Slappedag
Fredagen blev en verklig slappedag. Planen var att jag skulle åka ut till Styrsö men när jag vaknade i går morse spöregnade det. Kändes mer som en dag att stanna hemma och mysa, läs slappa. Vilket blev vad jag ägnade dagen åt. Slappa alltså. Och njuta av svalkan och regnet.
Däremot var jag på Styrsö i fredags för en vecka sedan. Fint väder, men inte för varmt. Syrran och jag gick och badade. I vattnet var det riktigt varmt. När vi kommit upp ur vattnet åt vi kakor som hon bakat – helt ljuvliga. Enkla att göra, enligt syrran. Jag kanske skulle börja baka emellanåt.
På hemvägen såg vi att det var mycket rönnbär och slånbär. Mycket rönnbär sägs betyda kall vinter påpekade syrran. Hm. Blä. Mycket slånbär är däremot bra. Överväger att släpa ut syrran på slånbärsplockning när de är mogna och sedan kan hon göra slånbärssaft. Det är gott.
Nåväl. Det är inte vinter ännu. Fortfarande sommar och jag ska hinna göra lite mer sommarsaker och sen kommer hösten och jag älskar hösten.
Elementärt
Yes! Fotona från Polen klarade sig.
Jag hade laddat ordentligt innan jag reste. Kamera. Två minneskort. Åtskilliga nyladdade batterier. Allt jag behövde.
Och jag fotograferade. Flitigt. Efter tre dagar var första minneskortet fullt. Då var vi i Krakow. Och jag insåg vad jag glömt ta med mig. Ett element. För på hotellrummet i Krakow fanns inget. Inte i korridoren eller foajén heller.
Enligt expertisen ska man ju aldrig ska ta på ett minne eller nånting annat i en dator utan att först grabba tag i ett element. Något om statisk elektricitet. Samma sak gäller minneskort i kameror. Men nu befann jag mig alltså på ett hotell i Krakow, utan ett element i sikte.
Till slut frågade jag en datorkunnig person som fanns nära till hands. Han sa att han brukar rota i datorers innandömen utan att ta omvägen via ett element först. En chans på miljonen att det går snett, förklarade han.
Jag var lite skeptisk. Men utan element hade jag inte mycket att välja på. Jag bytte minneskort. Och ägnade resten åt resan åt att fundera på vad som hänt med fotona. Men jag oroade mig i onödan. Nu har jag lagt upp fotona på datorn och allt ser ut som det ska.
När jag väl hade bytt minneskort hittade jag faktiskt ett element. I hotellmatsalen.
Fotot föreställer en bro över floden Wisla i staden Torun, Polen.
Läs även andra bloggares åsikter om polen, reseskildring, torun, wisla, foto, minneskort, digitalkamera
Gestikulerat
Jag var lite osäker på om jag skulle klara mig i ett land där jag inte ens kan säga godmorgon. Men jag fattade snabbt att med gester kommer man långt. Som när jag skulle beställa kaffe på en rastplats på vägen mellan Szczecin och Torun. Damen i kassan kunde inte engelska. Jag kan alltså inte polska. Bortsett från ett ord. Kawa. Kaffe. Det sa jag. Och pekade ut ur caféet. Jag vill ta med mig kaffet.
Damen sa något jag inte förstod, gestikulerade och hämtade två burkar med kaffe. Hon visade mig. Något som såg ut som snabbkaffe. Och så finmalet kaffe som såg ut som bryggkaffe. Aha. Det finns två varianter. Jag valde pulvret som såg ut som vanligt bryggkaffe.
Vad damen därefter gjorde i köket bakom disken såg jag inte. Men några minuter senare fick jag mitt kaffe samt små behållare med socker och grädde. Resultatet blev starkt, sött och gott. Yum.
Läs även andra bloggares åsikter om polen, reseskildring, kaffe, café, språk
Kaffe på polska
Kaffe i Polen alltså. En mycket positiv upplevelse.
Visserligen var jag skeptisk först. Reseledaren berättade att i Polen brygger man inte kaffe. I stället lägger man kaffepulvret i botten på kannan eller koppen och häller på kokhett vatten. Hmmmm tänkte jag. Men insåg när jag fått min första kopp kaffe att jag varit skeptisk i onödan. Det kaffe jag drack i Polen var starkt och gott. Enda undantaget var hotellet i Warsawa. Fint SAS-ägt hotell. Serverade kaffe som liknade tevatten.
