Slappande på Styrsö

P1130184-1tn_

Hängde på mamma till Styrsö i söndags. För att hälsa på storasyrran. På tiden. Jag har inte varit på Styrsö på månader. Inte sen i vintras någon gång. Har liksom inte blivit av.

P1130251-1tn_

Mamma däremot är på Styrsö åtminstone ett par gånger i veckan. För att jobba i trädgården. Och avnjuta Axess-tv. Klassisk musik.

P1130309-2tn_

I söndags var det trädgårdsarbete som gällde för mamma. Jag däremot latade mig bara. Beundrade blommorna. Fotograferade blommorna. Satt i trädgården och läste. Ungefär så.

P1130322-1tn_

Syrran tog det också lugnt. Hon har semester. Och det märktes. Hon utstrålade semesterlugn. Enda invändningen mot tillvaron som hon hade var vädret. 20 grader och blåst. Hon vill ha 30 och vindstilla. Jag däremot tyckte vädret var alldeles lagom. Kunde ha varit mer sol, kanske. Men man kan inte få allt.

P1130159-1tn_

På fotona syns martorn, doftlilja, dahlior och blomstertobak.

Ett lägenhetshotell i Ivry sur Seine

I Paris bodde vi på Park Avenir. Det är ett lägenhetshotell. Smaka på ordet. Lägenhetshotell.

Jag kollade inte upp hotellet innan resan. Jag gör inte sånt. När reseledaren på vägen söderut sa att hotellen i Frankrike håller låg standard och att Park Avenir är ett av de bättre blev jag fundersam. Jag tänkte: en fallfärdig kåk i utkanten av Paris. Med rum så små att jag inte kommer kunna vända mig utan att riva ner något. Sjavig inredning och trasigt kakel. Ja, ni fattar.
P1120219-1B
Men nej. Hotellet var mycket riktigt beläget utanför det egentliga Paris, i Ivry sur Seine. En närförort antar jag man skulle kalla det. Men fallfärdig kåk? Absolut inte. Nybyggt. Väldigt nybyggt. Många av husen i området var ganska nergångna. Men hotellet var nytt.
P1120224-B

Ett lägenhetshotell, förvisso. Receptionen var bemannad mellan 07.00 och 19.00. Ingen dator i lobbyn. Ingen snofsig bar, ingen restaurang. En enda hiss.

Men rummen. När vi snubblade in på vårt rum – efter att ha stått en halv evighet i kö till hissen – insåg jag att lägenhetshotell betyder utrymme. Utrymme. Jämfört med ett vanligt hotellrum, alltså. Gott om plats att drälla runt mina prylar. Dessutom fanns det en spis. Kylskåp. Köksskåp med det absolut nödvändigaste (två glas, två tallrikar och så vidare). Kaffekokare.

P1120226-1B

Eftersom hotellet var nybyggt var allt nytt. Ingen lyx precis. Inredningen var mycket stram. Enkel, sparsam. Jag tror det fanns fyra klädhängare i garderoben. Och i sängen ett lakan på två personer. Men allt var nytt. Rent. Och med mycket plats, jämförelsevis.

P1110593-1B

Jag tog inte ett enda foto på hotellet. Bilderna ovan är från gatorna och gårdarna bredvid hotellet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vid Triumfbågen

Min första närkontakt med parisisk mark var vid Triumfbågen. Och mot förmodan var jag inte alls trött. Jag borde ha varit det.

P1120108-002

Bussen till Paris avgick från Öresundsterminalen halvnio söndag morgon. Ett dygn tog resan, raster inkluderade. Vi sov på bussen, vilket för min del inte gick överdrivet bra. Men det gjorde inget. Att åka buss på natten är mysigt.

P1120106-003

Klockan sju måndag morgon stannade vi för frukost på en mack ett antal mil norr om Paris. Inplastade mackor och automatkaffe. Tjejen i kassan var imponerande trevlig, trots den tidiga timmen, trots kassakrångel och trots att jag inte kan ett skvatt franska.

När vi klivit ombord på bussen igen somnade jag gott. Sov mig igenom hela vägen till Paris, trots mitt ressällskaps upprepade försök att väcka mig. Vaga minnen av bilar och av vita och gråvita och beigevita hus. Först när vi stannade till för att släppa av dem som inte skulle följa med på stadsrundtur piggnade jag till.P1120111-002

Eftersom vi skulle få tillträde till hotellrummen först 14.00 var en guidad busstur inbokad direkt efter ankomsten till Paris. Och ja, det var intressant. Jag hade ju aldrig varit i Paris förut. Men åh så jag längtade efter en liter starkt kaffe. Och en cigarett eller två.
Jag var inte den enda. Efter tre timmars busscirklande krävde en av de andra rökarna på bussen rökpaus. Så vi stannade. Vid Triumfbågen. Och jag rökte. Och fotograferade. Resultatet ser ni här ovan. Sedan åkte vi buss en timme till innan det var dags för lunch.

