Gatusmart katt

Duns lät det i igår kväll från köket. Duns, duns och brak. När jag hör konstiga ljud i lägenheten är det läge att kolla vad katterna gör. Och jodå, när jag kikade in i köket hittade jag Constantine på diskbänken. Han mumsade lyckligt på en brödskiva. Kisse hade brutit sig in i ett köksskåp och norpat bröd jag tagit ut från frysen.

Constantine är inget geni direkt. Jag har sett honom misslyckas med att gå igenom en halvöppen dörr. Men han är gatusmart. Han vet hur man överlever. Han vet var maten finns och hur han ska komma åt den. Det lärde han sig som hemlös kattunge. Och när han flyttade in hos mig tog han med sig sitt kunnande och sina instinkter.

När jag kommer hem med väfyllda matkassar är Constantine genast där. I raketfart hittar han kassen med brödet och börjar tugga sig igenom plasten. När jag gör frukost eller middag håller han sig framme för att snabbt sno allt jag tappar. Också okokt pasta försvinner in i hans glupska käftar. När jag äter sitter han på eller under bordet, ständigt redo att med klorna dra åt sig en ostskiva eller en köttbit.

Med ett sånt djur i huset gäller det att tänka på vad man gör. Ringer det när jag äter tar jag med mig tallriken till telefonen. Paket med knäckebröd eller kakor lämnar jag aldrig framme. När jag tar ut bröd ur frysen lägger jag det på en tallrik i ett köksskåp för att tina.

Ett sådant köksskåp har Constantine nu lärt sig öppna. Småbarnsföräldrar kan köpa säkerhetsspärrar för att stoppa klåfingriga ungar. Kanske är det dags för mig att överväga något liknande.