Men annars var kaffet alltså mer än utmärkt. Särskilt tillsammans med grädde. Grädde till kaffet tycks vara regeln. Åtminstone där jag var. På ett av hotellen fanns visserligen också varm mjölk. Men jag höll mig till grädde.
Det bästa av allt var möjligheten att själv fixa kaffe på hotellrummet i Warsawa och Krakow. Där fanns en bricka med en vattenkokare samt kaffe, te, grädde och socker. Allt som behövdes. Inget kostade det heller.
På hotellrummet i Warsawa fanns dessutom en flaska vatten. Kranvattnet i Polen var länge odrickbart. Nu anses det vara bättre men polackerna har behållit vanan att dricka flaskvatten.
En avgörande skillnad mellan Sveriges och Polen noterade jag. Här dricker vi kaffe efter i princip varje måltid. Så tycks inte vara fallet i Polen. Där fick vi aldrig kaffe till lunchen. Ofta inte till middagen heller. Undantaget var det SAS-ägda hotellet i Warsawa. Där kaffet alltså påminde om tevatten.
Men det gjorde inget. Det fanns ju caféer. På caféer i Warsawa och Krakow drack jag caffe latte och cappuccino. Kaffe värt att döda för. Och vänlig personal som hade lätt för att le.
Läs även andra bloggares åsikter om reseskildring, polen, kaffe, hotell, kafé
Resenostalgi
Hemma igen efter en vecka i Polen. Sedan i torsdags kväll. Och jepp. Det är alltid trevligt att komma hem. Jag trivs i Göteborg. Älskar min lilla lägenhet och mina katter. Tycker om att se bekanta ansikten omkring mig. Samtidigt vill jag tillbaka till Polen. Intressant land. Likt men ändå så olikt.
Nu har jag ägnat mig åt att landa. Smälta alla intryck. Återvända till rutinerna. Sova ut. Dagarna efter jag kommit hem från en resa sover jag mycket. Slår aldrig fel. Inte heller denna gång. Har blivit många timmar i sängen sedan jag kom hem.
När jag kom hem i torsdags kväll gjorde jag kaffe. Och drabbades genast av resenostalgi. I Polen har man gärna grädde i kaffet. Inte mjölk. Åtminstone där jag var. Szczecin, Warsawa, Krakow. Yum. Jag älskade det. Inte så nyttigt gissar jag. Men åh så gott.
Och där fick jag uppslaget till nästa blogginlägg. Kaffe i Polen.
Läs även andra bloggares åsikter om resor, reseskildring, Polen, kaffe
På Tjolöholm slott
Igår var jag på en somrig sommarutflykt. En kompis, en praktikant från hennes jobb och jag åkte till Tjolöholm slott. Ligger några mil söder om Göteborg. Vid kusten.
Slottet byggdes vid förra sekelskiftet men går i Tudorstil. 1500-tal, alltså. Resultatet är lite smaklöst. Plastigt, liksom. Men jag gillade fönstren. Och murgrönan. Och murarna. Och rosorna, även om de inte såg så pigga ut. Och vildvinen, som tycktes trivas förträffligt.
In i slottet kom vi inte. Sista guidade turen gick klockan fyra. Synd. Jag hade velat se interiören. Den ska ha varit mycket modern runt år 1900. En kontrast till slottets yttre som byggdes för att se gammalt ut.
Till slottet hör en liten slottspark och en strand. På stranden hade vi picknick. Luktade lik om det ruttnande sjögräset. Jag antar att det var sjögräset. Några lik såg jag inte till.
Sedan tog vi en promenad i skogen som också hör till godset. Mycket trevlig skog. Anlagda naturstigar som smälte in i landskapet underlättade vandringen och förhindrade att vi gick vilse.
Innan vi åkte tog vi en tur till byn där godsets arbetare bodde. Små röda stugor. Söta trädgårdar. Jag undrade hur det såg ut vid förra sekelskiftet. Lika gulligt då? Jag är skeptisk.
Vid byn fanns en kyrka. Den var också söt. Liten, enkel. Särskilt jämfört med slottet.