Jag vill av, tack
Det går runt runt i skallen. Jag är överstimulerad. Konferens fredag-lördag, möte tisdag kväll. Människor jag aldrig träffat förut, många människor. Alldeles för många intryck. Intressemotsättningar, åsiktsskillnader, konflikter att lösa.
Varför måste världen väsnas så mycket och röra sig så snabbt? Jag blundar och håller för öronen men det hjälper inte.
STANNAVÄRLDENJAGVILLHOPPAAV!
Det enda normala i mitt liv är familjen. Inte för att något går i normaltakt där heller, men det är i alla fall välbekant. I går hälsade jag och mamma på N och F och deras nyfödda dotter. Dottern är mycket liten och väldigt söt och ägnade mesta tiden åt att sova och äta och några gånger skrek hon. Många fototillfällen.
Klor och tänder
Jag har blivit klöst, biten, tilldängd och sparkad på. FYI Blixa är inte en sångare i ett tyskt band. Det är tänder, klor och alldeles för mycket energi. När jag satt vid systersonens dator försökte han döda datormusen. När jag klappade kattkompisen Zoom hoppade Blixa på honom. Och däremellan attackerade han mina händer och fötter.
Budskapet var tydligt: Det är MIG du ska ägna dig åt.
Har inget nytaget foto på Blixa, men tja, han har blivit mycket större och starkare och hans tänder mycket vassare sedan jag senast fotograferade honom. Jag har tittat till honom och Zoom ett par dagar när deras ägare varit på sjukhus och fött barn. Eller snarare sagt, återhämtat sig efter barnafödandet.
Nu har de nyblivna föräldrarna och deras baby kommit hem. Och jag hoppas kunna gå på besök om några dagar för att beundra nytillskottet i familjen.
Tillökning i familjen
Nu har kiddo anlänt till världen. Systersonen ringde strax före midnatt och berättade att han och Fia fått en liten dotter. Att det var på gång visste jag. Fick ett sms klockan fyra i går morse om att de åkt till sjukhuset (igen). Några timmar senare kom ytterligare ett sms om att det hela satt i gång.
Ganska nervigt att gå och vänta på besked hela dagen (fast jämfört med de blivande föräldrarna hade jag det enkelt). I förmiddags gick jag hem till dem för att ge katterna mat, vatten och en dos uppmärksamhet.
Etermiddagen ägnade jag åt odlingslotterna och det gemensamma området. Premiär för året. Tog bort löv och nedvissnat. Ett par andra grannar var ute vid lotterna också. Kul att se hur mycket som redan kommit upp, det går snabbt nu.
Kvällen ägnades åt mord. Först i Midsomer, sedan i New York. Och så telefonsamtalet strax före midnatt där jag fick veta att jag blivit gammelmoster. Härligt!
Hoppas mina släktingar blir väl omhändertagna på sjukhuset i natt. Själv ska jag se på ytterligare en deckare och sedan sova några timmar.
Fotona tog jag för några år sedan på Styrsö.
Nyskyltat och en unge som dröjer
Nu har vi fixat skylten i lokalen. Jag hämtade anslagen på tryckeriet i fredags. Paket med anslagen var platt, jättestort och vägde nada. Eftersom det blåste halv storm höll jag på att tappa taget om paketet flera gånger. Det hade nog sett kul ut om det blåst iväg och jag fått springa efter. Men jag lyckades komma ombord på spårvagnen med eländet. Medresenärerna såg inte särskilt lyckliga ut över att behöva trängas med mitt jättepaket.
I går, lördag, satte jag och en annan tjej i föreningen upp allt. Vi har tre stora fönster och ett litet i lokalen och jag hade trott att anslagen inte skulle räcka till. Men tillsammans med allt annat som skulle in i skylten så var det inga problem. Två anslag blev över och får vänta till när det är dags att göra om skylten i maj någon gång.
Anslagen blev förresten riktigt bra. Jag hade varit lite orolig för hur fotona skulle bli i tryck men hade oroat mig i onödan, fotona blev helt ok.
I övrigt har det senaste dygnet mest inneburit väntan väntan väntan. Natten till lördag fick jag ett mess från de blivande föräldrarna om att kiddo nog var på väg nu; de skulle precis i väg till sjukhuset. Men efter en koll blev de hemskickade igen med rådet att vila tills det sätter i gång på allvar. Så nu väntar vi på att det sätter igång på allvar.
Flyttat
Rätt död. I går hjälpte jag släkten att flytta. Fast så ansträngande var det inte. Syrran, som flyttade till Majorna, hade inte allt för mycket prylar. Bråttom hade vi inte heller. Tog ett tag innan flyttbilen dök upp. Medan vi väntade käkade vi bullar. Och drack julmust.
Systersonen och systersonens blivande hustru flyttade också. De hade betydligt mer saker. Men på den fronten behövde jag inte göra mycket. Många kompisar som hjälpte till.
När vi var klara blev det pizza och öl i systersonens och systersonens blivande hustrus nya lägenhet. Den är jättefin. Har trägolv. Lägenheten syrran lämnade hade också trägolv.
Jag älskar trägolv. En dag vill jag bo i en lägenhet med trägolv.
Kiddo
Det finns ett litet liv som växer. Som sparkar och röjer om. Som bor ombonat och tryggt i sin mamma. Som snart kommer hit, till oss.
Det pratas namn. Det pratas barnvagnar och barnkläder, växande magar och preggogympa. Det snackas barnvisor och andra sånger. Funderas på katter i kombination med mycket små barn. Garder0ber rensas ut, flytt till större planeras.
Vet inte vad det blir, pojke eller flicka. Men de blivande föräldrarna har ett smeknamn.
Kiddo.
Jag ska bli gammelmoster.
Gaahaah!
Det finns saker som gamla damer (läs: 80 och med tendens till yrsel) ska tänka på när de går upp för En Mycket Brant Trappa. Som att det finns ledstänger. Och att syftet med ledstänger är att man håller i dem. Vad man inte ska göra är att ge sig på trappan med en mugg kaffe i den ena handen och en assiett med en kaka i den andra. Inte så många händer kvar att hålla i ledstången liksom.
Det blev ett fall från toppen av trappan. Bakåt. Kunde ha brutit nacken. Nu gick det inte fullt så illa. Men rehabiliteringen från fallet lär ta ett tag och kommer involvera en hel del besvärligheter. Den senaste rapporten nämnde rullatorer och gåstolar.
Den gamla damen säger att det var äldsta dotterns alla plastkruk0r som räddade henne. Det var plastkrukorna som stod uppradade vid väggen i trappan hon landade på. Äldsta dottern fick en chock när hon hittade gumman liggandes bland krukorna. Men faktum kvarstår. Gumman levde. Och var i förvånansvärt gott skick med tanke på omständigheterna.
Nu har det gått en dryg vecka. Den gamla damen ser framtiden an med tillförsikt. Det är en sällsynt seg gammal dam.
Läs även andra bloggares åsikter om äldre, fall, rehabilitering, hjälpmedel, famillj, anhöriga