Svalka, värme och spårvagnsplågor

Kallare väder är på väg enligt gp.se. Gärna! svarar jag. Jag klarar inte värme så bra. En vecka med 25-30 grader ute och jag börjar må blä och glähh. Soldyrkarna får ursäkta, men senaste dagarna har jag längtansfullt tänkt på 18-20 grader och växlande molnighet och regn.

När det är så här varmt är det trevligt att sitta i trädgården på Styrsö. Där fläktar det härligt. Men jag drar mig för att åka dit just nu. Orsaken är spårvagnsresan, som gp.se skriver om här. Rent helvetiskt varmt. Särskilt vidrigt är det  på helgerna när människor står som packade sillar i vagnarna. Verkligen packade sillar. Ofta är det så fullt att folk inte kan kliva på. De som mot förmodan ska av före Saltholmen har åtskilligt armbågande framför sig.

Näpp, Styrsö får vänta tills det blir svalare. Vilket det alltså ska bli snart. Och under tiden funderar jag på varför Västtrafik inte sätter in fler vagnar till Saltholmen på sommarhelgerna. Och varför det ska vara så svårt att fixa ordentliga fläktar till spårvagnarna. På tåg och långfärdsbussar går det ju.

Våren har kommit till Göteborg

Läste på gp.se för någon dag sedan att våren har kommit till Västkusten. Åtminstone den meteorologiska våren. Något om att dygnsmedeltemperaturen har varit 0 grader eller mer 7 dygn i sträck.

Det stämmer nog. Visserligen har jag försökt undvika att gå ut senaste tiden men helt har jag ju inte lyckats. Och så fort jag stuckit näsan utanför dörren har jag noterat vissa tecken. Fåglar som sjunger. Snödroppar i full blom. Krokusar som börjar slå ut. Och ljuset. Inte bara att dagarna blivit längre. Själva ljuset förändras.

P1050325-002Nåja. Att ljuset blivit annorlunda hade jag märkt även om jag inte gått. Vårljuset tränger in i min lägenhet, avslöjar mina försyndelser på städområdet och talar om för mig att det inte är meningen att jag ska sova på dagen. Det där sista håller jag inte med om. Jag överväger att köpa nya mörka, tjocka gardiner som inte släpper in något ljus till sovrummet.

Ett annat vårtecken här hemma är att katterna blivit ljuvligt vårspattiga. Åtminstone Elli och Constantine. De sover mindre och busar mer, kräver ständigt min uppmärksamhet och godtar inte ett avvisande, sitter i fönstret och låter lustigt när de ser en fågel.

Så gp.se har rätt. Det är vår. Åtminstone på Västkusten. Underbart. Jag är less på vintern. Jag är less på att behöva sätta på mig halva garderoben för att inte frysa inomhus. Jag är less på parkas med (fusk)pälskrage, halsdukar, vantar och grova vinterkängor. Jag är less på att det när som helst kan börja snöa. Jag är less på att naturen är kal och trist och deprimerande. Jag vill ha blommor, gröna blad, lite lagom värme. Jag vill ha vår – MER vår!

Krokusarna på bilden fotograferade jag i syrrans trädgård förra våren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nyårsfest, nyårsfyrverkerier och två stressade katter

Nyårsfirandet är över för den här gången. Jag var bjuden på fest hos kompisar. Trevliga människor- både vuxna och barn -, massa god mat, lekar och musikframträdanden (piano, dragspel och fiol, fast inte samtidigt). Avspänt och mysigt, precis så jag vill inleda ett nytt år.

Hemma var det inte lika avspänt. Mina katter är ett bekymmer i nyårssammanhang. Sedan gammalt vet jag att Leslie hatar fyrverkerier och jag hade mina dubier när det gällde Constantine också. När klockan närmade sig tolvslaget gick jag därför hem en sväng. Gav katterna mat, klappade dem och lekte med Leslie och Constantine i ett försök att avleda uppmärksamheten. Det fungerade någorlunda på Leslie. Gud vare tack för snören och lättdistraherade katter. Constantine däremot bet inget på. Han var påtagligt stressad, ilade runt i lägenheten på jakt efter en plats där han kunde gömma sig från oväsendet.

Honkatterna kunde inte brytt sig mindre om vare sig fyrverkerier eller mig. Möjligtvis var de irriterade för att smällandet hindrade dem från att somna.

Av detta drog jag en högst ovetenskapliga slutsats: hankatter är nervösa och blir rädda av fyrverkerier, honkatter är tuffare och bryr sig inte. Undrar om det skulle hålla i en mer vetenskapligt genomförd undersökning?

När det värsta var över runt 00.20 och Leslie och Stantin återfått lugnet gick jag tillbaka till festen en stund. Men inte så länge. Senast två låg jag nerbäddad i min egen säng, beväpnad med en bok. Läste tills jag somnade, med två (avsevärt lugnare) hankatter bredvid mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Snö

Det snöade i natt. Jag hatar det. Snö är kallt, blött och halt.

Vackert säger en del. Visst. På landet. Tillräckligt med snö över vilken landsbygdsmiljö som helst och man är plötsligt i ett julkort. Väldigt Jenny Nyström. Som gjort för att en rödklädd liten gubbe med skägg ska dyka upp och börja dela ut klappar. Men jag är i en stad. Göteborg. Inte känd för sitt fina vinterväder. Här förvandlas snön på nolltid till en gråbrun sörja. Inte det minsta julkortsaktigt.

Det jäkligaste är att jag nuförtiden inte kan gnälla över snön ifred. Alltid är det någon förnuftig typ som påpekar att jag ska vara tacksam över att det överhuvudtaget blir snö. Med tanke på växthuseffekten. Den globala uppvärmningen som det snackas så mycket om.

Visst. Jag ska vara tacksam för att jag får se snö. Kul att vi inte står inför undergången riktigt än. Men jag gillar inte snön mer för det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,