Hamla träd

Tillbringade helgen ute på ön. Syrran och jag var riktigt nyttiga. Nyttiga som i fixade undan en del arbete.

På lördagen hamlade syrran almen. Mitt jobb var att ta till vara på de största grenarna, befria dem från löv och kvistar så att de kan användas som blomsterpinnar och liknande. Och när almen var hamlad och grenarna omhändertagna finfördelade vi resterna och dumpade i komposten.

På söndagen släpade vi en gammal tv till återvinningsstationen, med hjälp av en rullkärra. Det tar 45 minuter att gå till återvinningsstationen men det var fint promenadväder och halvvägs dit snubblade vi över en loppis. Syrran köpte duplolego (till barnbarnet) och överkast. Jag köpte en bok, Mullvaden av John le Carré, nyutgåvan med Gary Oldman från Tinker tailor soldier spy på omslaget.

Återvinningsstationen var av den där sorten som jag skulle vilja ha i Majorna. Finns behållare för allt möjligt, inklusive hemelektronik. Och asbest. Asbest ska lämnas invirad i plast, upplyste en skylt. Det låter ju vettigt.

När vi dumpat tv:n gick vi hem med våra loppisfynd. Och sen drack vi kaffe och åt glass. Vi åt glass på lördagen också. Fast då käkade vi middag först. Pyttipanna är bästa slappematen när en hamlat en alm.

Målsättningar

Mitt främsta mål i dag är att läsa ut Dracula. Och att laga middag. Och att hålla mig vaken till 23.

Dracula läser jag på engelska. Det var en engelsk utgåva jag hade hemma och dessutom har jag hört att översättningarna är dåliga. Men Dracula på engelska går långsammare än långsammast. 1890-talet uttryckte sig annorlunda än 2000-talet. Jag har emellanåt svårt att hänga med. Inte en chans att jag läser Frankenstein på originalspråket. Jag kommer fatta nada.

Det där med att hålla mig vaken till 23 blir en utmaning. Just nu vill jag bara sova och sova och sova men lägger jag mig nu kommer jag att vakna 5 i morgon och så kul är inte riktigt tidiga vardagsmorgnar.

Nu ska jag börja med middagen. Pasta med köttfärssås. Dränkt i vitlök. Det senare i pulverform, givetvis. Matlagning ska vara enkel.

Viktuppgång och bokval

Jag har gått upp i vikt sedan jag slutade röka. Inte mycket men älsklingsjeansen sitter inte riktigt som de ska längre. Jag antog att trenden kommer vara fortsatt uppåt ett tag och att jag till slut inte kommer i älsklingsjeansen överhuvudtaget.

Dags att börja röra på sig alltså. I förrgår blev det en långpromenad. Men i går snöade det och sedan regnade det och bekymrad för min vikt är jag inte. I stället stannade jag hemma och skrev och funderade på vilken bok jag skulle börja läsa. Det blev ännu en spionthriller av John Le Carré. Mullvaden var rätt svårtuggad och jag ville kolla om Carré alltid skriver halvt obegripligt. Det verkar inte så, konstaterade jag när jag började läsa i natt. Spionen som kom in från kylan är betydligt lättare att komma in i. Jag skulle nog ha börjat med den och inte gått rakt på Mullvaden.

 

För övrigt verkar vädret i dag ok. Det snöar inte och jag tror inte det regnar heller. Och i vilket fall som helst måste jag ändå ut och köpa mjölk. Jag ger mig ut på promenad.

Sommarskyltning, sommarvärme, sommarnoja, sommarnöje

I dag fixade P och jag skylten. Delar av den åtminstone. Temat var givet: sommar. Men ännu är det inte klart, vi behöver fler anslag och lite mer prylar. Anslagen ska jag göra, förhoppningsvis i veckan.

På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.

På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.

För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.

 

 

Bokrea!

Årets stora bokrea började i dag. Jag min pappskalle hade inte kollat öppettiderna på den lokala bokhandeln och traskade dit strax före midnatt i går. Stängt. Skulle öppna 08.00. Bara att traska hem igen. Men jag fick i allafall köpt cigaretter på vägen.

