Rastlöst
En vecka eller nåt med snö och is och jag börjar bli rastlös. Snö och is är halt och jag är rädd för att ramla. Mitt balanssinne är det inget fel på men motoriken i övrigt är rätt kass. Jag har inte riktigt kontroll över min kropp. Koordinationen av de olika delarna funkar inte. Får jag syn på något när jag går och jag vänder på huvudet för att titta närmare på det tar jag felsteg och svajar till. Det är irriterande även i vanliga fall och nu när gatorna är täckta av is suger det totalt.
Så jag avstår från långpromenaderna och väntar på tö. Det måste ju börja töa nån gång.
Vad gäller föreningslivet så är det högsäsong och jag har haft en del att göra. En del har varit intressant och kul, annat sänkte mitt humör alldeles. I går blev jag först jätteglad över ett positivt besked och sedan blev jag totalt jävla förbannad när jag fick skäll för att någon annan gjort fel. Föreningslivet är med andra ord som vilket arbetsliv som helst.
Nu har jag en hel del jobb framför datorn som väntar. Jag ska börja med att renskriva ett protokoll jag borde tagit itu för en vecka sen. När jag orkar släpa fram laptopen. Jag kanske orkar i morgon på morgonen.
Och så är det över sex veckor utan cigaretter.
Koffeinfritt
Så här i efterhand framstår det där med att göra kaffe halv tio på kvällen inte som så där väldigt genomtänkt. Sista gången jag kollade på klockan innan jag (äntligen) somnade var den halv fem. På morgonen alltså. Jag funderade på att gå upp men så somnade jag äntligen och vaknade vid tolvtiden först.
Hädanefter blir det koffeinfritt te på kvällarna. Åtminstone efter klockan nio.
För övrigt har jag börjat med svagare nikotinplåster. 12 timmar sen nu. Det känns, fast inte fullt så vedervärdigt som jag trodde.
Ut med julen
Kallt ute på kvällens långpromenad. Vattenpölarna har frusit till is. Men jag blev varm ändå. Fördelen med att promenera snabbt snabbt. Jag försöker gå så snabbt jag kan. Det är ju meningen att jag ska få upp konditionen. Och den har blivit bättre sen jag slutade röka men bra är den inte och den ska bli bättre.
Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.
Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.
Nyskyltat och så lite ångest på det
I dag fixade vi skylten i föreningslokalen. Det vill säga julskyltningen plockades ner redan förra helgen. I dag satte vi upp nytt. Temat är fest. Det ser riktigt bra ut. Nu ska bara budskapet som ska in, i form av ett gäng skyltar med olika texter.
Det är jag som ska göra skyltarna.
Och. Bara tanken på att plocka fram laptopen och slå på den och starta programmet och börja skriva (texter som redan är färdigformulerade, jag behöver inte ens tänka ut något) får mig att vilja kräkas.
Jag fattar det inte. Jag borde må bra. Senaste veckorna har jag mest slappat. Jag har spelat datorspel och läst och kollat på tv-serier och film och opera och promenerat en del och skrivit lite och sovit och sovit och sovit. Jag borde må fantastiskt. Men nej nej. Eller snarare: jag mådde bra tills i dag när vi höll på med skylten och jag fattade att julledigheten är över på riktigt och att jag måste börja prestera.
Herreminjesus. Jag får lägga ner föreningslivet. Eller åtminstone dra ner på engagemanget väldigt väldigt mycket.
Och så: I morgon är det 5 veckor sedan jag slutade röka. Jag är röksugen emellanåt men inte alls så mycket som i början. Framför allt tänker jag inte på cigaretter hela tiden. Röksuget dyker mest upp på kvällarna men oftast är jag mer sugen på glass och godis än på cigaretter.
Viktuppgång och bokval
Jag har gått upp i vikt sedan jag slutade röka. Inte mycket men älsklingsjeansen sitter inte riktigt som de ska längre. Jag antog att trenden kommer vara fortsatt uppåt ett tag och att jag till slut inte kommer i älsklingsjeansen överhuvudtaget.
Dags att börja röra på sig alltså. I förrgår blev det en långpromenad. Men i går snöade det och sedan regnade det och så bekymrad för min vikt är jag inte. I stället stannade jag hemma och skrev och funderade på vilken bok jag skulle börja läsa. Det blev ännu en spionthriller av John Le Carré. Mullvaden var rätt svårtuggad och jag ville kolla om Carré alltid skriver halvt obegripligt. Det verkar inte så, konstaterade jag när jag började läsa i natt. Spionen som kom in från kylan är betydligt lättare att komma in i. Jag skulle nog ha börjat med den och inte gått rakt på Mullvaden.
För övrigt verkar vädret i dag ok. Det snöar inte och jag tror inte det regnar heller. Och i vilket fall som helst måste jag ändå ut och köpa mjölk. Jag ger mig ut på promenad.
11 dagar
För 11 dagar sedan, drygt, slutade jag röka. Finito med cigaretter, på med nikotinplåster.
Klättrar på väggarna gör jag inte. Röksuget finns där, någonstans. Jag är hela tiden väldigt medveten om att jag inte längre röker. Det irriterar men för det mesta är irritationen hanterbar. Med undantag för senaste timmarna. Bara så där blev jag mycket mer röksugen än tidigare. Det känns gaaaaah, ungefär.
Jag antar att det kommer gå upp och ner ett tag. Under tiden räknar jag dagarna och timmarna.
För övrigt är jag fortfarande tom på ord. Jag mår inte dåligt, men saknar ord. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.
Lägesrapport
Ok. Så här är det.
Jag mår dåligt och har inte lust att skriva om att jag mår dåligt. Jag har inte lust att skriva överhuvudtaget vilket är lika bra eftersom jag inte har ord.
Men jag är less. Jag är less på att ha ett osynligt jävla handikapp. Jag är less på att inte ha någon framtid. Och jag är mer än less på idioter som inte ser och idioter som säger Du som har så gott om tid. Du som har det så bra. Du som kan sova så länge på morgonen.
Så åt helvete med er allihop och åt helvete med världen. Nu ska jag laga middag.