tänkandet, jag för anslagen). Delar av skylten. Vi har fortfarande ett (gigantiskt) fönster kvar. Jag måste ordna mer anslag. Dessutom är jag inte nöjd med hur anslagen jag gjorde senast blev i tryck. Jag vill putsa på dem.
Lägg därtill en ny nästan oanvänd laptop som fått spunk och som jag måste fixa, en happening i Majorna där jag är med på ett (alldeles för stort) hörn och bokmässan om två veckor. September 2011 kommer gå till historien som månaden från Helvetet. Ror jag i land med allt det här blir jag förvånad.
Och på allt det försöker jag sluta röka. Det kommer jag nog inte ro i land med.
Nyklippt och en dos av döden
Ok. Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var barn. Syrran klippte mig i lördags när jag var på Styrsö. Mitt hår var långt och superslitet, jag var urless på eländet och sa åt syrran att klippa MYCKET. Det gjorde hon. Det mesta av det som jag tidigare färgat försvann och nu ser jag verkligen hur gråhårig jag blivit. Men jag vill inte färga, mitt hår blir slitet och risigt och allmänt bläää. Nackdelen med tunt, mjukt hår, det tål inte mycket.
Dessutom är jag mer än en smula skeptisk till hur bra de där hårfärgerna är för miljön. Och för mig. Känner hur kontaktallergin bryter ut bara jag tittar på förpackningen.
På vägen hem smet jag in på Västra begravningsplatsen i Majorna. Temat för veckans Fotosöndag var oändlighet. Mer oändligt än döden blir det knappast. Det är spännande att fotografera gravstenar. Dessutom gillar jag begravningsplatser.
Internetöverdos
Jag tror att jag har fått en överdos av internet, läs: sociala medier. Jag har överkonsumerat. Visst, jag älskar sociala medier. Det mesta av sociala medier. Men det finns avigsidor och jag borde dra ner på konsumtionen.
Så bra då att höstsäsongen av föreningslivet har kommit i gång. Den startade i måndags. Jag har massor att göra och hittills bara fått gjort en bråkdel. Dags att sätta fart. Första anhalten: att göra anslag till skylten i föreningslokalen.
Inte bara föreningssäsongen som dragit igång. Fotosöndag har också startat. Förra veckan var temat Sommarminne. Det var enkelt, bara att leta bland fotona jag tagit under sommaren. Denna veckan var lite besvärligare: Negativt utrymme. Det vet jag knappt vad det är, vilket inte hindrade mig från att försöka. Ska kolla på de andras bidrag senare, se hur de har tolkat uppgiften.
Bah för Twittertak
Jag gillar Twitter men det finns nackdelar. En är regeln om att man bara får skriva ett visst antal tweets per dygn. Slår man i taket kommer ett meddelande om att man överskridit antalet tillåtna tweets och får återkomma om några timmar. Vilket suger totalt om man är mitt inne i ett samtal och plötsligt inte kan prata mer. Finns samtalspartnen med i ens följer-lista kan man skicka ett DM, ett privat meddelande till just den personen. Om inte personen i fråga är med på följer-listan är det bara att tiga och vänta.
Twitter kunde ju komma med en förvarning innan man slår i taket. Så man åtminstone får en chans att förklara varför man försvinner.
I går åkte jag BAM in i taket mitt i en mycket intressant diskussion. Bara sådär. Så irriterande.
Man kan bli hulk för mindre.
Liten katt med stor tratt
Elli är nyopererad. Åkte med henne till veterinären i morse, som snabbt konstaterade att kisse hade livmoderinflammation. Det blev operation på direkten. Jag gick hem och väntade. Och väntade. Efter ett par timmar ringde veterinären och sa att allt gått bra och att jag kunde komma och hämta Elli halv fem. Vilket jag gjorde.
När jag kommit hem med min lilla flicka och släppt ut henne ur buren märkte jag snabbt att hon mådde mycket bättre. Hon irriterade sig över tratten runt halsen, nosade runt i sovrummet, åt och drack lite och hängde sedan efter mig till vardagsrummet. Tittade intresserat på medan jag hamrade på tangentbordet, blängde på de andra katterna och surade över att hon inte kunde tvätta sig.
Efter någon timme tröttnade hon på sällskapet och gick och lade sig på sängen. Efter att ha druckit lite till.
Den största faran nu är att Elli lyckas krångla sig ur tratten och kommer åt såret. Men jag håller koll. Hittills har hon inte gjort några försök att få av kragen. Det är uppenbart att hon tycker den är i vägen, men hon försöker inte ta av den.
Dessutom: om jag inte hade vetat det innan hade det senaste dryga dygnet gett mig svaret på varför jag älskar sociala medier. På Twitter kan jag prata om min sjuka katt mitt i natten – och få svar, råd, stöd. Och de uppmuntrande kommentarerna har fortsatt strömma in i dag under dagen. Det har varit ovärdeligt.