11 dagar
För 11 dagar sedan, drygt, slutade jag röka. Finito med cigaretter, på med nikotinplåster.
Klättrar på väggarna gör jag inte. Röksuget finns där, någonstans. Jag är hela tiden väldigt medveten om att jag inte längre röker. Det irriterar men för det mesta är irritationen hanterbar. Med undantag för senaste timmarna. Bara så där blev jag mycket mer röksugen än tidigare. Det känns gaaaaah, ungefär.
Jag antar att det kommer gå upp och ner ett tag. Under tiden räknar jag dagarna och timmarna.
För övrigt är jag fortfarande tom på ord. Jag mår inte dåligt, men saknar ord. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.
Kort kundkarriär
Ok. Det var nog den kortaste tiden jag varit kund hos ett företag någonsin.
Viaplay har ett erbjudande, första månaden gratis om man som nykund tecknar abonnemang. Såg jag i kväll när jag skulle kolla på Vampire Diaries på play. Bra tillfälle att prova på tyckte jag, skaffade konto och beställde TV-paketet. Vampire Diaries är värd att betala för när provmånaden var över.
Och sen skulle jag kolla på Vampire Diaries. Men inte. Vampire Diaries fanns inte ens med i utbudet. Ett mejl till supporten senare fick jag bekräftat att Vampire Diaries mycket riktigt skulle ingå i TV-paketet. Jag ombads kontakta telesupporten.
Jag satt redan i telefonkö till telesupporten. Och där satt jag i en timme innan jag kom fram. Då bad jag killen jag pratade med att säga upp mitt abonnemang. Jag hade kunnat leva med att tekniken krånglade, men inte med att sitta i telefonkö en timme. Telefonköer är deprimerande.
Ska tilläggas att mejlsupporten var betydligt snabbare än telefonsupporten. Personen jag hade mejlkontakt var artig och professionell. Hon sa också att de hade haft många telefonsamtal i kväll, därav kön. Men ändå, hon kunde ju inte avhjälpa själva problemet, att jag inte kunde kolla på vampyrerna jag ville kolla på.
Viaplay är snabba att svara på Twitter också. Bra att företag finns på Twitter och bra när de svarar snabbt.
Men ändå. Det blev alldeles för mycket trassel för en tjänst. Inget mer Viaplay premium för mig på ett bra tag. Jag får se Vampire Diaries på ordinarie play-tid.
Lägesrapport
Ok. Så här är det.
Jag mår dåligt och har inte lust att skriva om att jag mår dåligt. Jag har inte lust att skriva överhuvudtaget vilket är lika bra eftersom jag inte har ord.
Men jag är less. Jag är less på att ha ett osynligt jävla handikapp. Jag är less på att inte ha någon framtid. Och jag är mer än less på idioter som inte ser och idioter som säger Du som har så gott om tid. Du som har det så bra. Du som kan sova så länge på morgonen.
Så åt helvete med er allihop och åt helvete med världen. Nu ska jag laga middag.
Saknad
Jag vet att andra människor sörjer människor och att hon bara var en liten katt. Men hon var här i 18 år och jag är inte bra på förändringar. Jag förstår inte hur hon inte kan vara här.
Den första tiden ville jag ropa på henne, leta efter henne i lägenheten. Men jag visste att om jag gjorde det skulle världen kantra.
Så.
Rubbad dygnsrytm
Av någon anledning jag inte förstår är jag sömnig och redo för sängen redan vid midnatt. Och vaknar runt halv sju på morgonen. Varenda morgon, söndagar inklusive.
Det irriterar mig. Jag ska föreställa nattmänniska. Min normala dygnsrytm är rubbad. Dessutom missar jag tv-program som sänds mitt i natten. Som Law & Order CI. Illa, illa.
Funderar på vad jag kan göra för att återställa ordningen. Starkare kaffe senare på kvällen verkar som det mest logiska. Jag börjar med det.
Fotona tog jag i lördags när jag åkte ut till Styrsö. Det var dimma.
Saknad
När jag vänder mig om mot köksbordet för att ge också Sabina mat och inser att hon inte är där och aldrig kommer vara det.
Hon var bara en liten katt men hon var min tös. Hon fanns hos mig 18 år. Levande varelser är inte utbytbara.