Fånspelandet är skojigt!

Ok. Det är bara att erkänna faktum. Jag är fast. I Facebookspelträsket. Och jag har kul. Det trodde jag aldrig. Ända sedan jag skaffade ett FB-konto har jag retat mig på att folk spammat FB med deras spelresultat. Inte fattat grejen.

Men så skickade någon mig en invite till FarmVille. Med inviten följde ett gulligt djur. Gulliga djur har jag svårt att motstå. Så jag började spela FarmVille. Och sen YoVille. Tyckte det var urfånigt. Fick dåligt samvete för att jag slösade bort min tid.

Men. För ett par dagar sedan slog det mig. Jag har roligt. Jag älskar att pyssla med min lilla farm i FarmVille. Så och skörda grödor, bygga inhägnader åt djuren, gneta ihop till ett verktygsbod.  Nu vill jag expandera. Men först måste jag få fler grannar.

YoVille är inte lika skoj. Går långsammare att få ihop coins att köpa grejer för. Och det irriterar mig att så mycket inte går att köpa om jag inte  satsar riktiga IRL-pengar i spelet. Och det vill jag inte. Förstör liksom hela grejen.

Men ändå. Alltså. Jag är fast. Och jag har kul. Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar. Men en sak har jag redan slutat med. Jag spammar inte längre FB med mina spelresultat. En släkting till mig hotade att säga upp FB-vänskapen med mig om jag inte slutade med det. Och vänskap är viktigt. Den vill jag inte riskera. Inget mer spammande alltså.

Nu ska jag iväg till kakfabriken i YoVille. Tjäna lite pengar. Så jag kan köpa en ny säng.

Fånspelande

Senaste dagarna har jag sysslat med något utomordentligt fånigt. Jag har spelat Facebook-spel. FarmVille och YoVille, närmare bestämt. Och fånigt är det för att jag har ju  saker jag borde göra. Massa saker. Ännu mer fånigt för att det inte är särskilt roliga spel. Jag börjar redan tröttna.

Det där sistnämnda kan ha att göra med att det är just Facebook-spel. Gratisspel. Inte allt för avancerade. Ganska intelligensbefriade, rent ut sagt. Man får vad man betalar för. Vilket i det här fallet inte är särskilt mycket alls.

Nä, jag borde avveckla. Typ nu. Innan jag slösat bort ångestframkallande mycket tid. Jag börjar med FarmVille. Det är tråkigast. Och jag en usel bonde.  Men först ska jag sälja djuren. Jag kan ju inte överge dem. Låta dem svälta ihjäl. Få Djurskyddsinspektionen på mig.

YoVille ska jag spela några kvällar till. Visserligen är jag inte så bra på det heller. Får inte riktigt till det när jag ska samla poäng och pengar. Men ju mer poäng och pengar det blir, ju mer kan spelaren göra med sitt utseende och sin lägenhet. Och jag skulle vilja ha åtminstone en lägenhet med snygga tapeter. För här hemma lär det aldrig bli några.

Och nej, jag ska inte testa MafiaWars. För det verkar faktiskt ganska kul. Och det har jag ju inte tid med.

Några dagar på Styrsö

Har varit hos storasyrran på Styrsö några dagar. Större delen av tiden gick åt att inte göra särskilt mycket alls. Umgicks med syrran. Läste. Såg på brittiska tv-deckare. Åt massa god mat. Och efterrätter. Syrran lärde mig göra smulpaj på björnbär. Det var inte så svårt som jag trodde. Faktiskt.

Givetvis släpade jag med mig laptopen. Och modemet. Jag är numera lycklig innehavare av mobilt bredband. Och bara så ni vet: uppkopplingen på Styrsö levde inte upp till vad 3 utlovar på sin hemsida. Segt är bara förnamnet. Särskilt i vissa delar av huset. Bäst fungerade det på övervåningen och i trädgården. Men vad sjutton. Jag hade i allafall en internetanslutning.

