Datorer och kärnkraftverksnoja
Verkar som jag till slut fått ordning på Datorn från Helvetet. Den funkar som den ska. Fantastiskt.
Jag vågar inte riktigt tro på det. Jag väntar fortfarande på att datorn ska få en härdsmälta.
Vilket var en högst olämplig liknelse att ta till. Med tanke på vad som just nu pågår i Japan. Dumma, elaka mig.
Ganska intressant, ändå. Nyhetsrapporteringen senaste dygnet har väckt min självbevarelsedrift till liv. Jag är för närvarande plågsamt medveten om att jag bor 6 mil från ett kärnkraftverk. Normalt brukar jag förtränga det. Men nu går det inte. Varenda gång jag kollar nyheterna blir jag påmind.
Kunde inte staten placerat de där förbannade reaktorerna någon annanstans? Så långt bort från Göteborg som möjligt? Nånstans där ingen bor?
Jag ska sluta läsa nyheter. Nyhetsrapportering är inte bra för mig.
Trafikkaos i Paris
Paris, ja. I fyra dagar var jag där. En underbar stad att turista i. Bortsett från en liten detalj. Bilarna. Jag har aldrig sett så många bilar tidigare. Inte i Berlin. Absolut inte i Tallinn. Kanske i London, men det var så länge sedan.
Det bor 10 miljoner människor i Paris. Och parisarna älskar sina bilar. Åtminstone de parisare som tillhör den övre medelklassen och uppåt. Att åka kollektivt är inte tillräckligt classy. Nä, bil ska det vara. Och resultatet blir därefter. Bilar. Överallt. I mängder. Med tillhörande avgaslukt, oväsen och bilköer.
Avgaserna vande jag mig snabbt vid. Uttråkad i bilköerna hann jag inte bli. Det fanns ju så mycket att titta på. Inklusive trafiken. Parisarna har en liberal inställning till trafikregler. Och när andra bilister inte gör som de vill blir de förbannade. Det är skoj. Skoj är också alla mopedister och mc-förare som glatt zick-zackar mellan bilarna. Det är så spännande att vänta på smällen.
Men ljudet hade jag svårt för. Bilar låter. Även i snigelfart. Om inte annat så för att folk hänger på biltutan när trafiken trilskas. Vilket den ofta gör i Paris. Oväsendet är alltså otroligt. På vissa ställen går det inte att prata. Det är halvskrikande som gäller.
Cyklister då? Jodå, jag såg några. En och annan cykelbana också. Och det lär finnas lånecyklar. En miljösatsning. För biltrafiken i Paris är ett enormt miljöproblem. Det har iallafall en del parisare insett.
Läs även andra bloggares åsikter om Paris, reseskildring, bilar, trafik, miljö, miljöproblem, oväsen, avgaser, cyklar
Snö
Det snöade i natt. Jag hatar det. Snö är kallt, blött och halt.
Vackert säger en del. Visst. På landet. Tillräckligt med snö över vilken landsbygdsmiljö som helst och man är plötsligt i ett julkort. Väldigt Jenny Nyström. Som gjort för att en rödklädd liten gubbe med skägg ska dyka upp och börja dela ut klappar. Men jag är i en stad. Göteborg. Inte känd för sitt fina vinterväder. Här förvandlas snön på nolltid till en gråbrun sörja. Inte det minsta julkortsaktigt.
Det jäkligaste är att jag nuförtiden inte kan gnälla över snön ifred. Alltid är det någon förnuftig typ som påpekar att jag ska vara tacksam över att det överhuvudtaget blir snö. Med tanke på växthuseffekten. Den globala uppvärmningen som det snackas så mycket om.
Visst. Jag ska vara tacksam för att jag får se snö. Kul att vi inte står inför undergången riktigt än. Men jag gillar inte snön mer för det.
Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, Jenny Nyström, kyla, snö, väder, växthuseffekten