Så bra då att höstsäsongen av föreningslivet har kommit i gång. Den startade i måndags. Jag har massor att göra och hittills bara fått gjort en bråkdel. Dags att sätta fart. Första anhalten: att göra anslag till skylten i föreningslokalen.

Inte bara föreningssäsongen som dragit igång. Fotosöndag har också startat. Förra veckan var temat Sommarminne. Det var enkelt, bara att leta bland fotona jag tagit under sommaren. Denna veckan var lite besvärligare: Negativt utrymme. Det vet jag knappt vad det är, vilket inte hindrade mig från att försöka. Ska kolla på de andras bidrag senare, se hur de har tolkat uppgiften.

Sommarregn är bra. Ingen som säger åt mig att gå ut i det fina vädret. Jag talar inte om för mig själv att jag borde gå ut i det fina vädret. Vilket jag för övrigt nästan aldrig gör. Klarblå himmel och 25 grader och jag håller mig hemma till kvällen kommer. Jag hanterar inte sol och värme särskilt bra. Medicinska skäl. Promenerar gör jag helst när solen håller sig borta och termometern håller sig på 22 eller under.

Enda nackdelen med regn är att det är svårt att fotografera i. Det går, men det är lite meckigt. Men jaja. Världen är inte perfekt.

På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.

På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.

För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.

När vi var klara med planteringen käkade vi grillad korv. Sedan gick jag till odlingslotterna och spred ut snigelgift. Senaste veckans regn betyder att monstren från helvetet a.k.a mördarsniglarna vaknar till liv, förökar sig, gör sig redo att invadera våra odlingar.

Visserligen gillar jag djur, men det finns gränser.  Ur mördarsnigelsynpunkt är våra lotter himmelriket på jorden. Invid en skogsbacke, på fuktig mark. Sniglarna älskar det. En regnig vår och de tar över totalt.

Snigelgift är ingen mirakelkur men det hjälper. Dessutom lär det vara en hyfsat behaglig död. Sniglarna tror de har ätit mat och inte gift, kryper undan, mätta och belåtna, för att göra vad nu sniglar gör när de inte äter eller förökar sig. Och så dör de av svält utan att fatta det.

Sniglar är inte allt för smarta. Bra det. Annars hade de tagit över planeten, förr eller senare. I dag våra odlingslotter, i morgon världen.

Nu är jag helmatt. Kraschade i tv-soffan för närmare fyra timmar sedan och har knappt rört mig sedan dess. Bortsett från ut i köket för att göra kaffe och ut på gatan för att röka.

Jorden, förresten. När jag kom hem från affären planterade jag om hälften av pelargonerna. De ser fortfarande små och nerklippta och ynkliga ut men tittar jag noga ser jag att små små gröna blad spricker fram.

Nu ska jag kravla ut i köket för att göra en kopp te. Sedan ska jag redigera texter till en sajt. Kanske. Eller så fortsätter jag att titta på tv och twittra och spela Facebookspel.

Så här fina är inte mina pelargoner

Blommor är inte som katter. De väsnas inte när de är hungriga. Vill de ha uppmärksamhet hoppar de inte upp i knät. De bara står där, stumma, övergivna.

Men sega är de, pelargoner. Åtminstone mina. Nu har jag klippt ner dem. Nästa vecka ska jag gå och köpa jord. Jag hoppas de överlever chocken.

Inte så här heller. Men snart, kanske.

I dag – nah, i går, klockan är över midnatt – var jag ute och fotograferade. Behöver bilder på hus i Majorna. Dels till en sajt jag håller på att sätta upp för föreningen, dels som illustrationer på anslag, också åt föreningen. När jag gick ut trodde jag att det skulle vara rätt trist att fotografera gator där jag går så ofta. Men jag insåg snabbt hur  mycket mer jag ser när jag betraktar världen genom kameralinsen. Detaljer som jag tidigare inte lagt märke till. Och roliga vinklar.

Blev en hel del foton. Inte bara på hus.  Tog en del foton på Sjömanskyrkogården på Bangatan. Och massor på diverse vårblommor. Och några på katter.