P1140401-1tn_

Som tack för den underbara maten syrran lagade åt mig gjorde jag lite nytta också. Tvättade och oljade in altanen. Och klippte gräset. Inte så jobbigt som det låter. Inte jobbigt alls, när jag tänker efter. Antingen har jag blivit mycket starkare under sommaren (vilket inte verkar särskilt troligt) eller så är augustigräs väldigt lättklippt.

Jo, fotograferade gjorde jag också. Fotona i det här inlägget är på dahlior. Vet inte om ni räknat ut det än men jag är väldigt förtjust i dahlior.

P1140609-1tn_

Historien om den försummade måste-listan.

Jag har femtioelva saker jag måste fixa närmaste dagarna. Jag borde fokusera. Koncentrera mig på listan med måsten. Men vad gör jag? Hänger på Bloggy. I timmar.

I förmiddags kastade jag mig med liv och lust in i en politisk diskussion på Bloggy. Och eftersom jag är jag drällde jag historiska exempel och argument omkring mig. Jag älskar historia. Dessutom tror jag uppriktigt att människor kan lära av historien. I formen av varnande exempel. Gör inte så och så för det har prövats tidigare och då gick det åt helvete. Ungefär.

Alltså. Så fort det pratas politik börjar jag snacka historia. Så även i förmiddags. Jag vet inte om de andra som deltog i diskussionen var helt roade. Men jag hade skoj. Väl skoj. Jag fastnade framför Bloggy och av de femtioelva saker jag skulle ha fixat blev bara ett par ordnade.

Under kvällen försökte jag ta igen förlorad tid. En handfull måsten avklarades. Jag började känna mig nöjd med mig själv. Inbillade mig att jag hade kontroll över situationen. Tills jag loggade in på Bloggy igen.

Jag tänkte bara skriva några strökommentarer. Inte engagera mig i något. Men så lanserade Sjumilakliv idén om en blogg för recensioner av pocketböcker. En lysande idé. Snabbt blev jag medskribent på PocketBloggen. Och måste-listan förpassades till morgondagen.

Nu har jag lätt panik. De närmaste dagarna kommer bli stressade. Måste-listan måste klaras av. Dessutom ska jag slänga ihop en recension. Hurra för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hårfärgning och kommentatorskrångel

Jag är rödhårig igen. Hoppas jag. Håret är fortfarande blött så jag vet inte. Men det stod kastanj på förpackningen. Och min kalufs ser inte grön ut.

Kastanj, ja. När jag var mycket yngre än jag är nu, och betydligt mer radikal vad gällde mitt utseende, använde jag mörk mahogny. Mitt hår lös rött. Åtminstone de första veckorna.

Svart har däremot alltid varit uteslutet. För mörkt hår och jag blir gul i hyn. Något som retade mig något så oerhört när jag var yngre. Förvånade mig också. Både min mamma och min mormor var svarthåriga. Jo, mamma lever fortfarande, men det svarta har för längesen förvandlats till grått. Ljust grått. Hon är numera en gammal dam.

Jag färgade håret för första gången när jag var 14. Eller snarare, min storasyster gjorde det åt mig. På den tiden stank hårfärgen ammoniak och för att blanda till den fick vi använda plastskål och träpinne. Inga smarta flaskor att skaka då, inte. I vissa avseenden har utvecklingen gått framåt.

För övrigt messade Åsiktskanonen mig i förmiddags om att kommentatorsfunktionen på min blogg inte funkade. Tyckte väl att min blogg drabbats av total kommentatorstorka. Okej, jag har inte den mest lästa bloggen i bloggiversum. Men någon kommentar brukar alltid trilla in (och jag blir alltid lika glad, för jag älskar kommentarer). Men inte på sistone.

När Åsiktskanonen förklarat för mig hur det verkligen låg till antog jag först att jag sabbat något när jag fipplade med teman och html-koder. Men nehej. Att återgå till det gamla temat – eller vilket jäkla tema som helst – hjälpte i allafall inte.

