Kiddo
Det finns ett litet liv som växer. Som sparkar och röjer om. Som bor ombonat och tryggt i sin mamma. Som snart kommer hit, till oss.
Det pratas namn. Det pratas barnvagnar och barnkläder, växande magar och preggogympa. Det snackas barnvisor och andra sånger. Funderas på katter i kombination med mycket små barn. Garder0ber rensas ut, flytt till större planeras.
Vet inte vad det blir, pojke eller flicka. Men de blivande föräldrarna har ett smeknamn.
Kiddo.
Jag ska bli gammelmoster.
Gaahaah!
Det finns saker som gamla damer (läs: 80 och med tendens till yrsel) ska tänka på när de går upp för En Mycket Brant Trappa. Som att det finns ledstänger. Och att syftet med ledstänger är att man håller i dem. Vad man inte ska göra är att ge sig på trappan med en mugg kaffe i den ena handen och en assiett med en kaka i den andra. Inte så många händer kvar att hålla i ledstången liksom.
Det blev ett fall från toppen av trappan. Bakåt. Kunde ha brutit nacken. Nu gick det inte fullt så illa. Men rehabiliteringen från fallet lär ta ett tag och kommer involvera en hel del besvärligheter. Den senaste rapporten nämnde rullatorer och gåstolar.
Den gamla damen säger att det var äldsta dotterns alla plastkruk0r som räddade henne. Det var plastkrukorna som stod uppradade vid väggen i trappan hon landade på. Äldsta dottern fick en chock när hon hittade gumman liggandes bland krukorna. Men faktum kvarstår. Gumman levde. Och var i förvånansvärt gott skick med tanke på omständigheterna.
Nu har det gått en dryg vecka. Den gamla damen ser framtiden an med tillförsikt. Det är en sällsynt seg gammal dam.
Läs även andra bloggares åsikter om äldre, fall, rehabilitering, hjälpmedel, famillj, anhöriga
Nu också på Twitter
Nu är jag också där. På Twitter. Microbloggarnas microblogg. Påstås det.
Det bästa med Twitter hittills: massa före detta bloggyaner. För ett tag var Bloggy verkligen da shit. Centrum för mitt virtuella liv. Navet kring vilket allt annat kretsade. Och så vidare.
Tills Bloggy självdog. Folket flyttade över till Facebook och Twitter. Sorgligt, men antagligen ofrånkomligt. I den virtuella världen går utvecklingen snabbt. Det som inne i dag är totalute i morgon.
En missräkning med Twitter dock. Nicken NeuroticKitten var upptagen. Så jag döpte om mig. Till NeuroticKittie.
Jag hoppas inte kittie betyder något oanständigt på engelska. Det skulle vara så pinsamt.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, mikrobloggar, twitter, bloggy, internet
Sommarbad i skärgården
Jag har badat. I havet. Och jag har lärt mig flyta.
Normalt tillhör jag dem som inte hoppar i vattnet allt för gärna. Simmar uselt. Några simtag och jag sjunker som en sten. När jag gick i simskola på lågstadiet fuskade jag mig till godkänt på 25 meter. Stötte fötterna i bassängens botten. Simfröknarna måste ha varit blinda.
För den som inte kan simma är havet farligt. Särskilt i Göteborgs skärgård. Få långgrunda sandstränder. I allmänhet frekventerade av barnfamiljer. Gott om klippor med bråddjupt vatten. Och alla jag känner föredrar klipporna. Jag också. Där slipper man ungarna.
Haken med klipporna är att jag ofta inte vågar bada på klipporna. Säga vad man vill om mitt liv men drunkningsdöden är inte ett alternativ.
Men. I förrgår var syrran och jag ute på långpromenad på Styrsö. Klättrade i bergen. Länge. Svettigt. Fick vattnet att framstå som allt mer lockande. Och baddräkterna hade vi ju med oss. Vi började leta efter ett ställe där jag kunde gå i utan att slå ihjäl mig. Företrädesvis utan att drunkna också. Ett ställe med grunt vatten. Och vi hittade ett.
Några minuter senare var vi i vattnet. Härligt. Särskilt när jag upptäckte att jag kan flyta. Om jag ligger alldeles stilla i vattnet. Inte fäktar med armarna i halv panik. Då flyter jag. Fantastiskt.
Snart ska jag bada igen.
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bad, simma, simskola, hav, göteborg, skärgården
Ett sagodjur
Blixa. I torsdags flyttade han hem till min systerson och hans flickvän. 12 veckor gammal.
En siames. Teckning tabby enligt Sassy, flickvännen. Jag har inte en aning. Kan inte raskatter.
