Läget under kontroll

Nu har jag äntligen mejlat iväg verksamhetsberättelsen, som jag klagade över i ett tidigare inlägg. Den är trist som telefonkatalogen och alldeles för lång, men bättre än så blir det inte med mig framför tangentbordet. Hoppas någon i styrelsen följer mig uppmaning och mejlar mig tips om hur den kan kortas ner. Eftersom det är jag som ska läsa upp den på årsmötet på torsdag skulle jag bli väldigt glad om den kan kortas ner.

I söndags och måndags var jag nere i kvarterslokalen med några grannar. Vi skurade stengolvet och fick till vår stora förvåning bort fläckarna muraren lämnat efter sig. Dessutom målade vi ytterdörren. Och på måndag ska elementen sättas upp. Värden har hyrt in ett företag som ska fixa den detaljen.

Om allt går enligt schemat kommer vår nyrenoverade kvarterslokal vara redo att användas nästa vecka. Bra, för på torsdag är den bokad för vårt årsmöte och den följande helgen för barnkalas. Sedan är det fullbokat under helgerna ett bra tag framåt.

Läget är med andra ord under hyfsad kontroll. Blir spännande att se hur länge det varar.

Det går bra att hoppa över det här inlägget…

…jag vill bara gnälla lite.

Det är den där verksamhetsberättelsen som spökar. Kvartersföreningens öden och äventyr senaste året. Ska skrivas av endera ordföranden (=undertecknad) eller sekreteraren.

Tidigare år har jag hivat över uppgiften till vår sekreterare – han klarade uppgiften galant och så slapp jag. Men nu har vi en ny sekreterare och hon verkade inte alls pigg på saken.

Alltså återstod jag. Så i söndags slog jag på datorn. Ägnade en god stund åt att stirra på ett tomt dokument. När jag fattade att datorn inte tänkte skriva verksamhetsberättelsen åt mig – mirakel förekommer ju – tog jag mig samman och hamrade ner ett par sidor.
Resultatet blev en osammanhängande röra, trist som att se målarfärg torka. Och alldeles för låååång. Det är meningen att jag som ordförande ska läsa upp verksamhetsberättelsen under årsmötet. Det är ju bra om inte åhörarna somnar halvvägs igenom. Det är ännu bättre om inte jag somnar halvägs igenom.

De senaste dagarna har jag därför strukturerat om texten, försökt få den mer översiktlig och intresseväckande. Framför allt har jag försökt korta ner eländet. Med tvivelaktig framgång. Jag ska försöka korta ner den lite till och sedan skickar jag ut hela rasket på remiss till styrelsen.

Allvarligt talat. Hur bar sig vår förra sekreterare åt? Det är uppenbart att jag inte gav honom den uppskattning han förtjänade.

Excel i bokföring och bokslutstrubbel

Snart är det dags för årsmöte i kvartersföreningen. Årsmöte innebär pappersarbete. I söndags fyllde kassören och jag – i egenskap av ordförande – i bokslutsblanketten för 2008.

Jag tycker inte om bokföring. Jag blir nervös av hur en felskrivning i kassaboken eller ett felslag på miniräknaren kan få hela bokföringen att haverera. Och fel blir det, för det är en herrans massa siffror som staplas under ett budgetår.

Därför mottog jag med tacksamhet vår nuvarande kassörs förslag om att sköta bokföringen på Excel. Tangentbord i stället för papper, penna och miniräknare, alltså. Excel sköter matematiken. Kassören skriver in våra inkomster och utgifter och den snälla datorn räknar ut hur mycket vi har spenderat hittills och vad vi har kvar. Jag kontrollerar och skriver under. Mycket behändigt.

Bokslutsblanketten däremot måste vi fortfarande fylla i för hand, med miniräknare som tekniskt hjälpmedel. Det vi hade i kassan den 1 januari 2008 plus våra inkomster 2008 minus våra utgifter 2008 ska bli samma summa som vi hade i kassan den 31 december 2008.

I söndags gick inte siffrorna ihop. En differens på 40 eländiga ören. Oacceptabelt. Felet bara måste hittas. Suckande gick vi igenom alla kvitton, kollade att siffrorna stämde med vad som skrivits in i Excel. Och jodå, allt var i sin ordning. Men lik förbannat hade vi 40 öre för mycket i kassan. Eller om det var för lite. Suck och stön och suck igen.

Till slut hittade jag felet. En siffra hade blivit fel på bokslutsblanketten. Vi ändrade siffran, hamrade på miniräknaren, konstaterade att allt stämde, skrev under blanketten.

Idag var kassören hos revisorn och visade upp bokföring och bokslutsblankett. Revisorn fann att allt var i sin ordning. Tack och lov för det. Nu är det dags för nästa punkt i förberedelsearbetet inför årsmötet. Jag ska författa en verksamhetsberättelse.

Trettondagen utan morgontidning

Släpade mig upp ur sängen halvelva i förmiddags. Jag hade gärna legat kvar några timmar men Constantine gastade om mat. Alltså gick jag upp, gav katterna käk och gjorde kaffe till mig. Slog på datorn, kollade in bloggar och nyheter.

Efter en timmes slösurfande insåg jag att det var något som saknades. Min morgontidning. Var tusan är min morgontidning? Jag betalar för att varje dag få GP levererat i min brevlåda. Idag har jag inte fått någon GP. Jag muttrade surt om tidningsbud som borde byta arbete och gick in på gp.se för att göra en anmälan om utebliven tidning. Då slog det mig: Trettondagen. Helgdag. Det kommer ingen jämrans tidning i dag.