Till slut var det Åsiktskanonen som räddade dagen, genom att ändra inställningarna för kommentatorsfunktionen. Nu är det fritt fram att kommentera igen. Ordningen är återställd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Temaval och html-fippel

Ombyggnationen pågår fortfarande. Och varje gång jag byter tema (6-8 gånger hittills och still counting) försvinner min bloggroll. Irriterande. Lika bra att låta den vara försvunnen tills jag har bestämt mig för vilket tema jag vill ha.

Att bestämma mig är svårt. Jag har kollat igenom hundratals Blogger-teman. Det är några jag tycker är ok. Snygga mönster. Problemet är färgerna.

Det tema jag har nu hade ursprungligen en gräslig rosa nyans i header och spalter. Dessutom levereras alla Pyzams teman med en knallorange rad med länkar. Jag har inga problem med att annonsera var jag hämtat temat ifrån men kombinationen knallrosa och knallorange var fruktansvärd.

Därför har jag fipplat med html-koden. Jag har aldrig gjort det tidigare, så jag var beredd på katastrof. Men både bloggen och jag överlevde. Och rosa och orange förvandlades till olika nyanser av lila, vilket är en avsevärd förbättring. Dessutom har jag breddat headern och spalterna.

Nu återstår att räkna ut hur jag får bredare marginaler i högerspalten. Dessutom måste jag göra något åt headern. Den är så trist. Min ursprungliga header funkar inte. Jag får göra en ny. Imorgon någon gång. Nu ska jag krypa till sängs med Wyrd Sisters av Terry Pratchett. Den är vansinnigt rolig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nu också pirat

Sedan tingsrättsdomen mot killarna bakom TPB har Piratpartiets medlemsantal mer än fördubblats. Medlemsantalet är nu enligt partiets sajt över 40 000. Varken miljöpartiet, vänsterpartiet, folkpartiet eller kristdemokraterna kommer upp i så höga siffror.

Jag är en av de nya medlemmarna. Och nej, jag gick inte med för att jag är för snål för att betala för musik och film. Visserligen vill jag att fildelningen ska legaliseras. Film- och musikbranschen måste inse att den tekniska utvecklingen skapat helt nya förutsättningar för spridningen av deras produkter. Ju snabbare de inser det och anpassar sig till de nya förhållandena, desto bättre.

Men frågan är större än så.

Internet är en revolution. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det varit möjligt att i sådan utsträckning skapa kontakter och bygga nätverk, att finna och dela med sig av information, att utbyta idéer och skapelser, att inspirera och inspireras. Internet är en ocean av möjligheter. Där finns allt, öppet för alla.

Alla uppskattar inte denna utveckling. Där andra ser möjligheter vädrar de hot. Därför vill de hindra, begränsa och övervaka. Det skrämmer mig. Verkligen skrämmer mig.

Därför blev jag medlem i Piratpartiet och därför tänker jag att rösta pirat i valet till EU-parlamentet i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ombyggnation pågår…

…och det är Sjumilaklivs förtjänst. Hon håller på att experimentera med teman på sin blogg och igår bad hon mig om smakråd.

Jag har flitigt klagat över att Bloggers utseende är så trist. Jag har trott att jag som Bloggeranvändare med noll kunskaper om xml (heter det väl) är dömd till en bottenlöst tråkig bloggdesign. För evigt. Igår förstod jag att så inte är fallet. Det finns något som heter teman. Och de är gratis.

Alltså började jag experimentera. Gick inget vidare. Skrivna instruktioner är inte min starka sida. Bloggen förvandlades till katastrofzon och jag kom i säng ett par timmar senare än beräknat.

Idag återupptog jag arbetet. Ägnade någon timme åt att kolla igenom diverse sajter utan att hitta något intressant. Svor och övervägde WordPress-blogg. Men så bingo snubblade jag över Pyzam. Och förvandlades till en 6-åring som släppts lös i en godisbutik. Och nu fattade jag äntligen hur jag ska göra för att byta tema.