P1120110-002Samma dag som vi lämnade Paris var jag och mitt ressällskap tillbaka vid Triumfbågen. Vi hade stämt träff med ett par av våra medresenärer. I väntan på dem fotograferade jag lite till. Sedan tog vi pendeltåget till St. Michel för några timmars promenad innan det var dags att återvända till hotellet inför hemresan.

Bilderna ovan föreställer Triumfbågen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Historien om den försummade måste-listan.

Jag har femtioelva saker jag måste fixa närmaste dagarna. Jag borde fokusera. Koncentrera mig på listan med måsten. Men vad gör jag? Hänger på Bloggy. I timmar.

I förmiddags kastade jag mig med liv och lust in i en politisk diskussion på Bloggy. Och eftersom jag är jag drällde jag historiska exempel och argument omkring mig. Jag älskar historia. Dessutom tror jag uppriktigt att människor kan lära av historien. I formen av varnande exempel. Gör inte så och så för det har prövats tidigare och då gick det åt helvete. Ungefär.

Alltså. Så fort det pratas politik börjar jag snacka historia. Så även i förmiddags. Jag vet inte om de andra som deltog i diskussionen var helt roade. Men jag hade skoj. Väl skoj. Jag fastnade framför Bloggy och av de femtioelva saker jag skulle ha fixat blev bara ett par ordnade.

Under kvällen försökte jag ta igen förlorad tid. En handfull måsten avklarades. Jag började känna mig nöjd med mig själv. Inbillade mig att jag hade kontroll över situationen. Tills jag loggade in på Bloggy igen.

Jag tänkte bara skriva några strökommentarer. Inte engagera mig i något. Men så lanserade Sjumilakliv idén om en blogg för recensioner av pocketböcker. En lysande idé. Snabbt blev jag medskribent på PocketBloggen. Och måste-listan förpassades till morgondagen.

Nu har jag lätt panik. De närmaste dagarna kommer bli stressade. Måste-listan måste klaras av. Dessutom ska jag slänga ihop en recension. Hurra för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hårfärgning och kommentatorskrångel

Jag är rödhårig igen. Hoppas jag. Håret är fortfarande blött så jag vet inte. Men det stod kastanj på förpackningen. Och min kalufs ser inte grön ut.

Kastanj, ja. När jag var mycket yngre än jag är nu, och betydligt mer radikal vad gällde mitt utseende, använde jag mörk mahogny. Mitt hår lös rött. Åtminstone de första veckorna.

Svart har däremot alltid varit uteslutet. För mörkt hår och jag blir gul i hyn. Något som retade mig något så oerhört när jag var yngre. Förvånade mig också. Både min mamma och min mormor var svarthåriga. Jo, mamma lever fortfarande, men det svarta har för längesen förvandlats till grått. Ljust grått. Hon är numera en gammal dam.

Jag färgade håret för första gången när jag var 14. Eller snarare, min storasyster gjorde det åt mig. På den tiden stank hårfärgen ammoniak och för att blanda till den fick vi använda plastskål och träpinne. Inga smarta flaskor att skaka då, inte. I vissa avseenden har utvecklingen gått framåt.

För övrigt messade Åsiktskanonen mig i förmiddags om att kommentatorsfunktionen på min blogg inte funkade. Tyckte väl att min blogg drabbats av total kommentatorstorka. Okej, jag har inte den mest lästa bloggen i bloggiversum. Men någon kommentar brukar alltid trilla in (och jag blir alltid lika glad, för jag älskar kommentarer). Men inte på sistone.

När Åsiktskanonen förklarat för mig hur det verkligen låg till antog jag först att jag sabbat något när jag fipplade med teman och html-koder. Men nehej. Att återgå till det gamla temat – eller vilket jäkla tema som helst – hjälpte i allafall inte.

Till slut var det Åsiktskanonen som räddade dagen, genom att ändra inställningarna för kommentatorsfunktionen. Nu är det fritt fram att kommentera igen. Ordningen är återställd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Temaval och html-fippel

Ombyggnationen pågår fortfarande. Och varje gång jag byter tema (6-8 gånger hittills och still counting) försvinner min bloggroll. Irriterande. Lika bra att låta den vara försvunnen tills jag har bestämt mig för vilket tema jag vill ha.

Att bestämma mig är svårt. Jag har kollat igenom hundratals Blogger-teman. Det är några jag tycker är ok. Snygga mönster. Problemet är färgerna.

Det tema jag har nu hade ursprungligen en gräslig rosa nyans i header och spalter. Dessutom levereras alla Pyzams teman med en knallorange rad med länkar. Jag har inga problem med att annonsera var jag hämtat temat ifrån men kombinationen knallrosa och knallorange var fruktansvärd.