Men söt är han. Bedårande rent av. På raskattsvis. “Han ser ut som ett sagodjur” sa mamma. Jag instämmer.
Ett väldigt litet sagodjur. Obegripligt litet. Jag hade glömt att kattungar är så små.
Men tuff är han. Glad och lekful. Och Sassys röda devon rex Zoom är också glad igen. Han har fått en ny kompis.
Vacker Thaïs
Var på Göteborgsoperan i onsdags. Såg Thaïs av Jule Massenet. Massenet är ett namn som inte säger mig någonting. Jag är ingen operakännare. Dålig på klassisk musik överhuvudtaget, men särskilt på opera.
Ännu sämre på ämnet var jag för för två och ett halvt år sedan. Då tog min mamma med mig på Faust. Jag hade bara varit på opera en gång tidigare, och det var åtskilliga år tidigare. Vet inte riktigt vad jag väntade mig av Faust. Men inte så mycket som jag fick. Jag var helt betagen. Och ville ha mer.
Sedan dess har det blivit ytterligare några besök på Göteborgsoperan. Dessutom har vi sett operabio på Roy och Bergakungen. Mamma har föresatt sig att få in lite känsla för opera i min skalle innan hon dör. Jag vet inte om hon är på väg att lyckas. Jag har trots allt noll musiköra. Lyssnar helst på band som skapar ljud genom att slå sönder saker. Som Einstürzende Neubauten.
Men ändå. Det är något speciellt med opera. Och Thaïs var en fantastisk upplevelse. Vacker musik. Lättillgänglig. Malin Byström som sjöng Thaïs var fantastisk. Har sett och hört henne tidigare. I Faust. Jag tänker fortfarande på den föreställningen.
Kostymerna i Thaïs var vackra. Mer än vackra. Underbara. Scenografin fantasifull. Till och med kulisserna var lysande. Vanligtvis brukar jag tycka att kulisserna på Göteborgsoperan är trista. Inte den här gången.
Själva historien i Thaïs är ganska blek. En munk beslutar sig för att övertala en firad kurtisan att lämna sitt syndfulla liv. Han lyckas; kurtisanen följer munken genom öknen till ett kloster där hon blir nunna. Sedan dör hon. Punkt.
Munken Athanaël var för övrigt en besvikelse. Inte sången. Men hans utseende. Som en övervintrad hippie. Med åtskilliga år av flitigt bruk av illegala substanser i bagaget. Inget heligt där inte. Då spelade det ingen roll hur vackert Thomas Lander sjöng. När jag såg på honom tänkte jag bara: Övervintrad hippie. Illegala substanser. Och förresten ser han ut som om han skulle behöva ett bad.
Inte det jag vill tänka på när jag ser på en helig man. Så ok, det var mindre lyckat. Men i övrigt var Thaïs en stor upplevelse.
Läs även andra bloggares åsikter om opera, göteborg, thaïs, bio, roy, bergakungen
Fånspelandet är skojigt!
Ok. Det är bara att erkänna faktum. Jag är fast. I Facebookspelträsket. Och jag har kul. Det trodde jag aldrig. Ända sedan jag skaffade ett FB-konto har jag retat mig på att folk spammat FB med deras spelresultat. Inte fattat grejen.
Men så skickade någon mig en invite till FarmVille. Med inviten följde ett gulligt djur. Gulliga djur har jag svårt att motstå. Så jag började spela FarmVille. Och sen YoVille. Tyckte det var urfånigt. Fick dåligt samvete för att jag slösade bort min tid.
Men. För ett par dagar sedan slog det mig. Jag har roligt. Jag älskar att pyssla med min lilla farm i FarmVille. Så och skörda grödor, bygga inhägnader åt djuren, gneta ihop till ett verktygsbod. Nu vill jag expandera. Men först måste jag få fler grannar.
YoVille är inte lika skoj. Går långsammare att få ihop coins att köpa grejer för. Och det irriterar mig att så mycket inte går att köpa om jag inte satsar riktiga IRL-pengar i spelet. Och det vill jag inte. Förstör liksom hela grejen.
Men ändå. Alltså. Jag är fast. Och jag har kul. Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar. Men en sak har jag redan slutat med. Jag spammar inte längre FB med mina spelresultat. En släkting till mig hotade att säga upp FB-vänskapen med mig om jag inte slutade med det. Och vänskap är viktigt. Den vill jag inte riskera. Inget mer spammande alltså.
Nu ska jag iväg till kakfabriken i YoVille. Tjäna lite pengar. Så jag kan köpa en ny säng.