Annars är det business as usual. En hel del föreningsliv. En del promenerande och fotograferande. Och mycket läsande. Just nu är det mest reaböcker om Tredje riket och andra världskriget som gäller. Och en och annan ungdomsbok.

Mest anmärkningsvärda som hänt senaste dagarna: deltagaren i Göteborgsvarvet som sprang hem när varvet var avslutat. Fattar ni moralen? Själv orkade jag inte ens gå ut och kolla på Göteborgsvarvet. Jag låg och läste och sen låg jag och sov. Men jag gick ut på kvällen för att handla, och det var då jag såg killen som sprang hem. Jag borde ha applåderat honom.

Här kommer foton från syskonbarnbarnets första födelsedagskalas. Den lilla kvarterslokalen var full av föräldrarnas släktingar och vänner. Vi mumsade jättegoda cupcakes och tårta. Barnen fick fruktsallad.

Elly fick massa presenter och verkade tycka det var jättekul att öppna dem.

Överhuvudtaget verkade festens medelpunkt nöjd med dagen. Glad och pigg mest hela tiden. Och hejdlöst söt i grönrutig klänning.

Ännu ett årsmöte avklarat. Kvällen avlöpte ungefär  som förväntat, bortsett från att det blev sluten omröstning i en fråga.

Normalt tas omröstningarna med acklamation. Jag har alltid undrat varför. Nu vet jag. Slutna omröstningar tar tid, kan jag meddela. Åtminstone när det är många röstsedlar som ska lämnas och räknas. Jag hade gott om tid åt att fundera över digitalisering av omröstningar och hur praktiskt det hade varit med lite digitalisering just då.

Ett väldigt tråkigt besked under mötet. En person som har varit en jättetillgång för föreningen har valt att sluta. Avtackades på sedvanligt sätt med jättelik blomsterbukett.

Jag hoppas verkligen han kommer tillbaka. Vi behöver de som tänker nytt och stort.

För övrigt kan jag meddela att jag fortfarande är en f.d. rökare, trots alla möten och konferenser på sistone. Så frestande att under pauserna följa efter lämmeltåget ut till rökrutan. Men jag har hittills stått emot alla frestelser. Jag är mycket förvånad.

Jag trodde att jag skulle få mer gjort när jag slutade spela Facebookspel. Men vad gör jag? Hänger på Twitter.

Härmed deklarerar jag Twitterförbud. Några dagar. Tills jag fått något uträttat.

Abstinensen kommer knäcka mig. Jag känner det på mig.

Bela verkade må riktigt bra. Han har snällt tagit sin medicin hela veckan men i början kräktes han ett par-tre gånger. Jag blev orolig och i lördags fick jag äntligen tag på veterinären. Det hade gått snabbare om jag i fredags när hon skulle ringa mig inte spillt ut katternas vattenskål över telefonen. Sen funkade inte den telefonen på ett dygn.

I vilket fall. Veterinären tipsade om en magmedicin, Pro-Kolin+. Det är egentligen ett kosttillskott och har formen av en fet pasta. Också antibiotikan är också i form av en fet pasta. Pastan är lätt att ge till katten men svårt att få bort från kattpäls och människofingrar. Nu har jag fettfläckar lite överallt, inklusive min dagbok.

Men behandlingen verkar funka. Bela har inte kräkts sedan i torsdags och verkar i övrigt glad och pigg. Han äter ordentligt av det nya fodret och dricker bättre. Om några dagar ska jag ta ett nytt urinprov på honom.

Och jo. Jag mår också bra.

Bela äter riktigt hyfsat nu. Och nu i kväll försökte han inte ens norpa Ellis mat innan han började äta sitt eget (svindyra) specialfoder som ska få hyfs på hans njurvärden.

Elli gjorde några seriösa försök att stjäla Belas mat. Men jag satt i vägen. Det här med att Elli är smartare än hon ser ut. Och hon tror att jag är fullständigt pantad. Det är så hejdlöst gulligt.

Till slut gav hon upp och återvände till sin matskål och hon åt upp alltihop. Halleluja.

En vet att en är djurägare när en traskar igenom Majorna med ett provrör katturin i näven.

Provet ska analyseras för tecken på urinsten. Jag hoppas på det bästa. Under tiden verkar Bela må oförskämt bra. Han är pigg och glad och kelen men krånglar lite med den nya maten. Första två måltiderna  mumsade han glatt i sig men i går kväll bestämde han sig för att matstrejka. Inte heller i dag åt han så väldigt mycket. Han vill hellre ha Ellis mat. Det får han inte. Och Elli surar för att hon inte får Belas mat. Så hon hänger på matstrejken.

Jag hoppas de börjar äta någon gång igen.

Dessutom hjälpte jag en förening med en laptop. Inget svårt, jag skulle bara rensa ut onödigheter och kolla att allt funkade.

Sedan kom påsken och jag tog ledigt. Det var en behagligt slö påsk. Mest upphetsande som hände var att Elli dödade den där sladden som går mellan modemet och datorn.

Nu behöver jag en ny sladd. Jag överväger också att skänka bort Elli. Företrädesvis till ett sladdlöst hem.

Absolut.

Om det tog mig femton minuters promenad att komma på att ryggsäcken var ovanligt lätt med tanke på att jag just handlat?

Definitivt.

Vissa dagar är jag mer urblåst än vanligt.

Om jag kände mig rätt dum när jag kom tillbaka till affären och såg att den snälla kassörskan ställt undan kattmaten och apelsinerna i kassan, i väntan på att hjärnsläppet som glömt dem skulle komma tillbaka?

Kanske en smula litegrann.

Fotona tog jag efter jag hade handlat, innan jag kom på att jag hade glömt ta med mig vad jag handlat.