Därför har jag fipplat med html-koden. Jag har aldrig gjort det tidigare, så jag var beredd på katastrof. Men både bloggen och jag överlevde. Och rosa och orange förvandlades till olika nyanser av lila, vilket är en avsevärd förbättring. Dessutom har jag breddat headern och spalterna.

Nu återstår att räkna ut hur jag får bredare marginaler i högerspalten. Dessutom måste jag göra något åt headern. Den är så trist. Min ursprungliga header funkar inte. Jag får göra en ny. Imorgon någon gång. Nu ska jag krypa till sängs med Wyrd Sisters av Terry Pratchett. Den är vansinnigt rolig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nu också pirat

Sedan tingsrättsdomen mot killarna bakom TPB har Piratpartiets medlemsantal mer än fördubblats. Medlemsantalet är nu enligt partiets sajt över 40 000. Varken miljöpartiet, vänsterpartiet, folkpartiet eller kristdemokraterna kommer upp i så höga siffror.

Jag är en av de nya medlemmarna. Och nej, jag gick inte med för att jag är för snål för att betala för musik och film. Visserligen vill jag att fildelningen ska legaliseras. Film- och musikbranschen måste inse att den tekniska utvecklingen skapat helt nya förutsättningar för spridningen av deras produkter. Ju snabbare de inser det och anpassar sig till de nya förhållandena, desto bättre.

Men frågan är större än så.

Internet är en revolution. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det varit möjligt att i sådan utsträckning skapa kontakter och bygga nätverk, att finna och dela med sig av information, att utbyta idéer och skapelser, att inspirera och inspireras. Internet är en ocean av möjligheter. Där finns allt, öppet för alla.

Alla uppskattar inte denna utveckling. Där andra ser möjligheter vädrar de hot. Därför vill de hindra, begränsa och övervaka. Det skrämmer mig. Verkligen skrämmer mig.

Därför blev jag medlem i Piratpartiet och därför tänker jag att rösta pirat i valet till EU-parlamentet i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ombyggnation pågår…

…och det är Sjumilaklivs förtjänst. Hon håller på att experimentera med teman på sin blogg och igår bad hon mig om smakråd.

Jag har flitigt klagat över att Bloggers utseende är så trist. Jag har trott att jag som Bloggeranvändare med noll kunskaper om xml (heter det väl) är dömd till en bottenlöst tråkig bloggdesign. För evigt. Igår förstod jag att så inte är fallet. Det finns något som heter teman. Och de är gratis.

Alltså började jag experimentera. Gick inget vidare. Skrivna instruktioner är inte min starka sida. Bloggen förvandlades till katastrofzon och jag kom i säng ett par timmar senare än beräknat.

Idag återupptog jag arbetet. Ägnade någon timme åt att kolla igenom diverse sajter utan att hitta något intressant. Svor och övervägde WordPress-blogg. Men så bingo snubblade jag över Pyzam. Och förvandlades till en 6-åring som släppts lös i en godisbutik. Och nu fattade jag äntligen hur jag ska göra för att byta tema.

Har hittat några favoriter och valde den här. Lite väl rosa men jag gillar designen och färgerna i övrigt, så den får duga så länge. Nu ska jag återskapa min bloggroll, som jag fipplade bort igår kväll någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Domen mot The Pirate Bay

Här har det inte hänt mycket på sistone. För att ursäkta min bloggförsummelse skulle jag beskrivit hur jag härjat runt på Bloggy.se senaste veckorna (mycket roligt och lätt beroendeframkallande). Jag tänkte skriva om vissa förändringar i mitt personliga liv som just nu tar mycket tid (också roligt, men laddat med betydligt mer prestationsångest). Jag skulle också nämnt en nära anhörigs ambulansfärd till Sahlgrenska förra veckan som liksom vände upp och ner på allt.

Men det får vara. Jag har fått annat att tänka på.

Tingsrättsdomen mot killarna bakom The Pirate Bay föll idag. Ett års fängelse och omöjliga 30 miljoner i skadestånd. Den fällande domen var inte oväntad. Men jag är ändå förbannad och besviken. Hoppet är det sista som överger människan. Eller något i den stilen.

Nu ska domen överklagas till hovrätten. Sedan blir det rimligtvis Högsta Domstolen. Enligt en bedömare kommer det ta sådär 8 år innan ärendet harvat klart i de rättsliga instanserna. Vid det laget lär teknikutvecklingen ha gjort domen hopplöst inaktuell.

Själv ska jag kolla in Piratpartiets hemsida. Valet till EU-parlamentet närmar sig. Och jag har oväntat fått lust att faktiskt rösta.

Nedanstående är Piratbyråns reaktion på domen, saxat från Newsdesk.

Piratbyrån

vi nöjer oss med 140 tecken

2009-04-17 01:42

PRESSMEDDELANDET FRÅN PIRATBYRÅN: Internet är IRL. AFK är en chimär. Domen är LOL. Framtiden är VÅR. Få er dos av 1337 @ http://is.gd/sQ1C !

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,