Gubbigt

Gnälliga gamla gubbar. Världen har för många av dem. Alltså, jag blir galen! Jag fattar inte hur en kan vara så negativ och fortfarande orka gå upp på morgonen. Och jag fattar inte hur nån kan tro att gubbiga härskartekniker fortfarande funkar.

Och för att det här inlägget inte ska bli alldeles för neggo så avslutar jag med ett vackert foto från Sofiero slott.

sofiero_3-001

Sommar

Det har varit en lång och varm sommar och jag har gjort somriga saker. Jag har badat och påtat i trädgård och promenerat och läst massa deckare och fantasy och släktforskat och gått på loppis.

utterviken 2014Och jag har sett min syster och systerson klättra runt på byggnadsställningar. Byggnadsställningarna kom på plats när taket på syrrans hus skulle läggas om. Taket gick snabbt att fixa men p.g.a. semestrar var byggnadsställningarna kvar i veckor efteråt. Bra tillfälle att måla där en inte kommer åt med en vanlig stege. Jag har hållit mig på marken, hysteriskt höjdrädd.

byggstallningar 2014Nu försöker jag återvända till nån slags vardag. Det underlättar att det är betydligt kallare än för ett par veckor sedan. Det är inte höst men det känns nästan så.

Nähä

Det är ju bara att inse: det fungerar inte. Jag vill umgås och jag tycker det är roligt att spela. Men jag tycker inte att det är roligt att dricka längre och så kul är det inte när andra gör det heller. Jag bör inte ens dricka så den där jävla mojiton kunde jag skippat.

Och jag vill sova på natten. Jag spyr av att inte få sova på natten. Och det går inte att sova så.

Och mellansyrran blir hemsk när hon dricker och jag står inte ut.

Förut ett tag drack vi aldrig och alla sa att det var så bra och trevligt att vi inte gjorde det.

Alltihop är väldigt sorgligt och egentligen skulle jag vilja sätta mig ner och gråta. Men det fungerar inte det heller.

Bowie, mycket

Jag lyssnar på David Bowie och jag lyssnar på David Bowie och jag lyssnar på David Bowie. Jag växte upp med den här musiken. Storasyrran köpte sin första Bowie 1972 eller 1973 och musiken hon lyssnade på, lyssnade jag på. Jag var några år gammal. Vi bodde i samma hus. För henne var det David Bowie och Lou Reed som gällde.

Min favorit var Marc Bolan. Jag älskade honom. När syrran var i London 1973 köpte hon flera LP. En av dem var en Bolan-platta till mig.

Och sen, när storrasyrran tröttnat på Bowie tog mellansyrran över honom och jag fortsatte lyssna på Bowie.

Och nu igen. Jag har kommit till 1976 och Heroes.

Kli-igt

Det känns som jag har myggbett över hela kroppen, men egentligen är det bara några stycken. Och det kliar inte så väldigt. Myggen på kompisens land verkar trots allt ganska harmlösa. Inte som Styrsömyggen, vars bett kliar något vansinnigt.

När jag var liten tillbringade jag några veckor varje sommar hos mormor och morfar i Skåne. Mormor smorde alltid in mina myggbett med en särskild salva. Den hjälpte inte ett skvatt men jag tyckte om doften och tanken på att någon gjorde något.

Ur spår

Det är som att titta på ett tåg som spårat ur. Jag vet att jag inte borde titta p.g.a. kommer bli otäckt. Men jag kan inte låta bli. Och jag vet att jag borde säga ifrån eller göra något men jag kan inte. Det är för sent. Så jag tittar och tittar och önskar jag kunde blunda eller åtminstone vara så långt bort som möjligt när smällen kommer.

Jag hoppas verkligen jag inte är i närheten när smällen kommer. Och vad ska jag göra efteråt?

En sån där dag

I dag har jag tvättat, diskat, städat, gjort ärenden, glömt nycklar, glömt att jag skulle köpa jord åt mamma och glömt att äta. Mamma ringde sent på kvällen och undrade försiktigt om något hänt eftersom jag aldrig dök upp med den där säcken jord.

Och när jag gick förbi Mariaplans bokhandel såg jag att Joyce Carol Oates roman De fördömda äntligen, äntligen har kommit i pocket. Som jag har längtat! JCO goes gothic, det kan bli hur bra som helst.

Egentligen borde jag diska lite till men klockan är snart elva. Jag tror sängen med deckaren jag började på i går är ett bättre alternativ. Ska bara bädda med rena lakan först.

Avfrostat och födelsedagfirat

Dripp-dropp dripp-dropp lät det från köket tidigare i dag. Jag har äntligen frostat av frysen.

I går var jag ute på Styrsö. Vi firade syskonbarnbarnet som fyllde tre nyligen. Jag hade köpt en muminbok. Syrran var genussmart, hon hade köpt både skräcködlor (i plast) och gulliga små dockor med gulliga tillbehör.

20140427-215430.jpg
När vi skulle åka tillbaka till stan promenerade jag och brorsdottern över ön till Bratten. Det var liksom promenadläge, grönskan har kommit på allvar och vädret var fantastiskt. Det är så underbart att jag inte ens orkar noja över växthuseffekten.