Vad en inte bör diskutera med en treåring

En kompis berättade på Facebook om förskolevikarien som hamnade i en diskussion med en treåring. Diskussionen rörde huruvida treåringen hade en pappa eller inte. Vikarien hävdade att alla barn har en pappa. Ungen förklarade att hen inte har en pappa, “det har mamma sagt”. Vikarien fortsatte att hävda att alla barn har en pappa. Kompisen, som känner till barnets hemförhållanden, flikade in något om skillnaden mellan biologi och kultur. Vikarien svarade nä, det finns alltid en pappa till ett barn.

Någonstans där skulle jag vilja backa bandet till när ungen första gången hävdade att hen inte har en pappa. Jag vill säga till vikarien: släpp diskussionen. Du pratar med en treåring. Det finns ingen anledning till att vinna en diskussion med en treåring. Dessutom vet du inte ett skvatt om hens hemförhållanden. Sluta klampa runt som en elefant i en porslinsfabrik.

Det är sådana situationer som får mig att förstå hur viktigt det är med utbildad förskolepersonal.

Nämen migrän #blogg100 Dag 25/100

Dagen efter årsmötet (som gick hur bra som helst) och migränanfallet kommer som ett brev på posten. Jag borde ha slagit vad. Jag får alltid migrän dagen efter jag har klarat av något stort och viktigt och stressframkallande. 

Om jag måste välja är migrän dagen efter naturligtvis mycket bättre än migrän dagen före, för dagen före skulle fucka upp planeringen fullständigt och det skulle bli en helt enorm stressfaktor. Nu är det visserligen rätt jobbigt – jag är inte störtförtjust i huvudvärk och illamående och spyor – men det är inte stressgenererande. Tvärtom faktiskt. Jag ligger vaken i sängen timme ut och timme in, utan att kunna läsa eller lyssna på radio, utan att kunna röra mig och jag har helt hysteriskt tråkigt. Och jag mår psykiskt bra av att ha det tråkigt med jämna mellanrum.

Det där med att inte kunna läsa är det som retar mig mest just nu. Boken jag läser är vansinnigt bra och jag hade tänkt läsa ut den i kväll. Det lär inte ske.

Sötsuget – Dag 4/100

Jag är så godissugen att det gör ont. I brist på godis sörplar jag i mig yoghurt med jordgubbssmak och säger till mig själv att jag ska köpa en stor påse vad som helst som innehåller sött och syrligt och lakrits i morgon när jag går ut.

Fast egentligen hoppas jag att sötsuget gått över tills dess. Jag har inte lust att lägga pengar på godis och i vilket fall som helst har jag gått upp i vikt så det räcker de senaste månaderna, tack så mycket. Så retfullt att behöva göra mig av med älsklingsjeans pga svullo.

Hög tid att jag börjar med de där vårpromenaderna. Jag har suttit inne och ugglat mest hela vintern.

Trasigt från Åhléns

Arrrgh! Strumpbyxorna jag köpte på Åhléns nyligen gick sönder vid första användningen. Jag köpte två par och bägge fick hål på hälarna efter några timmars användning. Jag vet att jag inte får kvalitetsprylar när jag köper strumpbyxor för 99 kr st men jag förväntar mig att de håller längre än så här.

Aldrig mer att jag köper något av Åhléns eget märke.

Borttappat: en munkjacka

Jag har tappat bort min gråvitrandiga munkjacka. Jag har letat efter den sen i måndags. Sista ledtråden: grannar såg den ligga kvarglömd utanför min port.

Sedan dess är den spårlöst försvunnen. Och jag vet att den inte ligger på gatorna runtomkring. Jag har kollat. Om jag hade haft färg kvar i skrivaren hade jag printat upp lappar och satt upp.

Men jag har ringt hyresvärdens kundservice och frågat om de har en avdelning för hittegods. Det slutade med att tjejen i växeln skrev en felanmälan.

Det sistnämnda är pinsamt. Det handlar om ett H&M-plagg jag köpte på loppis för 20 spänn. Men den har ett affektionsvärde. Den är stor och varm och jag älskar ränderna.

Jag hoppas att vem som än har tagit den förstår att uppskatta dess värde och tar väl hand om den.

M v h Materialisten.

Tvättfredag

Fördelen med att vara tant är att det är socialt accepterat åt att ägna fredagkvällen åt att tvätta och diska och annat vardagsaktigt. Inte så att någon skulle höjt på ögonbrynen om jag suttit på en uteservering med en öl. Men ingen tycker det är konstigt att jag väljer tvättstugan i stället för krogen.

20140425-233653.jpg
I bland tycker jag att det är sorgligt att jag inte längre är ung. Men sen minns jag hur jobbiga en del saker var och att jag är glad som tog mig igenom. Och jag saknar inte det där med att en fredagkväll i tvättstugan var en orsak till ångest.

Försvinn

Jag har vid upprepade tillfällen bett dig att inte kontakta mig. Jag har gång på gång sagt att jag inte vill att du sms:ar mig, ringer mig eller lämnar kommentarer på min blogg. Ändå envisas du.

Jag säger det en gång till: försvinn ut ur mitt liv. Jag tycker inte om dig. Jag behöver dig inte. Du intresserar mig inte. Och jag vill verkligen, verkligen inte ha med dig att göra.

Och det är det sista jag har att säga dig.

Sensommar

gp.se flaggar för att sommaren alldeles snart är över och att vi ska njuta bäst vi kan. Fint väder den här helgen, sedan blir det kallt och molnigt.

Men det har ju varit kallt och molnigt hela sommaren. Och regnigt. Det är ju sommar ändå. Och jag tycker om när det är svalt. Bra orienteringsväder också, bara det inte regnar. Men jag tycker synd om de som vill ha sol och värme.

Fast i går, när syrran och jag grundmålade ena långsidan på boa och det började regna, då svor jag. Vi har skrapat färg till förbannelse, både denna veckan och förra. Att börja måla var liksom belöningen. Men vädret ville inte samarbeta. Vi hade en knapp tredjedel kvar när regnet kom och sen ville det inte sluta. Och när det väl hade slutat var boa så blöt att det inte gick att måla. Bah!

Bisse hemma

Min lille kille fick följa med mig hem från veterinärbesöket i tisdags. Veterinären tyckte han ändå var i rätt bra skick och hon verkade imponerad när jag beskrev hur högt han hoppar här hemma. Men han var lite uttorkad och blodprovet visade att han har förhöjda njurvärden av vad-det-nu-heter och måste äta specialfoder. Och i dag lämnade jag ett kissprov hos veterinären.

En vet att en är djurägare när en traskar igenom Majorna med ett provrör katturin i näven.

Provet ska analyseras för tecken på urinsten. Jag hoppas på det bästa. Under tiden verkar Bela må oförskämt bra. Han är pigg och glad och kelen men krånglar lite med den nya maten. Första två måltiderna  mumsade han glatt i sig men i går kväll bestämde han sig för att matstrejka. Inte heller i dag åt han så väldigt mycket. Han vill hellre ha Ellis mat. Det får han inte. Och Elli surar för att hon inte får Belas mat. Så hon hänger på matstrejken.

Jag hoppas de börjar äta någon gång igen.