En gång i tiden, före datorernas och internetuppkopplingens lyckliga tidevarv, avskydde jag storhelger. Storhelger betydde ingen morgontidning. Att inte få läsa nyheterna till morgonkaffet gjorde mig nervös och irriterad. Numera kan jag bara slå på datorn. Och uppenbarligen är datorn en fullgod ersättning för papperstidningen; det tog ju mig en timme idag att fatta att något saknades. Får mig att undra om jag överhuvudtaget ska prenumerera på en tidning.

Enligt en artikel på gp.se firas Trettonhelgen till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Eller firas och firas. I Sverige går numera Trettonhelgen tämligen obemärkt förbi. Bortsett från extra ledighet och ingen morgontidning, alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Splittrad personlighet med hybris

En månad som bloggare och redan har min splittrade personlighet orsakat problem. En blogg om släktforskning bör hålla en viss standard. Ha ett seriöst tonfall. Framför allt bör den handla om släktforskning. Inte om knäppa katter, oförmåga att städa och usla cigarettändare. Och inte om det jag helst av allt ville skriva om igår: skräpkultur. Tv 3 frossar i Alienfilmer just nu och ikväll visas eminenta Alien3.

Det är dags att göra något. Jag skapar en blogg till. Det är ju gratis.

Hybris, kan tyckas. Korkat att skaffa ytterligare en blogg innan den första ens fått en läsekrets. Men vad tusan. Jag tycker om att överdriva.

Så härmed annonserar jag: en ny blogg har fötts. Neurotic Kitten. Mitt första inlägg ska handla om Alien3. Tror jag. Jag har inte skrivit inlägget än.

Datorkrångel

Jag är irriterad. Riktigt irriterad.

Planen var att jag skulle spendera hela kvällen i tv-soffan. Jag är sjuk och tänkte att en brittisk deckarserie skulle pigga upp. Strax före nio gjorde jag en kopp te och satte på tv-n. Dessutom slog jag på datorn. Jag tänkte att mitt antivirusprogram skulle få gå igenom min gamle trotjänare medan jag satt och myste framför tv-n.

Stort misstag.

Min gamle trotjänare tycks inte må bra. Åtminstone inte att döma av resultatet av antivirusprogrammets genomgång. Och när min gamle trotjänare inte mår bra blir jag irriterad. Jag vill veta vad som är problemet. Nu har jag suttit framför datorn i över tre timmar och jag är inte ett dugg närmare gåtans lösning. Vilket gör mig ännu mer irriterad.

Datorer krånglar. Det är vad datorer gör. Flitiga datoranvändare får därför lära sig betydligt mer om datorer än vad de egentligen borde behöva. Jag har iallafall fått göra det. Och visst, det är kul att lära sig hur saker fungerar. Men inte när man är sjuk och egentligen vill sitta och mysa i sällskap med en brittisk tv-deckare.

Nu ger jag upp för ikväll. Jag får ta itu med eländet imorgon istället, när jag tänker klarare. Det är iallafall planen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Att döpa en blogg

Äsch. Jag hade tänkt att den här bloggen skulle heta Lokattstankar. Lokatt är den svenska betydelsen av mitt efternamn och jag är positivt inställd till lokatter. Jag gillar tofsarna på lokattens öron och den lilla stumpen till svans. Jag är helsåld på katter överhuvudtaget. Men en snabb koll på Google upplyste mig om att det faktiskt finns folk som heter Lokatt. I efternamn.

Äsch igen. Vad döpa bloggen till då? Förnamn och efternamn som bloggtitel låter så lagom kul. Men jag kan för tillfället inte komma på något bättre. Så jag kör med det. Kanske slår inspirationen till snart och jag kommer på något flashigare.

Att jag inte får upp min blogg när jag googlar på mitt namn undrar jag också över. Men det är ett problem jag får lösa vid ett annat tillfälle.

Några knapptryckningar och så oops…

Hm. Alltså. Allvarligt talat. Jag har nog inte tänkt igenom det här ordentligt.

Jag har haft vaga tankar om att någon gång, kanske, om jag någonsin får tid, skapa en blogg. För att skriva av mig. För jag släktforskar och diverse släktingar, vänner och bekanta är nog trötta på att höra mig mala på om släktforskning. Och för att jag har katt(er) och tycker om katter och för att folk i min omgivning antagligen är ganska less på att höra mig tjata om katter. Och för en massa andra saker också som jag vill prata av mig om, men som den närmaste omgivningen kanske inte är så vansinnigt intresserad av.

Men jag hade tänkt mig det som ett framtida projekt. Typ som ett om-ett-år-eller-två-projekt. Inte nu, när jag har så ruskigt mycket att göra och är hyperstressad och dödstrött och helst av allt bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova i en månad. Med katterna bredvid mig i sängen.

Men så loggade jag in på mitt google-konto av vilken anledning det nu var (efter att jag i tio minuter letat efter lösenordet och konstaterat att jag borde städa). Redigerade min användarprofil, spanade runt lite och så, bara för att jag var nyfiken, kollade jag hur man gör när man skapar en blogg på Blogger. Några knapptryckningar och så oops. Jag hade registrerat en blogg.

Aj tusan. Om-ett-år-eller-två-projektet blev plötsligt ett nu-genast-projekt. Och nä, jag har verkligen inte tänkt igenom det här ordentligt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,