Alien3

Alien3. Den i mitt tycke bästa Alienfilmen. Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postlethwaite och Lance Henriksen i mer eller mindre framträdande roller. Regidebut för David Fincher. Fincher gjorde senare Seven (lysande), The Game (urtrist), Fight Club (inte sett), Panic room (rätt trist) och Zodiac (inte sett).

I Alien3 dimper Ripley ner på en planet som fungerar som straffarbetskoloni. Elaka monstret följer med som oinbjuden gäst. Snart följer sedvanlig kamp på liv och död. Utan de sedvanliga jättevapnen som annars är standard i science fiction-filmer. Fångarna är inte betrodda med något mer avancerat än yxor och knivar. Av naturliga skäl. Vem sätter frivilligt ett jättevapen i händerna på en massmördare?

Alltså måste Ripley finna andra metoder för att döda elaka monstret. Och hon lyckas.

Bara en sådan sak.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Splittrad personlighet med hybris

En månad som bloggare och redan har min splittrade personlighet orsakat problem. En blogg om släktforskning bör hålla en viss standard. Ha ett seriöst tonfall. Framför allt bör den handla om släktforskning. Inte om knäppa katter, oförmåga att städa och usla cigarettändare. Och inte om det jag helst av allt ville skriva om igår: skräpkultur. Tv 3 frossar i Alienfilmer just nu och ikväll visas eminenta Alien3.

Det är dags att göra något. Jag skapar en blogg till. Det är ju gratis.

Hybris, kan tyckas. Korkat att skaffa ytterligare en blogg innan den första ens fått en läsekrets. Men vad tusan. Jag tycker om att överdriva.

Så härmed annonserar jag: en ny blogg har fötts. Neurotic Kitten. Mitt första inlägg ska handla om Alien3. Tror jag. Jag har inte skrivit inlägget än.

En riktigt fet katt

“Du vet att katter ska smalna av på mitten” sa syrran och pekade på min katt Sabina. Det var tidigare i höstas. Sabina är 15 år. De senaste 14 åren har hon haft problem med vikten. När hon var sådär 5 accentuerades problemen. Därefter har hon allt mer börjat likna en tunna. Jag har gjort flera försök att banta ner henne genom åren, med uselt resultat.

P1090371-002När syrran påpekade det uppenbara muttrade jag därför något ursäktande om att kisse alltid haft anlag för övervikt och att jag skulle banta ner henne.

Det var några månader sedan. Av bantningen blev det ingenting. Och igår när jag lekte med Sabina slog det mig att hon inte längre ser ut som en tunna. Hon är på väg att förvandlas till en boll med fyra tassar. Sabina är numera inte bara överviktig. Hon är FET. Hon måste ner i vikt. Annars är jag rädd för att det inte blir någon 16-årsdag.

Läste någonstans att två tredjedelar av alla katter i Sverige lider av övervikt (hemlösa katter icke inkluderade). De siffrorna stämmer väl överens med förhållandena här hemma. Constantine väger lite mer än han borde, även om han har en bit kvar till tunnestadiet och definitivt inte ser ut som en rund boll. Lilla Elli däremot är en spinkig rackare. Hon äter och äter men blir inte större. Och Sabina är alltså präktigt fet.

Stackars Sabina. Hon vet inte om det än men jag har just dragit igång Operation Gå Ner I Vikt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Datorkrångel

Jag är irriterad. Riktigt irriterad.

Planen var att jag skulle spendera hela kvällen i tv-soffan. Jag är sjuk och tänkte att en brittisk deckarserie skulle pigga upp. Strax före nio gjorde jag en kopp te och satte på tv-n. Dessutom slog jag på datorn. Jag tänkte att mitt antivirusprogram skulle få gå igenom min gamle trotjänare medan jag satt och myste framför tv-n.

Stort misstag.

Min gamle trotjänare tycks inte må bra. Åtminstone inte att döma av resultatet av antivirusprogrammets genomgång. Och när min gamle trotjänare inte mår bra blir jag irriterad. Jag vill veta vad som är problemet. Nu har jag suttit framför datorn i över tre timmar och jag är inte ett dugg närmare gåtans lösning. Vilket gör mig ännu mer irriterad.

Datorer krånglar. Det är vad datorer gör. Flitiga datoranvändare får därför lära sig betydligt mer om datorer än vad de egentligen borde behöva. Jag har iallafall fått göra det. Och visst, det är kul att lära sig hur saker fungerar. Men inte när man är sjuk och egentligen vill sitta och mysa i sällskap med en brittisk tv-deckare.

Nu ger jag upp för ikväll. Jag får ta itu med eländet imorgon istället, när jag tänker klarare. Det är iallafall planen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att döpa en blogg

Äsch. Jag hade tänkt att den här bloggen skulle heta Lokattstankar. Lokatt är den svenska betydelsen av mitt efternamn och jag är positivt inställd till lokatter. Jag gillar tofsarna på lokattens öron och den lilla stumpen till svans. Jag är helsåld på katter överhuvudtaget. Men en snabb koll på Google upplyste mig om att det faktiskt finns folk som heter Lokatt. I efternamn.

Äsch igen. Vad döpa bloggen till då? Förnamn och efternamn som bloggtitel låter så lagom kul. Men jag kan för tillfället inte komma på något bättre. Så jag kör med det. Kanske slår inspirationen till snart och jag kommer på något flashigare.

Att jag inte får upp min blogg när jag googlar på mitt namn undrar jag också över. Men det är ett problem jag får lösa vid ett annat tillfälle.

Några knapptryckningar och så oops…

Hm. Alltså. Allvarligt talat. Jag har nog inte tänkt igenom det här ordentligt.

Jag har haft vaga tankar om att någon gång, kanske, om jag någonsin får tid, skapa en blogg. För att skriva av mig. För jag släktforskar och diverse släktingar, vänner och bekanta är nog trötta på att höra mig mala på om släktforskning. Och för att jag har katt(er) och tycker om katter och för att folk i min omgivning antagligen är ganska less på att höra mig tjata om katter. Och för en massa andra saker också som jag vill prata av mig om, men som den närmaste omgivningen kanske inte är så vansinnigt intresserad av.

Men jag hade tänkt mig det som ett framtida projekt. Typ som ett om-ett-år-eller-två-projekt. Inte nu, när jag har så ruskigt mycket att göra och är hyperstressad och dödstrött och helst av allt bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova i en månad. Med katterna bredvid mig i sängen.

Men så loggade jag in på mitt google-konto av vilken anledning det nu var (efter att jag i tio minuter letat efter lösenordet och konstaterat att jag borde städa). Redigerade min användarprofil, spanade runt lite och så, bara för att jag var nyfiken, kollade jag hur man gör när man skapar en blogg på Blogger. Några knapptryckningar och så oops. Jag hade registrerat en blogg.

Aj tusan. Om-ett-år-eller-två-projektet blev plötsligt ett nu-genast-projekt. Och nä, jag har verkligen inte tänkt igenom det här ordentligt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,