Har inte lagt upp fotona på datorn ännu. Väntar på att kamerabatterierna, som dog när jag var på väg hem, ska laddas upp igen. Så i väntan på det får det bli foton som jag tog förra veckan.

Det är ett mirakel. Var ute vid odlingslotterna i går kväll. Rådjuren har inte käkat upp rosenknopparna. Fantastiskt. Förra åren åt de upp rubbet. Jag såg inte en utslagen ros förrän i augusti. Gissar på att rådjuren tröttnade på att äta rosenknoppar efter ett par månader.

Anledningen till årets mirakel är antirådjursmedlet jag köpte. En burk kostar en förmögenhet. I burken finns en brunsvart fet sörja som stinker askkopp och som är ett elände att få bort från händerna. För att inte tala om kläderna. Plasthandskar rekommenderas. Och om du är klumpig, kläder du inte är rädd om. Sörjan stryks på trästickor eller blomsterpinnar som sticks ner i jorden. Rådjuren avskyr lukten. Eller för att vara exakt, stanken.

Människor tycker inte om den heller. Men vi har sämre luktsinne än rådjur. Efter ett tag känner vi den inte. Tack och lov. Annars hade inte grannarna varit glada på mig just nu.

Jag kommer få se blommande rosor den här sommaren. Tidigt den här sommaren. Fantastiskt.

Satte blommorna i ett ekfat. Jorden i ekfatet var ju från förra året, så jag fick ta bort det översta lagret – en dryg decimeter – och fylla på med ny jord samt lite gödsel. Sen ner med blommorna och så en kanna vatten på det. Klart.

Bredvid ekfatet stod en tom plasturna. Jag gav i uppdrag åt en granne att själv köpa in lite petunior eller något annat billigt för de pengar som blivit över. Grannen planterar. Han hade tänkt plantera blommorna i ekfatet också, men jag hade en stund över så jag tyckte det var lika bra att göra det. Kändes trevligt att få plantorna i jorden, liksom.

Trevligt är också att så många grannar har hjälptes åt att vattna förra veckan. Det var varma dagar och att vattna har varit nödvändigt. Men den här veckan har det regnat mer eller mindre hela tiden. Ingen vattning nödvändig.

Däremot blir det mer plantering. Jag har fått ytterligare några sommarblommor av mamma. Hämtade dem hos henne i torsdags. Tänkte försöka få dem i jorden i morgon.

Hektiskt i min värld betyder mycket föreningsarbete. Möten, givetvis.  Men inte bara möten – förra torsdagen köpte vi och planterade sommarblommor till gården. Tog en hel dag att handla, släpa fram alla urnor och plantera. Flera grannar hjälptes åt.  När jag kom hem vid halvniotiden på kvällen var jag halvdöd men nöjd.

Har fått göra en del kompletteringar i efterhand. Jorden tog liksom slut. En granne åkte och köpte mer för några dagar sedan. Blommorna tog också slut. Jag fick lite fler av syrran i onsdags. Har ägnat en del tid den här veckan åt att fylla på jord och plantera. Nästa vecka ska jag fixa ytterligare några blommor. Sen får det vara bra.

Inköp på IT-området har också stått på agendan. Eller ja. Hittills har vi bara kollat exakt vad vi ska köpa. Vi har ju en budget. Ett maxbelopp. Och en inköpslista. Och kravet att köpa grejer som funkar. Det vi sysslat med nu är att få de tre faktorerna att gå ihop. Då är det bra att ha med sig en kille som är en hejare på tekniken.

Nu är det mer möten på gång. I går – det är över midnatt – blev det en heldag. I dag väntar en halvdag. Och på söndag ska jag stå framför massa människor och prata. Ska presentera en grupp jag arbetar med. Företrädesvis så kort tid som möjligt. Scenskräck.

Nästa vecka är det dags för IT-inköpen. Och de sista sommarblommorna. Sedan återgår mitt liv till en mer normal hastighet. Då ska jag ägna mig åt mig. Och så ska jag jobba.

Det är i alla fall planen.