Vad en inte bör diskutera med en treåring

En kompis berättade på Facebook om förskolevikarien som hamnade i en diskussion med en treåring. Diskussionen rörde huruvida treåringen hade en pappa eller inte. Vikarien hävdade att alla barn har en pappa. Ungen förklarade att hen inte har en pappa, “det har mamma sagt”. Vikarien fortsatte att hävda att alla barn har en pappa. Kompisen, som känner till barnets hemförhållanden, flikade in något om skillnaden mellan biologi och kultur. Vikarien svarade nä, det finns alltid en pappa till ett barn.

Någonstans där skulle jag vilja backa bandet till när ungen första gången hävdade att hen inte har en pappa. Jag vill säga till vikarien: släpp diskussionen. Du pratar med en treåring. Det finns ingen anledning till att vinna en diskussion med en treåring. Dessutom vet du inte ett skvatt om hens hemförhållanden. Sluta klampa runt som en elefant i en porslinsfabrik.

Det är sådana situationer som får mig att förstå hur viktigt det är med utbildad förskolepersonal.

Bebisar och Blogg100 – Dag1/100

Det är den 1 mars och jag har en släng av VABruari (ont i halsen, varm, allmänt dassig). Jag tror att jag plockade upp smittan på ett möte å föreningens vägnar i torsdags. Förtjusande tvillingpojkar på 5 månader deltog och jag ägnade större delen av mötet åt att gulla med ungarna. Min biologiska klocka tvärdog för några år, ungefär samtidigt som jag fick mitt första syskonbarnbarn. Sedan dess placerar jag bebisar i samma kategori som kattungar. Alla ungar i småbarnsåldern hamnar i samma kategori som kattungar.

På fredagen kom halsondan. Jag är inte jättesjuk men det känns inte som läge för långa promenader heller. Men det gör inget. Snöblandat regn ute. Jag stannar gärna inne.

Jag har också bestämt mig för att hänga på Blogg100 pga mår bra av att skriva. Tanken är att en ska blogga 100 dagar i rad. Jag fixade det nästan förra året – jag missade några dagar. Den här gången ska jag försöka pytsa ut 100 inlägg en gång om dagen utan avbrott. Jajamen!

Aldrig okej

Hade tänkt skriva något om hur underbart det var att ta en promenad i dag. Men blogginlägget kom av sig när jag läste om 9-åringen som misshandlades på Malmö Central. En vakt anlitad av Jernhusen satte sig på ungen och dunkade hans huvud i stengolvet. Vad i helvete liksom? Det är aldrig okej att sätta sig på en 9-åring och dunka hans huvud i ett stengolv.

Vad försiggår i skallen på en vuxen man som gör en sådan sak?

Övergångsålder

Det finns aspekter av klimakteriet jag skulle kunna leva utan. Som vallningar. Av vilka jag har haft mycket på sistone.

Men bortsett från det är jag tillfreds med utvecklingen. Symptomen på endometrios har nästan försvunnit. Och även om det är sorgesamt att jag aldrig kommer att få barn så är barnlösheten bra. Let’s face it, jag hade blivit en förfärlig morsa.