Lägesrapport
Ok. Så här är det.
Jag mår dåligt och har inte lust att skriva om att jag mår dåligt. Jag har inte lust att skriva överhuvudtaget vilket är lika bra eftersom jag inte har ord.
Men jag är less. Jag är less på att ha ett osynligt jävla handikapp. Jag är less på att inte ha någon framtid. Och jag är mer än less på idioter som inte ser och idioter som säger Du som har så gott om tid. Du som har det så bra. Du som kan sova så länge på morgonen.
Så åt helvete med er allihop och åt helvete med världen. Nu ska jag laga middag.
Jag rymmer
Om inte annat kan man ju alltid sätta sig och storgråta. Vilket inte hjälper det minsta, upplysningsvis. Jag fick bara huvudvärk. Undra på det. Det var en lång gråtattack.
Jag fattar inte det där med att det ska vara bra för själen att gråta i bland. Alla problem är ju kvar när man slutat gråta.
Jag tror att jag rymmer. Någonstans dit jag kan ta med mig katterna. Det här livet klarar jag inte av.
Inte för att mitt liv innehåller något som är oöverkomligt hemskt eller svårt. Men jag klarar inte av att ha ett liv och det var korkat av mig att tro att jag skulle göra det.
Sömnbrist
KRASCH lät det vid niotiden i morse. Jag vaknade med ett ryck och konstaterade yrvaket att någon av mina älsklingar rivit ner en av blomkrukorna i sovrumsfönstret.
Om jag struntade i förödelsen och somnade om? Oh ja. Klockan var över sju innan jag lyckades somna i morse. Efter en natt med knappt två timmars sömn ger jag blanka fanken i nedrivna pelargoner.
Nu har jag plockat upp skärvorna efter den krossade tallriken pelargonen stod på och dammsugat upp jorden. Och överväger att ta två propavan i stället för en i kväll.
Det finns tillfällen då jag undrar om min totalvägran av sömntabletter är så klok. Propavan är en insomningstablett. Insomningstabletter har sina fördelar.Till skillnad från the real deal så är de inte beroendeframkallande. Har knappt någon hangovereffekt. Ger inte sämre kvalitet på sömnen.
Nackdelen är att de inte är särskilt effektiva. Men utan propavan sover jag inte alls. Med och jag sover. För det mesta. Fast inte så mycket de senaste nätterna.
Uppdatering: Som en läsare påpekade fungerar inte propavan för alla. Jag skrev hur medicinen funkar för mig men tänkte inte på att människor reagerar olika på en och samma medicin. Jag känner flera som får både hangover och andra biverkningar av propavan och som inte kan ta den.
Midsommar
Det märktes redan igår eftermiddag att det var storhelg på gång. Färre bilar parkerade på gatorna. Många systemkassar på väg hem. Och lång kö till bankomaten. Midsommarfirande väntar.
Jag laddar för en lugn midsommar. Jag var bjuden till en kompis land. Men efter Ellys tur till veterinären förra veckan åker jag inte någonstans. Hemma För Vård Av Sjuk Katt, alltså. Elli tycks må bra men har fortfarande krage. Och på skrivbordet ligger ett recept på antibiotika, om hon skulle bli akut sjuk under helgen.
Inte fest utan date med kommissarie Morse och diverse andra mysterielösare alltså. Ska bli härligt. Jag är hysteriskt överstimulerad. De senaste veckorna har det varit för mycket att göra, för många människor, för mycket intryck. Jag behöver några dagars total overksamhet, befriad från rl.
Sommarskyltning, sommarvärme, sommarnoja, sommarnöje
I dag fixade P och jag skylten. Delar av den åtminstone. Temat var givet: sommar. Men ännu är det inte klart, vi behöver fler anslag och lite mer prylar. Anslagen ska jag göra, förhoppningsvis i veckan.
På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.
På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.
För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.
Kaffe, för mycket
Jag känner mig lite koffeinförgiftad. Undra på det. Jag tycker om STARKT kaffe. Sex muggar per dag. Minst. Resultat: jag balanserar ständigt på gränsen till förgiftning. Och senaste tiden har det blivit mer kaffe än vanligt. Som i torsdags, då jag var på årsmöte. Och i går när jag var och fikade på Botaniska trädgården med en kompis. För inte dricker jag mindre kaffe hemma bara för att jag stjälper i mig ett par muggar ute.
Nu mår jag bleurgh. Måste dra ner på kaffet. Åtminstone lite grann. Dricka mer te.
Herreminje vad trist det låter.