Har hittat några favoriter och valde den här. Lite väl rosa men jag gillar designen och färgerna i övrigt, så den får duga så länge. Nu ska jag återskapa min bloggroll, som jag fipplade bort igår kväll någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Domen mot The Pirate Bay

Här har det inte hänt mycket på sistone. För att ursäkta min bloggförsummelse skulle jag beskrivit hur jag härjat runt på Bloggy.se senaste veckorna (mycket roligt och lätt beroendeframkallande). Jag tänkte skriva om vissa förändringar i mitt personliga liv som just nu tar mycket tid (också roligt, men laddat med betydligt mer prestationsångest). Jag skulle också nämnt en nära anhörigs ambulansfärd till Sahlgrenska förra veckan som liksom vände upp och ner på allt.

Men det får vara. Jag har fått annat att tänka på.

Tingsrättsdomen mot killarna bakom The Pirate Bay föll idag. Ett års fängelse och omöjliga 30 miljoner i skadestånd. Den fällande domen var inte oväntad. Men jag är ändå förbannad och besviken. Hoppet är det sista som överger människan. Eller något i den stilen.

Nu ska domen överklagas till hovrätten. Sedan blir det rimligtvis Högsta Domstolen. Enligt en bedömare kommer det ta sådär 8 år innan ärendet harvat klart i de rättsliga instanserna. Vid det laget lär teknikutvecklingen ha gjort domen hopplöst inaktuell.

Själv ska jag kolla in Piratpartiets hemsida. Valet till EU-parlamentet närmar sig. Och jag har oväntat fått lust att faktiskt rösta.

Nedanstående är Piratbyråns reaktion på domen, saxat från Newsdesk.

Piratbyrån

vi nöjer oss med 140 tecken

2009-04-17 01:42

PRESSMEDDELANDET FRÅN PIRATBYRÅN: Internet är IRL. AFK är en chimär. Domen är LOL. Framtiden är VÅR. Få er dos av 1337 @ http://is.gd/sQ1C !

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggberöm tur och retur

Jag är glad, glad, glad. Eller snarare, jag blev det för några dagar sedan när jag såg att en av mina favoritbloggar, Psykbryt, i ett inlägg om bloggar den rekommenderar också nämnde min. Det är ofint att skryta om sin egen förträfflighet. Men vad fanken. Jag älskar beröm. Lapar i mig som en katt slukar grädde. Och rent principiellt är det inte jag som skryter. Jag vidarebefodrar bara andras åsikter. Inte ofint alls.

Naturligtvis borde jag smida medan järnet är varmt. Skriva en radda (det var planen) intelligenta och intresseväckande inlägg, för att belöna eventuella nyfikna som hittar hit via Psykbryt.

Men nej. Jag är totalt tömd på idéer och inspiration. Står still i skallen. Lite mindre aktivitet och vilken läkare som helst kan förklara mig kliniskt hjärndöd. Skrämmande. Jag skyller på förkylning, sedvanlig stress, en antydan till vårdepression och en rejäl dos prestationsångest.

Istället returnerar jag komplimangen. Ni som inte hittat hit via Psykbryt, ta en tur dit. En ordentlig tur, för bloggen har funnits länge, länge. Där hittar ni tre skribenter som skriver om psykisk sjukdom – givetvis – men också om diverse aktuella ämnen.

Psykbryt fick mig att inse att det faktiskt går att med ett innifrånperspektiv skriva smart, tankeväckande och roligt om psykisk sjukdom – och få läsare (humorn är viktig -är det något jag rekommenderar vid psykisk sjukdom är det humor). Den visar världen att psykiskt sjuka inte bara är sjuka och utan också kan ha välunderbyggda och välformulerade åsikter om samhället i övrigt och att samhället i övrigt gott kan lyssna. Det är mycket uppiggande.

Och, medan ni ändå är igång – kolla gärna in de andra bloggarna i blogglistan till höger. De finns där för att jag verkligen gillar dem och jag rekommenderar dem. Mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,