Sötsuget – Dag 4/100

Jag är så godissugen att det gör ont. I brist på godis sörplar jag i mig yoghurt med jordgubbssmak och säger till mig själv att jag ska köpa en stor påse vad som helst som innehåller sött och syrligt och lakrits i morgon när jag går ut.

Fast egentligen hoppas jag att sötsuget gått över tills dess. Jag har inte lust att lägga pengar på godis och i vilket fall som helst har jag gått upp i vikt så det räcker de senaste månaderna, tack så mycket. Så retfullt att behöva göra mig av med älsklingsjeans pga svullo.

Hög tid att jag börjar med de där vårpromenaderna. Jag har suttit inne och ugglat mest hela vintern.

Nähä

Det är ju bara att inse: det fungerar inte. Jag vill umgås och jag tycker det är roligt att spela. Men jag tycker inte att det är roligt att dricka längre och så kul är det inte när andra gör det heller. Jag bör inte ens dricka så den där jävla mojiton kunde jag skippat.

Och jag vill sova på natten. Jag spyr av att inte få sova på natten. Och det går inte att sova så.

Och mellansyrran blir hemsk när hon dricker och jag står inte ut.

Förut ett tag drack vi aldrig och alla sa att det var så bra och trevligt att vi inte gjorde det.

Alltihop är väldigt sorgligt och egentligen skulle jag vilja sätta mig ner och gråta. Men det fungerar inte det heller.

Mobilransonering

Uppenbarligen kan en få ont i hand och handled av för flitigt användande av mobilen. Ett tidigare handledsbrott kan spela in i sammanhanget. I vilket fall som helst gör det riktigt ont. Och eftersom det är så pinsamt att kontakta vårdcentralen för en sån sak har jag ålagt mig själv mobilransonering.

Så nu lägger jag ifrån mig mobilen och rör den inte förrän i morgon. På hedersord. Minsann.

Koffeinkickad

Jättesmart att hälla i mig massa kaffe klockan nio på kvällen. Nu är jag pigg som en lärka i morgonsolen och vill inte alls lägga mig fastän klockan är nära midnatt. Jag kommer antagligen somna lagom till soluppgången.

Så det är ju bra att jag precis börjat på en ny bok. Nattens dåd av Dennis Lehane, mycket bra hittills.

Och så måste jag bli bättre på att tänka efter före.

Koffeinbegäret

Kanhända att det inte handlar om influensa utan bara en vanlig förkylning. Men jag tycker fortsatt synd om mig själv.

Fast jag har varit ute i dag. Slut på nödvändigheter som kaffe, mjölk och äpplen. Det var särskilt det där med kaffet som fick ut mig. Jag menar, hela poängen med att laga middag är kaffet efter maten.

För övrigt kan jag meddela att jag numera har standardmjölk och inte blaskig mellanmjölk till koffeinet. Sommarhalvåret är officiellt här.

Kaffeberoendet

Jag var hos läkarbesök i dag. Fick rekommendationen att dra ner på koffeinintaget. Mycket. Om jag tolkade läkaren rätt gärna till en tredjedel eller mindre. Så långt vet jag inte om jag kan nå men jag ska göra ett ärligt försök. När allt kommer omkring lyckades jag sluta röka. Inte ett bloss på 11 månader nu.

Men jag tror att det kommer bli svårare att dra ner på kaffet. Särskilt som jag inte bör byta ut det mot te. Om det inte är örtte. Herregud. Jag kommer börja dricka örtte.

För övrigt är jag fortfarande under utredning. Ska tillbaka om en månad. Då ska jag få svar på blodprov och göra ultraljud. Och redovisa mina eventuella framgångar med koffeinminskandet. Det ska bli spännande.

Ingen middag, sen middag

När jag har mycket att göra och skriver långa måste-listor borde jag rafsa ner ÄT MIDDAG högst upp. Jag har en tendens att glömma att äta när jag har mycket annat i skallen. I torsdags blev det ingen middag alls. I fredags satte jag på pastavattnet tio i tio.  På kvällen alltså. I går började jag fixa med middagen kl nio.

I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.

Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.

Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.

Inte ett bloss på 15 dagar

Status: nöjd och belåten. Jag dricker kaffe. Och jag har ätit glass. Mycket glass. Wienernougat. Jag ser det som en belöning. För  jag inte har tagit ett bloss på 15 dagar.

Jag är ytterst förvånad. Jag inte tagit ett bloss på 15 dagar har inte hänt på i allafall 10 år. För även när jag slutar röka brukar det alltid bli någon cigarett så där varannan dag. Eller varje.

Undra på att jag alltid börjar röka igen. Jag slutar ju aldrig.

Men nu.  Inte. Ett bloss. 15 dagar. Det närmaste jag kommit en cigarett är ett par meter. Det var i Polen. Utanför hotellet. Hotellen. Där stod det jämt folk och hängde med en cigarett i handen. Jag blängde alltid illvilligt på cigaretten. Och dess ägare. Men jag gick aldrig och köpte några själva. Och då ska ni veta att cigaretter är oförskämt billiga i Polen. Det var ju inte som jag inte hade råd.

Alltså. Inte ett bloss på 15 dagar.

Jag förtjänade den där glassen. Men uppriktigt sagt: jag hade ätit den ändå. Det är ju så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gestikulerat

Jag var lite osäker på om jag skulle klara mig i ett land där jag inte ens kan säga godmorgon. Men jag fattade snabbt att med gester kommer man långt. Som när jag skulle beställa kaffe på en rastplats på vägen mellan Szczecin och Torun. Damen i kassan kunde inte engelska. Jag kan alltså inte polska. Bortsett från ett ord. Kawa. Kaffe. Det sa jag. Och pekade ut ur caféet. Jag vill ta med mig kaffet.

Damen sa något jag inte förstod, gestikulerade och hämtade två burkar med kaffe. Hon visade mig. Något som såg ut som snabbkaffe. Och så finmalet kaffe som såg ut som bryggkaffe. Aha. Det finns två varianter. Jag valde pulvret som såg ut som vanligt bryggkaffe.

Vad damen därefter gjorde i köket bakom disken såg jag inte. Men några minuter senare fick jag mitt kaffe samt små behållare med socker och grädde. Resultatet blev starkt, sött och gott. Yum.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kaffe på polska

Kaffe i Polen alltså. En mycket positiv upplevelse.

Visserligen var jag skeptisk först. Reseledaren berättade att i Polen brygger man inte kaffe. I stället lägger man kaffepulvret i botten på kannan eller koppen och häller på kokhett vatten. Hmmmm tänkte jag. Men insåg när jag fått min första kopp kaffe att jag varit skeptisk i onödan. Det kaffe jag drack i Polen var starkt och gott. Enda undantaget var hotellet i Warsawa. Fint SAS-ägt hotell. Serverade kaffe som liknade tevatten.

Men annars var kaffet alltså mer än utmärkt. Särskilt tillsammans med grädde. Grädde till kaffet tycks vara regeln. Åtminstone där jag var. På ett av hotellen fanns visserligen också varm mjölk. Men jag höll mig till grädde.

Det bästa av allt var möjligheten att själv fixa kaffe på hotellrummet i Warsawa och Krakow.  Där fanns en bricka med en vattenkokare samt kaffe, te, grädde och socker. Allt som behövdes. Inget kostade det heller.

På hotellrummet i Warsawa fanns dessutom en flaska vatten. Kranvattnet i Polen var länge odrickbart. Nu anses det vara bättre men polackerna har behållit vanan att dricka flaskvatten.

En avgörande skillnad mellan Sveriges och Polen noterade jag. Här dricker vi kaffe efter i princip varje måltid. Så tycks inte vara fallet i Polen. Där fick vi aldrig kaffe till lunchen. Ofta inte till middagen heller. Undantaget var det SAS-ägda hotellet i Warsawa. Där kaffet alltså påminde om tevatten.

Men det gjorde inget. Det fanns ju caféer. På caféer i Warsawa och Krakow drack jag caffe latte och cappuccino. Kaffe värt att döda för. Och vänlig personal som hade lätt för att le.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,