Resenostalgi
Hemma igen efter en vecka i Polen. Sedan i torsdags kväll. Och jepp. Det är alltid trevligt att komma hem. Jag trivs i Göteborg. Älskar min lilla lägenhet och mina katter. Tycker om att se bekanta ansikten omkring mig. Samtidigt vill jag tillbaka till Polen. Intressant land. Likt men ändå så olikt.
Nu har jag ägnat mig åt att landa. Smälta alla intryck. Återvända till rutinerna. Sova ut. Dagarna efter jag kommit hem från en resa sover jag mycket. Slår aldrig fel. Inte heller denna gång. Har blivit många timmar i sängen sedan jag kom hem.
När jag kom hem i torsdags kväll gjorde jag kaffe. Och drabbades genast av resenostalgi. I Polen har man gärna grädde i kaffet. Inte mjölk. Åtminstone där jag var. Szczecin, Warsawa, Krakow. Yum. Jag älskade det. Inte så nyttigt gissar jag. Men åh så gott.
Och där fick jag uppslaget till nästa blogginlägg. Kaffe i Polen.
Läs även andra bloggares åsikter om resor, reseskildring, Polen, kaffe
Flugfritt
En flugkoloni flyttade in i mitt kök. Men inte den där sortens flugor som bzzzz-ar och som jag förknippar med sommaren. Dem brukar mina katter äta upp. Mycket behändigt.
Inte sådana alltså. Utan bananflugor. Pyttesmå flygflän som om man inte vidtar radikala åtgärder snabbt förökar sig. Tyvärr är katterna totalt ointresserade av dem.
När jag nämnde mina objudna gäster för storasyrran frågade hon om jag köpt frukt på sistone. Aha. Det är därför de kallas bananflugor. Och jag köpte faktiskt bananer för ett tag sedan.
Det är det jag alltid har sagt. Frukt är inte nyttigt.
I vilket fall som helst är bananflugorna historia nu. Man kommer långt med en ihoprullad tidning.
Läs även andra bloggares åsikter om bananflugor, flugor, frukt, katter, sommar
Regn
Det regnar. Mycket. Det kommer förmodligen regna hela dagen. Jag behöver inte vattna. Jag kan stanna hemma hela dagen med gott samvete. Yay.
Eller nej. Jag måste handla mat. Åtminstone ost. Annars blir det inte en rolig frukost i morgon. Och jag måste köpa kattsand. Annars kommer inte katterna bli glada i kväll.
Attans.
Varmt, varmt, varmt
I dag kom värmen. Eller nej. Varmt var det redan i går eftermiddag. Varmt och fuktigt. Men molnigt. I dag sken solen. Det blev väldigt varmt. Fick mig att längta till trädgården på Styrsö. Någonstans i skuggan i trädgården på Styrsö. Underbara tanke.
Varma eftermiddagar är mitt vardagsrum inte en hit. Tyvärr är det där datorn står. Den stationära datorn. Men numera är jag begåvad med laptop. Kan ta med mig internet ut på gården. Underbara tanke.
Fast i dag blev det inget med den saken. Upp tidigt för ett par timmars flit framför datorn. Därpå ett två-och-en-halv-timmes-möte på eftermiddagen. En stunds vila när jag kom hem. Sen var jag tvungen att gå och storhandla. Tomt i kylskåp och skafferi. Disk efter det. En sen middag och en dos True Blood på SVT Play. Och så en timme arbetande framför datorn. Och sedär! klockan var midnatt.
Så tillbringade jag den första riktigt varma dagen i år.
Läs även andra bloggares åsikter om vår, väder, värme, fuktighet, inomhus, datorer
Väckarklocketristess
Min väckarklocka har stannat. För gott är jag rädd. Att byta batteri hjälper inte. Inte att knacka på den heller. Jag funderar på att kasta den i väggen. Inte för att jag tror att det skulle få klockan att fungera. Men mig skulle det pigga upp.
På min lista över saker som är urtrista att köpa hamnar klockor på andra plats. Efter dammsugarpåsar som intar hedersplatsen. Just före strumpor. Mördande tråkiga att handla. Gör det så sällan jag bara kan.
Finns dock en fördel med klockinköp. Dammsugarpåsar och strumpor betyder spårvagnsresor. Klockor däremot finns på promenadavstånd. Närmaste uraffär ligger ett par kvarter bort. Det kan jag leva med.
Jag måste leva med det. Två dagar i rad har jag vaknat 20 minuter innan jag ska ge mig iväg. Irriterande. Jag tycker inte om att stressa när jag är nyvaken. Vill dricka mitt kaffe i lugn och ro. Inte fnatta runt som en hysterisk höna i jakt på minuterna.
Så i morgon ska jag göra slag i saken. Jag går och köper en väckarklocka. Sen kan jag dricka mitt kaffe i lugn och ro. Förutsatt att jag orkat släpa mig upp när klockan ringt.
Panikstädning
Det finns en enorm fördel med att folk oväntat ringer och säger att de droppar in om en halvtimme. Panikstädningen. Snabbt och effektivt förvandlas lägenheten från Yttersta Kaos till Ett Minimum av ordning. Åtminstone så länge ingen öppnar dörren till sovrummet.
Och det finns det ju ingen anledning att göra.
Även besök som annonseras någon dag i förväg har sina fördelar. Måste ju städa inför dem också. Och då finns det ju tid att vara lite grundligare. Inte bara dammsuga utan också torka golven. Damma lite. Ta en tur till sopsorteringsstationen. Kanske röja lite bland pappershögarna på skrivbordet.
Kanske. Om andan faller på. Och inget roligare dyker upp. Och det är problemet med städning. Det dyker alltid upp något som är roligare.
Försummelse
Det finns en försummelse i mitt liv. Ett dåligt samvete som gnagt ett tag. Det stavas F-Ö-N-S-T-E-R. De är smutsiga. Mycket smutsiga. Jag minns inte när jag tvättade dem senast. Jag vill inte minnas.
Haken är att jag är höjdrädd. Går inte gärna ut på balkonger. Undviker hissar. Får en sugande känsla i magen när jag går över broar.
Fönstertvätt innebär närkontakt med höjder. Åtminstone om man som jag inte bor på bottenvåningen. Och har fönster som inte går att vända ut och in. Som kräver att man lutar sig ut över avgrunden för att tvätta på utsidan. När jag gör det suger det i magen. Jag tänker på hur lätt det är att falla ner. Betänker hur ont det måste göra när jag faller. Eller ja, när jag landar.
Jag vill inte falla. Alltså tvättar jag inte fönstren. Säger till mig själv att jag gör det nästa vecka. Eller nästnästa. Skjuter upp och skjuter upp. Och fönstren blir smutsigare och smutsigare. Snart kommer jag väl inte kunna se genom dem.
Undrar om jag kan få någon annan att tvätta dem? Någon som inte är rädd för höjder.