I morse strax före åtta var jag på plats igen. Kunde snabbt konstatera att bokmässan inte är vad den varit. För några år sedan var det packat med folk i den lokala bokaffären den första timmen av bokrean. Nu var vi några få tappra.

Gissar att näthandeln slår hårt mot den ordinarie bokhandeln. På nätet kunde man förhandsbeställa reaböcker redan för 2 veckor sedan. Jag var en av dem som gjorde det. Många böcker. Inte ville jag vänta tills bokreapremiären när jag kunde förbeställa på nätet. Dessutom är priserna på nätet lägre.

Men allt finns inte på nätet. De ordinarie bokhandlarna passar på att rensa i sitt sortiment under rean. Sånt som inte hamnar i reakatalogerna. Jag ville kolla om det fanns några fynd. Dessutom var det en bok som jag missat att beställa på nätet och som jag ville ha tag på.

Jag fick tag på boken jag missat på nätet. Och hittade ett par pocketböcker för tio spänn styck. Dessutom passade jag på att botanisera i det ordinarie pocketutbudet. Bokhandeln körde med 30% nedsatt på det ordinarie. Ett erbjudande jag inte kunde motstå.

Historien om den försummade måste-listan.

Jag har femtioelva saker jag måste fixa närmaste dagarna. Jag borde fokusera. Koncentrera mig på listan med måsten. Men vad gör jag? Hänger på Bloggy. I timmar.

I förmiddags kastade jag mig med liv och lust in i en politisk diskussion på Bloggy. Och eftersom jag är jag drällde jag historiska exempel och argument omkring mig. Jag älskar historia. Dessutom tror jag uppriktigt att människor kan lära av historien. I formen av varnande exempel. Gör inte så och så för det har prövats tidigare och då gick det åt helvete. Ungefär.

Alltså. Så fort det pratas politik börjar jag snacka historia. Så även i förmiddags. Jag vet inte om de andra som deltog i diskussionen var helt roade. Men jag hade skoj. Väl skoj. Jag fastnade framför Bloggy och av de femtioelva saker jag skulle ha fixat blev bara ett par ordnade.

Under kvällen försökte jag ta igen förlorad tid. En handfull måsten avklarades. Jag började känna mig nöjd med mig själv. Inbillade mig att jag hade kontroll över situationen. Tills jag loggade in på Bloggy igen.

Jag tänkte bara skriva några strökommentarer. Inte engagera mig i något. Men så lanserade Sjumilakliv idén om en blogg för recensioner av pocketböcker. En lysande idé. Snabbt blev jag medskribent på PocketBloggen. Och måste-listan förpassades till morgondagen.

Nu har jag lätt panik. De närmaste dagarna kommer bli stressade. Måste-listan måste klaras av. Dessutom ska jag slänga ihop en recension. Hurra för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Massgrav från andra världskriget i Polen

Enligt dn.se hittades i höstas en massgrav från andra världskriget i Polen. Polska massgravar från andra världskriget hör nu inte till ovanligheterna. De absolut värsta tyska övergreppen under andra världskriget skedde i Öst- och Centraleuropa.

Det som skiljer ut det här fallet från många andra är vilka de ca 1 800 döda var. Mycket tyder på att det rör sig om civila tyskar från den då ostpreussiska staden Marienburg, avlidna under krigets slutskede. Tio procent av de döda har avrättats. Resten antas ha dött av kyla och hunger och av artillerield då Röda armén trängde igenom det då tyska Ostpreussen. Underligt är att de döda begravts nakna och att tandplomber i metall tycks ha avlägsnats från kropparna.

Av naturliga skäl har historieforskningen länge fokuserat på de brott mot mänskligheten tyskarna begick under Tredje Riket och andra världskriget. Men på senare år har historikerna även börjat uppmärksamma hur krigshandlingarna påverkade de civila tyskarna, särskilt under krigets sista månader.

Intressanta böcker om det senare är:

  • Stalins hämnd – Röda armén i Tyskland 1944-1945 av Niclas Sennerteg (2001),
  • Dödens hav – Östersjön 1945 av Claes-Göran Wetterholm (2002),
  • Dresden – Tisdag den 13 februari 1945 av Frederick Taylor (2004).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,